SNS Analys: Från S till SD – så har representationen av arbetare i politiken förändrats

Trots att omkring hälften av Sveriges väljare har ett arbetaryrke hade bara strax över var tionde riksdagsledamot detsamma innan de blev heltidspolitiker. Historiskt har andelen politiker med ett arbetaryrke varit störst inom Socialdemokraterna, men på senare år har Sverigedemokraterna blivit det parti med högst andel. Det visar en ny rapport i serien SNS Analys.

I rapporten Klasstaket i svensk politik analyserar forskarna Olle Folke och Johanna Rickne varför personer med arbetaryrken – exempelvis inom bygg, industri, vård och omsorg – i låg utsträckning tar sig till ledande politiska uppdrag. Studien bygger på registerdata mellan åren 1973 och 2018 och visar att skillnaderna inte kan förklaras med brist på kompetens eller ambition.

– Arbetare är underrepresenterade på alla nivåer i det politiska systemet, från kommunfullmäktige till riksdag. Vår analys visar att orsakerna är strukturella hinder, som skiftarbete och brist på flexibilitet, inte bristande vilja eller förmåga, säger Johanna Rickne, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet.

I studien finner forskarna att Socialdemokraterna länge var bäst på att föra fram arbetare till ledande politiska uppdrag. Under lång tid företräddes omkring två tredjedelar av riksdagens arbetare Socialdemokraterna. På 2010-talet har i stället Sverigedemokraterna kommit att bidra med en minst lika stor andel av riksdagsledamöter med arbetarbakgrund som Socialdemokraterna.

Rapporten lyfter att kulturella och sociala barriärer inom partiorganisationerna, exempelvis informella nätverk och oskrivna koder, riskerar att missgynna kandidater från arbetaryrken. Forskarna menar att flera av de reformförslag som ofta förs fram, som att stärka politiskt intresse eller utbildning, inte skulle vara effektiva för att minska den sociala snedrekryteringen.

– För att fler arbetare ska nå högre politiska uppdrag krävs att partierna adresserar möteskultur, arbetsvillkor och de faktiska karriärvägarna inom sina organisationer. Annars riskerar man att reproducera samma obalans, säger Olle Folke, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet.

Rapportens övriga slutsatser:

• Arbetarklassens andel minskar för varje politiskt karriärsteg – från 34 procent av kandidaterna i kommunval till 13 procent av riksdagsledamöterna.
• Arbetare får lika många personröster som andra yrkesgrupper och presterar snarlikt i mönstringstesterna så minskningen i representation beror inte på väljarpreferenser, ambition eller kompetens.
• Två möjliga förklaringar till minskningen är icke-flexibla arbetsvillkor och bristande kulturell och social tillgång till politiska nätverk.
• En facklig koppling till LO förbättrar chanserna till kommunala uppdrag – men hjälper inte arbetare att klättra vidare till högre politiska nivåer.
• Underrepresentationen är konstant sedan 1970-talet – till skillnad från yngre, kvinnor och utrikesfödda, som alla tydligt förbättrat sin politiska representation.

Om data och definitioner

Studien bygger på registerdata från SCB. Definitionen av arbetare som används i rapporten är yrkesbakgrund i ett arbetaryrke enligt klass-kategoriseringen EGP. Det är en av de vanligaste klassificeringarna inom sociologin och har även använts av SCB för att mäta klass.

Om rapporten

Klasstaket i svensk politik är en del av SNS Analys. Målet med SNS Analys är att göra forskning tillgänglig för beslutsfattare i politik, näringsliv och offentlig förvaltning och bidra till att forskningen når ut i medierna. Finansiellt bidrag har erhållits från Jan Wallanders och Tom Hedelius Stiftelse. Författarna svarar helt och hållet för analys, slutsatser och förslag.

Om författarna

Olle Folke är professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet och forskare vid SITE på Handelshögskolan.

Kontakt: olle.folke@statsvet.uu.se

Johanna Rickne är professor i nationalekonomi vid Institutet för social forskning (SOFI) på Stockholms universitet

Kontakt: johanna.rickne@sofi.su.se