Psykopater på jobbet är inget stort problem!

I olika sammanhang pratas det ofta om psykopater som potentiella hot mot välfungerande arbetsplatser. Media och föreläsare förmedlar bilden av psykopaten som en hänsynslös manipulatör, en osynlig fiende som lurar sig in i företag och saboterar för både kollegor och organisationens mål. Det är en lockande berättelse, och intresset för ämnet växer med mängder av böcker, föreläsningar och kurser om ”psykopaten på jobbet”. Men är psykopater verkligen ett stort problem på arbetsplatser? Eller borde vi rikta blicken mot mer vardagliga beteenden som skapar minst lika stora – och ofta mer frekventa – problem?

Ja, psykopater finns, och de som drabbas av att jobba nära en sådan person kan få stora problem, och det ska inte förringas. Men den faktiska andelen psykopater är väldigt liten, uppskattningsvis 1 procent av befolkningen. På en arbetsplats med 1000 anställda skulle det alltså finnas högst ett fåtal psykopater. Trots det pratar vi mycket om dem, och varför? Ett skäl är förstås att psykopater, med sitt extrema beteende, sticker ut och skapar starka reaktioner. Media och konsulter älskar att lyfta fram dem som ett potentiellt hot eftersom det fångar läsarens intresse och säljer föreläsningar. Men den stora utmaningen för chefer och HR är faktiskt inte de ovanliga fallen, utan de problem som lite mer vardagligt dåligt beteende för med sig – ofta från helt ”vanliga” kollegor och medarbetare.

Det är nämligen det vardagliga ickefunktionella beteendet som står för den största delen av de utmaningar arbetslivet möter. Dessa beteenden märks inte lika mycket som den spektakulära psykopaten, men de påverkar ofta stämningen, arbetsklimatet och effektiviteten negativt. Jag pratar nu om beteenden som:

• Att inte passa tider

Oavsett om det handlar om att ständigt komma sent till möten, missa deadlines, eller vara sen med återkopplingar så skapar det irritation och stör flödet i arbetet. En medarbetare som inte respekterar tider visar indirekt att hen värderar sin egen tid mer än andras, och detta är något som lätt urholkar tilliten och samarbetet i en arbetsgrupp.

• Att glida undan ansvar

På de flesta arbetsplatser finns individer som smiter undan ansvar eller medvetet ser till att arbetsuppgifter landar hos andra. Sådant undvikande orsakar frustration och tvingar kollegor att täcka upp eller ta över, vilket kan skada både teamets dynamik och gruppens produktivitet.

• Att smita undan arbetsuppgifter

Vissa medarbetare blir mästare på att ge sken av att vara upptagna men gör faktiskt väldigt lite. Att medvetet smita undan sätter press på andra, skapar osäkerhet om vad som egentligen är gjort och gör att teamet tappar fart.

• Att sprida skvaller och rykten

Få saker förstör arbetsklimatet som skvaller och ryktesspridning. De som ägnar sig åt detta skapar osäkerhet och sår splittring mellan kollegor. Istället för att skapa en trygg och öppen kultur där man kan prata om svårigheter, bidrar skvaller till misstänksamhet och en atmosfär där ingen riktigt vågar vara sig själv.

• Att undergräva kollegor

Ett annat vanligt beteende är att någon tar till subtila härskartekniker för att få andra att se dåliga ut. Detta kan vara att ständigt kritisera, ifrågasätta på fel sätt, eller underkänna andras arbete. Att systematiskt undergräva kollegors prestationer dränerar energi och skapar en arbetsplats där människor känner sig osäkra och undervärderade.

Problemet med dessa ”vardagsproblem” är att de inte alltid syns tydligt – men de påverkar stämningen, produktiviteten och relationerna på arbetsplatsen mer än vi ofta förstår. I en miljö där människor inte litar på varandra eller känner att vissa inte drar sitt strå till stacken, minskar både engagemanget och produktiviteten. Istället för att samarbeta mot gemensamma mål, spenderar anställda sin energi på att hantera konflikter, undvika ”problemkollegor” eller skydda sitt eget arbete.

När dessa beteenden får frodas skapas en negativ kultur som inte bara drabbar de direkt inblandade, utan även andra som känner av den destruktiva atmosfären. Och med tiden påverkas både företagets resultat och dess förmåga att behålla duktiga medarbetare.

I slutändan handlar det om vad chefer och ledare väljer att fokusera på. Visst, psykopater finns, och de som råkar ut för en psykopatisk chef eller kollega har all min sympati. Men att psykopater skulle vara det stora hotet på arbetsplatser är en sanning som är överdriven, ofta för att den säljer. Böcker, föreläsningar och konsulttjänster som lovar "verktyg mot psykopaten" ger en illusion av att detta är det stora problemet – när det i själva verket är de vanliga, mänskliga men dysfunktionella beteendena som de flesta arbetsplatser behöver hantera.

Chefer och HR har därför ett stort ansvar. I stället för att lägga allt fokus på ett hot som i praktiken är ovanligt, behöver de ta itu med de problem som verkligen påverkar deras organisation. Det handlar om att ha modet att sätta gränser för icke-funktionella beteenden, att följa upp deadlines, och att skapa en kultur där alla känner sig trygga och ansvarstagande. Den ledare som vågar ta tag i dessa vardagsproblem är den som på riktigt kan skapa en fungerande arbetsmiljö – en plats där människor trivs och presterar på topp.