För ditt eget bästa - nu kommer pocketboken!
Det här är min berättelse om att brytas ner av den man älskar. Att nästan dö. Men också om att till sist lyckas slå sig fri. Och att börja vandra den svåra och slingriga vägen tillbaka till ett helt liv.
Det här är min berättelse om att brytas ner av den man älskar. Att nästan dö. Men också om att till sist lyckas slå sig fri. Och att börja vandra den svåra och slingriga vägen tillbaka till ett helt liv.
Jag minns knappt hur vardagen såg ut innan karantänen. Jag blundar inför alla dessa plikter som en gång fyllde mina planerade dagar – jobb, hämtning, skjutsningar. Skolorna är nu stängda till 4 maj. Jag har inte längre dåligt samvete över för mycket skärmtid, att jag inte har tid att aktivera barnen eller göra skolarbetet så roligt som jag hade önskat. Jobbet och läxorna blir gjorda, det räcker.
Hos kvinnojourerna har efterfrågan på skyddat boende ökat. BRIS har fått kalla in extrapersonal.I detta krisläge är det enormt viktigt att vi inte är egoistiska utan tänker på vår omgivning som om vi vore en enda stor familj. Våga fråga, våga lägga sig i. Idag kan vi lägga en lapp i brevlådan eller ställa frågan från balkongen. "Behöver du hjälp med något?" Vi måste vara allas ögon och öron.