Vill vi prestera och må bättre? Kunskapen finns! Rätt agerande saknas.

Enligt platsannonserna ska vi kunna tänka smart, vara kreativa, ha helhetsperspektiv när vi analyserar, hitta nya lösningar på gamla och nya problem, fatta kloka beslut etc. Med briljans. Men vårt IQ kan minska lika mycket av multitasking som av en sömnlös natt, ibland ner till en 8-årings nivå. Skulle man anställa en 8-åring att styra och ställa i sin verksamhet? Skulle inte tro det!

Som leverantör och samarbetspartner inom ett område som stärker vår förmåga att prestera, samverka och må gott, dvs minskar den psykiska ohälsan, har jag kommit till en punkt där jag frågar mig, vill vi ha det bättre? Vill vi kunna arbeta effektivare utan att det kostar psykisk ohälsa? Vem har modet att prioritera väl utforskad kunskap om våra fantastiska hjärnor och verkligen använda den i vardagen? Resultatet av rätt prioriteringar är glasklart; prestationsförmåga och välmående ökar.

I vårt utvecklade samhälle sägs det ofta i något dammigt dokument att vi ska använda metoder som har vetenskaplig förankring. Men gör vi det? Jag vågar påstå att det inte gäller när vi kommer till vår mentala arbetsmiljö. Vi tar väldigt dåligt vara på den omfattande kunskap som finns om hur vi tar vara på och utvecklar de fantastiska resurser som naturen försett oss med och som vi kan utveckla. På många håll motarbetas de i stället. Rädslan är stor att vi ska förlora i effektivitet. Få vågar ta in det som är vetenskapligt bevisat. Till exempel att vi hinner mer när vi fokuserar mer.

Det finns starkt vetenskapligt stöd för att stress dödar hjärnceller. Hur många företagsledare agerar på allvar för att minska stressen? När de inte gör det väljer de att minska de mentala resurserna på arbetsplatsen. Hur många medarbetare tar eget ansvar för att arbeta utifrån hur hjärnan vill ha det? När de inte gör det skapar de själva en stark grund för att känna sig misslyckade, en känsla många bär med sig på vägen mot utmattningsdepression.

Det är vetenskapligt bevisat att multitasking sliter på våra begränsade pannlobsresurser. De executiva funktioner som vi behöver så väl i dagens tanke- och intelligensstyrda produktionsapparater för att kunna tänka smart, vara kreativa, ha helhetsperspektiv när vi analyserar, hitta nya lösningar på gamla och nya problem, fatta kloka beslut etc. Allt det som vi enligt platsannonserna ska hantera briljant. Men vårt IQ kan minska lika mycket av multitasking som av en sömnlös natt, ibland ner till en 8-årings nivå. Skulle man anställa en 8-åring att styra och ställa i sin verksamhet? Skulle inte tro det!

Det ställs också stora krav på samverkan idag. Vi är skapta för samverkan. God samverkan bygger på viktiga byggstenar som tillhörighet, respekt, förutsägbarhet, medverkan och rättvisa. När vi inte får möjlighet att bygga med dessa grundelement känner det mänskliga djuret sig lätt kränkt och det skapas osäkerhet och konflikter. Vi blir alla lättkränkta när våra hjärnor inte får det de trängtar efter. Mycket energi går till att lösa konflikter som enkelt skulle kunna undvikas om man tog stöd i seriös vetenskaplig forskning om oss människor. Det tar ingen tid, det kräver mest ett annat sätt att tänka och agera. Och det krävs impulskontroll, en bristvara när pannloberna är slitna.

Det finns mycket kvar att utforska om oss människor och våra briljanta hjärnor. Det finns dock tillräckligt med kunskap för att skapa arbetsklimat som gagnar prestation, samverkan och välmående. Samtidigt.

De ledare och medarbetare som vågar förstå att vi inte sänker utan höjer prestationsnivån när blir mer medvetna om hur vi använder våra hjärnresurser, är vinnare. De som inser att enkla åtgärder ger stora vinster. Kunskapen och verktygen finns (Se bifogad pdf). Var finns de modiga ledare och medarbetare som vågar använda neurovetenskaplig kunskap strategiskt? Som inser att de minimala resurser som krävs för att lägga om vissa arbetsrutiner ger mångfalt igen. I tid. I pengar. I välmående.

Anneli Godman
VD
Mental Ergonomi