Ni skrämmer bort framtida idrottsledare #idrott #utbildning #psykologi

I går kommenterade jag i bloggen den framtida utbildningen för fd elitidrottare på Bosöns Folkhögskola. Mina åsikter fokuserade kanske inte så mycket på innehållet i utbildningen, utan snarare på den inställning som Helen Alfredsson och skolans rektor Mattias Sjögren verkar ha kring vem som har förutsättningar att förstå och vara delaktiga inom idrotten på elitnivå.

Kortfattat uppfattar jag deras resonemang som att det krävs erfarenhet av elitidrott för att kunna förstå elitidrott, och att denna kunskap måste fås innan det är värt att börja läsa teorier som kan kopplas till utövande, ledarskap, idrottspsykologi mm.

Det här är naturligtvis inte en uppfattning som Alfredsson och Sjögren är ensamma om. Nej snarast är det en föreställning som delas av många inom idrottsrörelsen och har gjort så en längre tid.

Nu är inte detta synsätt bara felaktigt, utan det riskerar också att underminera rekryteringen av talanger in i idrottsrörelsen. När starka förebilder, vilket kända och framgångsrika idrottsutövare är, säger att man måste att spelat på elitnivå för att förstå och bidra till idrotten, finns risken att många tränartalanger, personer med fallenhet och intresse för idrottspsykologi, idrottsmedicin mm, väljer att inte söka utbildningar eller välja en sådan yrkesbana om man inte själv råkar vara svensk mästare i en idrott. Om man dessutom luras tro att arbetsgivarna bara efterfrågar personer med elitidrottsbakgrund så blir det för många ett omöjligt val.

Detta har inte den svenska idrottsrörelsen råd med om vi ska kunna konkurrera om att vara en idrottslig toppnation. Det är inte så att det vimlar av tränare och rådgivare, nej snarast går rekryteringen tungt. Har vi en liten bas att ta av minskar möjligheterna att kunna producera topp tränare mm, vilket knappast är positivt för resultaten.

För i ärlighetens namn, har alla nuvarande topptränare eller topprådgivare haft en strålande idrottskarriär själva?