Att vara mentor ger en krydda på vardagen

Sofie Bornmar, projektchef på Bonava i Linköping, berättar vad hon tycker om att vara mentor i Mitt Livs Chans mentorprogram. Sofies adept, Nagham Kourya, kom till Sverige med sin familj hösten 2014 och bor numera i Norrköping. Nagham är Arkitekt med över 10 års erfarenhet från Syrien där hon ritade bostäder, sjukhus och förskolor.

Sofie kan du berätta lite om din adept?

Ja, visst, min adept heter Nagham Kourya och kommer från Syrien. Vi träffades första gången i februari, då Mitt Liv hade matchat ihop oss utifrån liknande jobb och bransch.

Nagham kom till Sverige med sin familj hösten 2014 och bor i Norrköping. Hon är Arkitekt med över 10 års arbetslivserfarenhet från sitt hemland, där hon ritade bostäder, sjukhus och förskolor. Parallellt med Mitt Livs Chans studerar hon svenska som andra språk och gör sitt sista prov nu i maj. Dessutom jobbar hon även halvtid på ett plastföretag i Norrköping som administratör. Hennes dröm är att få nyttja sin kunskap som arkitekt hemma i Sverige.

Vad har ni hunnit göra?

Nagham och jag har träffats flera gånger, på mentorprogrammets träffar samt egna möten. Vi brukar ses varannan vecka. Vi har gjort en handlingsplan med hennes mål för framtiden i Sverige, jobbat med hennes CV och personliga brev. Vi besöker arkitektkontor och jag hjälper henne med ett jobbnätverk. Vi har även lärt känna varandra privat och vi hoppas på en lång vänskap.

Vad tycker du är det bästa med mentorskapet?

För mig är det att få bidra och att hjälpa någon. Det är också spännande att få lära känna andra kulturer och många olika människor. Och allt det här ger mig också en ny och bättre insikt i vikten av mångfald.

Varför tycker du att man ska bli mentor?

För att det är roligt och givande, det ger en krydda på vardagen att kunna hjälpa till.

Text: Maria Schelin, Bonava