Lugn, du hinner fortfarande bli besviken på den här sommaren!

Efter att maj bjudit på några dagars högsommarväder i alla delar av landet och SMHI rapporterat om att 2018 redan är varmare än 2017 har förväntningarna denna sommar skjutit i höjden. Nu skall det bli den bästa sommaren sedan den av flera skäl mäktiga sommaren 1994.

De flesta av oss nu övertygade om att vi kommer att ha solsken och 30 grader varmt dygnet runt fram till…, ja minst i början av oktober. Och att vi ska sitta i trädgårdar och parker, på campingplatser och stränder, och på uteserveringar och smutta rosévin och grilla/äta fina köttbitar in på sena kvällar eller tidiga nätter.

Och det ska bli så där mysigt och avslappnat, där vännernas besök avlöser släktens och däremellan ska vi springa något maraton i väntan på att det ska komma in ett litet stackmoln för ”det behövs en skur för grundvattennivån” och få repliken av grannen som hänger på staketet: ”man ska inte klaga på värmen.”!

Tänk att vi alltid går på den lätta!?
Trots att vi så många år tidigare haft högt ställda förväntningar som gått i kras på grund av veckor av regn och rusk. På grund av släktingar som aldrig haft vett att åka hem och att behövt ställa in det planerade långloppet för att ”vi plötsligt fått ont i ryggen”.

Trots detta, så ställer vi upp skyhöga förväntningar på sommaren som oftast övergår i besvikelse. Besvikelse för att våra förväntningar gjort att vi inte förberett oss på hur verklighetens somrar ser ut. Bara som ett exempel är det väldigt, väldigt ovanligt att vi har somrar som den 1994. Så ovanligt att de flesta av oss kommer att få uppleva den två till tre gånger under en livstid. Och var du med 1994, så har du redan fått ett av dessa tillfällen...

Många av de spruckna förväntningarna hade kunna motverkas med en liten dos realism, eller Lycklig Pessimism som man också kan kalla det. Ni vet, som den där grannen som när du kommenterar att ”vilket fantastiskt väder vi har just ni (i maj)”, säger:

-Jaa, bara inte det här är alla de soliga dagarna vi får denna sommar”

Han är en Lycklig Pessimist. En sådan som vill förbereda sig på att det nog kommer att bli sämre väder någon gång i sommar och på så sätt inte behöver bli besviken. Han är förberedd helt enkelt.

Tro dock inte att denne Lyckliga Pessimist vill att det ska bli sämre väder. Nej, likt oss andra vill han också att detta ska bli en fantastisk sommar. Han bara inte förväntar sig det. Hoppas däremot, det gör han. Medan förväntningen är krävande och straffande är förhoppningen förlåtande. Den kan bära våra drömmar och hjälper oss att längta, men ställer ej krav på oss att behöva uppfyllas för att vi ska känna tillfredsställelse.

Tänk om det är konsten att ha förhoppningar istället för förväntningar på sommaren som avgör om den blir lyckad eller ej?

Och tänk om det är konsten att ha förhoppningar i stället för förväntningar på livet som gör om livet blir lyckat eller ej?

[Denna text får kostnadsfritt användas som krönika/gästkrönika efter kontakt med författaren]