Gå direkt till innehåll

Pressmeddelande -

Handelskamrarna: Kvotering försvårar för både kvinnorna och näringslivet

De svenska handelskamrarnas samarbetsorganisation, Svenska Handelskammarförbundet (nedan kallat Handelskamrarna), riktar skarp kritik mot regeringens utredares förslag att lagstifta om könskvotering till bolagsstyrelser. Handelskamrarna menar i korthet att könskvotering till bolagsstyrelser skulle försämra för både näringslivet och kvinnorna av flera skäl, som beskrivs i bifogat brev. Brevet skickas till regeringens utredare i dag. - Det finns många bättre sätt att förbättra rekryteringen av kvinnor till ledande positioner, varav handelskamrarna aktivt driver flera. Regeringen måste ge näringslivet möjlighet att fortsätta detta arbete på frivillig väg och förhindra lagstiftning som riskerar att försämra för både kvinnorna och näringslivet i övrigt, säger Peter Egardt, VD för Svenska Handelskammarförbundet, i en kommentar. Bakgrunden till brevet är att regeringen har beslutat att ge en utredare i uppdrag att granska könsfördelningen i bolagsstyrelser, och föreslå ”ändringar i aktiebolagslagen som säkerställer att minst en viss andel av styrelseledamöterna i ett publikt aktiebolag skall vara av vardera könet. En utgångspunkt för arbetet bör vara att denna minsta andel skall vara 40 procent”. Handelskamrarnas kritik beskriver juridiska problem med kvotering, däribland varför könskvotering innebär en större inskränkning i äganderätten än t.ex. arbetstagarrepresentanter som redan i dag har kvoterade platser. I befintlig lagstiftning ställs också krav på att hälften av ledamöterna skall vara bosatta inom EES-området och att styrelseledamot inte får vara omyndig. Handelskamrarna menar att dessa grunder för särskilt utseende av styrelseledamöter utgår från funktion och relevans för bolaget. Men eftersom kvinnors kompetens, i alla fall enligt Handelskamrarna, inte är sämre än mäns handlar inte könskvotering om att tillse viss kvalitet eller kompetens bland ledamöterna utan snarare om politik. Det innebär en kvalitativt helt ny grund för en inskränkning i äganderätten. Brevet bifogas i sin helhet. Högupplöst bild på Peter Egardt kan laddas ned från http://www.chamber.se/se/omoss/pressbilder/ Ytterligare information: Peter Egardt, VD Svenska Handelskammarförbundet och Stockholms Handelskammare, 070 560 00 91 Nicklas Lundblad, Svenska Handelskammarförbundets ansvarige för utredningen, 0768 936 211, nicklas.lundblad@chamber.se Anna Kinberg Batra, informationschef, 070 991 83 55, anna.kinberg.batra@chamber.se --------------------------------------------------------------- Utredaren för Utredningen om könsfördelningen i bolagsstyrelserUniversitetslektorn Catarina af SandebergJustitiedepartementet Enheten för fastighetsrätt och associationsrättBox 18720121 Malmö Stockholm 19 december 2005 Om kvotering på grund av kön i bolagsstyrelser Inledning Handelskamrarna anser att kvinnor är lika kompetenta som män och att det är irrelevant att betrakta kön när det gäller tillsättandet av vilken post i en organisation det än rör sig om. I stället är det den enskildes kompetens och förutsättningar att utföra de aktuella uppgifterna som skall vara styrande vid tillsättningar. Handelskamrarna motsätter sig på denna grund tanken på kvotering från ett allmänt perspektiv. Särbehandling på grund av etnicitet, kön, hemvist eller någon annan kategorisk faktor bör i möjligaste mån undvikas. 