Jag är hellre ett hjälpmedel än en välfärdsprodukt!

Om några år hoppas jag begreppet välfärdsteknik är något annat. Jag hoppas att dess betydelse signalerar den trygghet, professionalism och självklarhet som jag upplever att ett hjälpmedel har idag.

I det bästa av världar är välfärdsteknik lika etablerat, tilltalande och självklart som ett par glasögon är idag. Då kanske rullatorn och det mobila trygghetslarmet ibland kompletterar varandra och ibland ses som två olika gånghjälpmedel med olika utseende men med samma syfte; trygghet, självständighet, aktivitet och delaktighet för användaren.

Rullatorn utvecklads i Västerås 1978. De stationära trygghetslarmen som vi i dagligt tal benämner med trygghetslarm kom även dom på 70-talet. Sedan Aina Wifalk utvecklade första rullatorn har den utvecklats och förfinats för att möta olika behov av såväl utseende som funktionalitet. Med ny funktionalitet har användandet ökat och fler har fått tillgång till rullatorer. Idag är Sverige det rullstols tätaste landet i världen. Jag hoppas utvecklingen från stationära trygghetslarm till mobila trygghetslarm ska göra samma resa som rullatorn. Att man tar vara på utvecklingen, ger förutsättning för individanpassning och aktivitet utifrån den egna förmågan.

Att inte ha en rullator när man har behov av det ses ofta som en begränsningsåtgärd. Att ställa rullatorn på ett sätt som inte möjliggör att användaren enkelt kan ta tag i den är en avvikelse. Det är naturligt att alltid säkerställa att användaren har rullatorn i närheten, att den är låst för att underlätta och säkerställa att användaren till exempel inte ramlar.

”Jag skulle vilja säga att de stationära trygghetslarmen likt en fel placerad rullator kan vara en avvikelse. De stationära trygghetslarmen begränsar personer till hemmet.”

Jag skulle vilja säga att de stationära trygghetslarmen likt en fel placerad rullator kan vara en avvikelse. De stationära trygghetslarmen begränsar personer till hemmet. Trygghet ges i hemmet, inte vid postlådan eller på balkongen trots att förutsättningar och behov för detta finns. Det borde därmed vara en avvikelse vid varje tillfälle någon vill gå ut men inte har tillgång till välfärdsteknik eller hjälpmedel.

----------------------------------------------------------------------------------------------
Anna-Lena Frändeborn har en gedigen bakgrund med sina 10 år som chef inom vård och omsorg. Idag har hon rollen som välfärdsambassadör och kundkontakt på Posifon, där hon bland annat utbildar omsorgspersonal och ledningsgrupper om välfärdsteknik. Med sin expertis som handläggare och enhetschef brinner Frändeborn för att skapa förutsättningar för självständighet i alla livets situationer. Hon förstår vikten av att använda tekniska lösningar för att främja individens frihet och livskvalitet.