Gå direkt till innehåll
Är samhället en dålig förälder? Svaret är allt för ofta ja.

Pressmeddelande -

Är samhället en dålig förälder? Svaret är allt för ofta ja.

Är samhället en dålig förälder? Svaret är allt för ofta ja.
Har barn som växt upp i samhällsvård, dvs. i familjehem eller institution, samma möjligheter till ett arbete som ung vuxen, eller ett eget hem, jämfört med barn som vuxit upp med sina biologiska föräldrar?

Svaret är allt för ofta nej. Våren 2018 lanserade SOS Barnbyar en studie med namnet ”Decent Work and Social Protection”. Studien baseras på intervjuer med ungdomar med erfarenhet av Leaving Care i tolv länder och i likhet med Internationell och nationell forskning, visar studien att ungdomar i samhällsvård ärsärskilt sårbara, eftersom de ofta saknar fullständig skolgång, har sämre psykosocial hälsa än genomsnittet, och ofta saknar det stöd och de nätverk som krävs för att kunna få en bostad och arbete som unga vuxna. Det är också vanligt att samhällets stöd minskar när barnet uppnår myndighetsålder, 18 år.


Alltför ofta blir unga vuxna i samhällsvård mycket ensamma och saknar nätverk och stöd för att kunna utvecklas till självständiga, självförsörjande individer. I stället riskerar de ett framtida liv i socialt- och ekonomiskt utanförskap.


Barnkonventionen fastställer att barnets bästa alltid ska komma i första rummet (artikel 3) och att alla barn som berövats sin familjemiljö ska ha rätt till alternativ omvård (artikel 20). Men även om den alternativa vården är god, och barnet utvecklas väl, så behöver många av dem fortsatt stöd efter att de uppnått 18 år och ska lämna samhällets omsorg.

SOS Barnbyar arbetar i 135 länder över hela världen med att stötta barn som förlorat, eller riskerar att förlora förälders omsorg och vi ger dem stöd tills de blir unga vuxna. Under övergångsperioden till självständigt boende får ungdomarna extra stöd, bland annat med yrkesutbildningar i samarbete med näringsliv.

SOS Barnbyar arbetar också för att göra dessa ungdomars röster hörda och för att hitta innovativa lösningar på ett komplext samhällsproblem, för en hållbar framtid.

Den 3 juli arrangerar SOS Barnbyar ett seminarium om problematiken kring Leaving Care

http://program.almedalsveckan.info/event/user-view/52998

Läs mer på https://sos-barnbyar.se/leaving-care/

Ämnen

Taggar


Inte ett enda barn ska växa upp ensamt
SOS Barnbyar är en av världens största aktörer för barn i samhällsvård. Vi arbetar för att barn som är, eller riskerar att bli, ensamma och växa upp utan förälders omsorg ska få en trygg uppväxt. Genom långsiktiga och individanpassade insatser ger vi barnen förutsättningar att växa upp till självständiga, självförsörjande vuxna. Vi arbetar med familjestärkande insatser för att barn ska kunna växa upp med sin familj och vi driver över 500 barnbyar för de som förlorat föräldrarnas omsorg. Vi arbetar också med utbildning och driver ett stort antal skolor. Vi startades 1949 och finns idag i 135 länder. Ett bra sätt att stödja är att bli fadder eller att skänka pengar.

Presskontakt

Maria Suneson

Presskontakt

Alla barn ska ha rätt till det självklara – ett tryggt hem och få tillhöra en familj.

SOS Barnbyar, som grundades 1949 av Hermann Gmeiner, är världens största barnrättsorganisation som stöttar barn och ungdomar som växer upp utan, eller riskerar att förlora, föräldrars omsorg.

Barn som blir försummade, misshandlade och övergivna finns överallt. Familjer riskerar att splittras. SOS Barnbyar arbetar lokalt i över 130 länder och territorier för att stötta familjer som lever i utsatthet, så att familjemedlemmarna ska kunna hålla ihop. När detta inte är för barnets bästa, erbjuder vi den omvårdnad de behöver utifrån deras individuella behov.

Tillsammans med partners, givare, lokalsamhället, barn, ungdomar och familjer, ger SOS Barnbyar barn möjligheten att växa upp med den omsorg de behöver för att utvecklas och bli sitt starkaste jag. Vi står upp för alla barns rättigheter och förespråkar utveckling så att de ska kunna växa upp i en stöttande miljö.

Vårt arbete följer FN:s barnkonvention och FN:s riktlinjer för barns alternativa omvårdnad