1 Könsfördelningen i styrelser är bara en av många jämställdhetsfrågor i näringslivet och det långt ifrån den största. Fler kvinnliga företagare är en av flera som är viktigare. Men den som långsiktigt vill se fler kvinnor på ledande positioner bör dock fokusera på att förbättra könsfördelningen på operativa höga och medelhöga chefsnivåer, eftersom det är där mängden med chefer finns och därifrån rekryteringen till högre positioner sker. För att få fler kvinnor på dessa positioner är det viktigt att båda könen ingår i rekryteringsunderlagen, tas ut till ledarskapsträning och andra vägar till chefsjobben. Men inte heller vid rekrytering till dessa positioner är kvotering rätt väg att gå. Ändrade attityder i rekryteringsprocessen är viktigare, även om de inte går att lagstifta fram. Den som bara rekryterar likasinnade av samma kön utnyttjar bara en bråkdel av sitt möjliga rekryteringsunderlag, och riskerar därför att gå miste om värdefull kompetens i sin organisation. Det har konkurrensutsatta organisationer inte råd med. Därför är det viktigt för det svenska näringslivets konkurrenskraft att båda könen, liksom även fler nationaliteter, ingår i rekryteringsunderlaget även till toppjobben. Regeringen har beslutat att ge en utredare i uppdrag att granska könsfördelningen i bolagsstyrelser, och föreslå ”ändringar i aktiebolagslagen som säkerställer att minst en viss andel av styrelseledamöterna i ett publikt aktiebolag skall vara av vardera könet. En utgångspunkt för arbetet bör vara att denna minsta andel skall vara 40 procent”. Samtidigt konstateras i bakgrundsmaterialet att samhället under de senaste åren sett en ändring i antalet kvinnor i bolagsstyrelser från 2 procent till 8 procent. Det är en ökning med 300 procent. Det finns ännu inget som talar för att denna ökningstakt kommer att avstanna. Det betyder att om tio år kommer andelen kvinnor i bolagsstyrelser att vara 32 procent. Naturligtvis sker inte denna utveckling med automatik, men samtidigt kan det vara värt att diskutera värdet av en lagstiftning på området – med de negativa konsekvenser en sådan riskerar att få – mot bakgrund av den trend vi nu ser. Nyckelfrågan blir om de negativa konsekvenser lagstiftningen riskerar att få väger upp den eventuella acceleration av utjämningen i bolagsstyrelser som vi ser nu? De direktiv som lagts till grund för det aktuella utredningsarbetet är fyllda av oklarheter och direkt märkliga formuleringar; ett exempel på detta är förskriften om att synpunkter skall inhämtas ”från sakkunniga i jämställdhet och forskare inom genusvetenskap”. 2 Det torde vara en förutsättning för varje utredningsarbete att inhämta synpunkter från all relevant forskning och annan sakkunskap – i detta fall särskilt rättsvetenskapen och ekonomisk forskning på området. Den ensidiga och märkliga formuleringen är direkt olämplig. Utredaren saknar dessutom uppdrag att gå igenom de sociala nätverk och mekanismer som leder till rekryteringen av styrelseuppdrag – detta gör att utredaren kommer att ha mycket liten möjlighet att faktiskt uppskatta förändringshastigheten när det gäller jämnt könsfördelad styrelsesammansättning. Inte heller utvecklingen när det gäller nystartade företag diskuteras. Kvinnors nyföretagande ökar snabbare än mäns och det i sig innebär att vi får en större kvinnlig andel företagare som kan förändra attityder och gamla mönster. 3 Vidare är det olyckligt att utredaren inte har i uppdrag att granska alternativ till lagstiftning, utan endast olika lagstiftningsförslag. Äganderättsliga problem Handelskamrarna anser att det klart kan konstateras att kvotering av styrelseledamöter utgör en inskränkning i äganderätten. Den som äger majoriteten i ett aktiebolag äger också besluta om styrelseledamöter och styrelsens sammansättning. När denna beslutanderätt inskränks, inskränks äganderätten – särskilt med tanke på den unika ställning för företaget som styrelsen har. I det första tilläggsprotokollet till Europakonventionen första artikel läggs skyddet för egendom fast: ”Varje fysisk eller juridisk person skall ha rätt till respekt för sin egendom. Ingen får berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag och i folkrättens allmänna grundsatser.” Europadomstolen har gjort klart att artikeln skall förstås som en trestegsprövning som utgår från rättigheten och möjliggör inskränkningar endast om dessa kan sägas utgöra en balans mellan den enskildes