I presentationen spårar curatorn Övül Ö. Durmusoğlu en kurdisk kvinnokamp som pågått i decennier, men som först nu blivit en het potatis i västerländsk media. Durmusoğlu tar avstamp i journalisten Tom Wolfes begrepp Radical Chic, som användes för att beskriva varför en kändiselit i New York valde att arrangera insamlingsfester till stöd för Svarta pantrarna på 1970-talet.
Vinnarna i Tensta konsthalls textpris 2016 är nu utsedda. Rekordmånga bidrag har skickats in och det är påtagligt hur det politiska läget i världen har påverkat de unga skribenterna; krig, flykt och sociala orättvisor är teman som dominerar.
I Goldin+Sennebys första retrospektiv går en fiktiv karaktär, skriven av Jonas Hassen Khemiri, i dialog med konstnärskapet. I Standardlängden av ett mirakel skapas oväntade kopplingar mellan hemliga sällskap, finansiella magitrick och mytologiska landskap på sju olika platser runt om i Stockholm.
Året inleds med utställningen Standardlängden av ett mirakel som är ett muterande retrospektiv av Stockholmsbaserade konstnärsduon Goldin+Senneby. Under de senaste tio åren har duon utvecklat ovanliga och underfundiga metoder för att kombinera finansiell teori med konstnärlig praktik.
Med utgångspunkt i London utsatta förortsområden har konstnären Laura Oldfield Ford tagit fram metoder för att kartlägga sociala rörelser i senmodernistiska bostadsområden. Den här gången är det Tensta och Stockholm som står i fokus.
Transmission from the Liberated Zones (Sändningar från befriade områden), av den prisbelönta konstnären och filmskaparen Filipa César, på Tensta konsthall. I filmen möter konstnären fyra svenskar som på olika sätt deltog i befrielsekriget i Guinea-Bissau: den socialdemokratiska politikern Birgitta Dahl, FN-utsände Folke Löfgren samt dokumentärfilmarna Lennart Malmer och Ingela Romare.
I ett nytt flerårigt projekt återvänder Tensta konsthall till begreppet solidaritet för att pröva dess giltighet idag. I en tid då fascistiska partier vinner mark i Europa och samhällsklimatet blir allt hårdare är det dags att fråga sig om solidaritetsbegreppet har en framtid. Eller måste vi hitta nya sätt för att beskriva samtidens politiska organisering och kamper?
”Be water, my friend”. Så inleds Hito Steyerls videoinstallation Liquidity Inc. (2014) om det formlösa, flytande, våldsamma och samtidigt livsnödvändiga som är vatten. Med ett säreget formspråk och en ovanlig precision utforskar hon det digitala tillståndet och dess förhållande till våld och kapitalism. I Liquidity Inc. strömmar vattnet fram över tv-skärmar och iphone-skärmsläckare.
Rebelliska väderleksrapporter, börskrascher, internationella solidaritetsrörelser och en ny film om Katarina Taikon är några av höstens höjdpunkter på Tensta konsthall.
I SR Urbania är framtiden redan här. Året är 2030 och Tensta befinner sig inte längre i ytterkanten av tunnelbanelinjen. Fler hållplatser har tillkommit och fler miljonprogramsområden har byggts. Radioprogrammet SR Urbania är gjord av artisten och musikproducenten Adam Taal, mer känd som Adam Tensta
Maria Lind blev igår utsedd till konstnärlig ledare för en av Asiens viktigaste händelser för samtida konst: Gwangjubiennalen i Sydkorea. Kommittén föll för Maria Linds idé om en utställning kring konstens förmåga att alltid säga något om framtiden. Utställningen ska även ha systerutställningar runt om i världen på samma tema. Gwangjubiennalen öppnar i september 2016.
Miljonprogramsområdenas möte med gammal jordbruksbygd står i centrum i Mats Adelmans utställning Det träden ser. Från sin ateljé på Eggebygård betraktar konstnären Järvafältets flora och fauna och djurens rörelsemönster i utkanten av en storstad.I konsthallens entré installeras en brokig bildvärld med hjälp av teckning, målningar, skulpturer och funna ting.
Tensta konsthalls ambition är att vara en institution med en given plats i lokalsamhället. Samtidigt vill Tensta Konsthall vara en institution med ett konstprogram på internationell toppnivå, en självklar destination för konstpubliken. Här ligger konsthallens särskilda fokus å ena sidan på samarbeten av skilda slag och å andra sidan på intensifierad och nytänkande konstförmedling.
Konstförmedling har generellt sett, även internationellt, hamnat lite i bakvattnet och det är viktigt att den ges möjlighet till utveckling i samma utsträckning som konsten. En central aspekt i konsthallens förmedlingsarbete är att det utgår från samtidskonsten, och att det utvecklas med bibehållen respekt och integritet för såväl konsten som publiken. Det innebär t ex att varje förmedlingsdel måste skräddarsys i förhållande till konsten och till de individer och grupper som man vill ha ett utbyte med, vilket kräver mycket tid och energi.
