Bannlys ej "bortträngda minnen" och "terapi" #veckansbrott #tqfallet @sturebergwall @danjosefsson

Jag likt många andra ägnade tisdagskvällen till att titta på programmet Veckans brott och dokumentären Kvinnan som skapade Thomas Quick i SVT1. På sociala media och inte minst på Twitter kunde jag också följa hur skribenterna dels chockades över det de såg och hörde, men också hur man i princip ville bannlysa och nästan förbjuda användandet av begreppen ”bortträngda minnen” och ”psykoterapi”

Jag förstår dem. Begreppen har den senaste tiden fått en smitta som gör att de blir nästan omöjligt att närma sig dem utan att själv bli en del av smittan. Som psykolog och docent i psykologi representerar jag på något sätt båda begreppen, vilket i ljuset av det som hänt Sture Bergwall känns lite kymigt.

Samtidigt är det viktigt att nu inte blanda ihop det som skett på Säter  i samband med utredningarna med vetenskapen psykologi. Inom vetenskapen psykologi sker extensiv forskning på minnet och på effekter av psykoterapi. Forskning som utförs professionellt, med stora kontrollapparater bakom sig som ska säkerställa att allt går rätt till, att ingen kommer till skada och att resultaten ska komma samhället till nytta.

En av forskningen viktigaste grundsatser är öppenheten, att låta sig granskas av andra och att kunna visa på vad man baserar sina teorier och resultat på. Att kunna låta någon annan replikera det man gjort, just för att säkerställa att resultaten inte är något skapat av ens egna drivkrafter och tro på något.

Den vetenskapliga forskningen, är med andra ord något helt annat än den slutenhet som omgärdat den verksamhet som bedrivits på Säter

Därför är det också viktigt att det fortsätter att ske forskning på och om till exempel ”bortträngda minnen” Forskningen måste fortsätta att leta bevis, för och emot, precis det som skett hittills, även om vissa bara valt att se ena sidan av resultaten.

Det är också viktigt att universiteten inte ”förbjuds” eller räds att prata om bortträngda minnen och effekter i psykoterapi på sina utbildningar. Just denna koppling, eller bristen på stöd för Norell/Christiansson med fleras uppfattning är viktigt att ha med i utbildningssammanhang just för att främja den framtida vetenskapligheten inom psykologin och studenters förmåga att kritiskt granska påståenden som framförs.

Som psykolog och docent i psykologi inser jag att mitt yrke och min vetenskap kommer att få dras med detta under lång tid, och det får vi acceptera. För alla som anser sig representera den moderna vetenskapliga psykologin åligger nu ett ansvar att aktivt börja visa vad den består i.

Jag är en av dem som kommer att ta det ansvaret.

___________________________________________________

Lyssna även på temaavsnittet av podden Jäkla Människa som handlar om Thomas Quick-fallet