Att lämna våld kräver mod – men vad händer när skyddet inte fungerar för alla?

Att lämna en våldsam relation kan vara bland det svåraste en människa kan göra. Det kräver mod, kraft och en tro på att hjälp finns. En ny rapport från Myndigheten för delaktighet, MFD, visar att de personer som är mest utsatta möter stora hinder i skyddade boenden.

Trots att personer med funktionsnedsättning löper nästan dubbelt så hög risk att utsättas för hot, våld och övergrepp jämfört med befolkningen i stort, saknas ofta både tillgängliga miljöer och personal med rätt kompetens för att möta olika behov.

Ett skydd som inte skyddar

Rapporten beskriver en verklighet där skyddet i praktiken inte är till för alla. Det kan handla om boenden utan rullstolsanpassning, bristande kunskap om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar eller helt uteblivet stöd för fortsatt trygghet tiden efter vistelse i skyddat boende.

När personal inte vet hur de ska kommunicera med någon som har en intellektuell funktionsnedsättning, eller när en person inte kan ta sig in på grund av trappor, då är det tydligt att systemet inte fungerar för de personer som är mest utsatta. Utan rätt stöd finns risken att många avstår från att söka hjälp.

Specialiserade boenden möter specifika stödbehov

Det finns skyddade boenden som har utformat sin verksamhet för att ta emot exempelvis personer med intellektuell funktionsnedsättning. Dessa boenden sticker ut genom att de har större personaltäthet och tvärprofessionella team som har kompetens om våld och funktionshinder. De har längre placeringstider för att öka förutsättningarna för ett självständigt liv efter vistelsen på boendet.

– Vår studie visar på flera utmaningar och hinder, men också en väg framåt genom att peka på vad god kvalitet i skyddat boende faktiskt kan vara, Vi hoppas att resultaten kan bidra till ökad kunskap och förändring, så att alla våldsutsatta, oavsett behov, får det skydd och stöd de har rätt till, säger Serine Gunnarsson, utredare på MFD.