och det allmännas intresse. Denna proportionalitetsprincip är central i tolkningen av Europakonventionens egendomsskydd. Existerande inskränkningar Kvotering utgör en inskränkning av äganderätten till ett aktiebolag. Samtidigt existerar redan ett antal sådana inskränkningar, vilket leder till frågan om varför just den typ av inskränkning som kvotering utgör ej bör tillåtas. Det stämmer att det i dag existerar flera olika typer av inskränkningar i ägarnas rätt att fritt bestämma över styrelsens sammansättning. Ett exempel på en sådan inskränkning är de olika rättsregler som rör styrelserepresentation för anställda. 4 Ett annat exempel är de regler som uppställs i Aktiebolagslagens 8 kap 9-12 §§. I dessa paragrafer ställs bland annat ett krav på att hälften av ledamöterna skall vara bosatta inom EES-området och att styrelseledamot inte får vara omyndig. De redan existerande inskränkningarna kan emellertid knappast utgöra grund för eventuellt tillkommande inskränkningar, och detta av i huvudsak två skäl: vid en granskning av hur äganderätten påverkas måste hänsyn tas till den sammanlagda effekten av inskränkningarna och dessutom sker de nu aktuella inskränkningarna på en kvalitativt ny grund vilket gör att de måste bedömas för sig. Vid en sådan bedömning behöver hänsyn tas till vilka andra typer av inskränkningar som kan komma i fråga för allmänpolitiska syften. Sammanlagd effekt Det är knappast ett argument för en inskränkning i en rättighet att det redan sedan tidigare föreligger inskränkningar i denna rättighet. Det torde snarast vara ett argument mot ytterligare inskränkningar att en rättighet redan kringskärs av ett antal regler och undantag. Vid diskussionen om äganderätten är det därför viktigt att inte endast se varje möjlig inskränkning som en individuell företeelse, utan snarare inordna nya inskränkningar i ett schema som gör det tydligt vilken den sammanlagda effekten på äganderättens ställning blir. Med inskränkningar i förhållande till bostadsort, ålder och givet styrelserepresentation för anställda är det därför extra angeläget att undvika nya inskränkningar, särskilt om de sker på en kvalitativ grund som öppnar för ytterligare inskränkningar. En kvalitativt ny grund Kvotering, menar Handelskamrarna, är en inskränkning som kvalitativt skiljer sig från de andra inskränkningar i äganderätten som redan existerar. De inskränkningar som finns när det gäller ålder, bostad och näringsförbud är för det första regler som följer de allmänna reglerna för kompetent rättsligt handlande. Dessa regler är vidare till sin natur utformade för att minimera de risker som kan uppkomma vid interaktionen med ett bolag. När det gäller styrelserepresentation för privatanställda är denna rättighet grundad i den svenska modellens samrådsformer och dessutom utformad på ett sådant sätt att de representanter som utses på basis av dessa rättsregler inte äger delta i vissa beslut där de kan antas ha andra intressen än bolagets. 5 Även dessa regler syftar till att minimera riskerna för konflikter. De existerar inte för att ge medinflytande in abstracto, utan för att ge medinflytande över sådana beslut som påverkar de anställda i bolaget som just anställda i bolaget. Kvoteringsreglerna, däremot, tycks utgöra ett allmänt politiskt instrument för att främja en grupp i samhället utan att bolagets funktionalitet eller riskbild särskilt påverkas därav. Det innebär en kvalitativt helt ny grund för en inskränkning i äganderätten – en politisk grund som saknar relation till bolaget som bolag. Därigenom innebär det nya kravet att en olycklig dammlucka öppnas. Om kvoteringsregler av olika slag tillåts i detta fall är det svårt att se varför de inte skulle tillåtas också för att främja andra gruppers intressen. Det finns ett stort allmänt samhälleligt intresse av att likabehandla olika grupper – etniska, socioekonomiska, konfessionella och andra grupperingar – men det innebär inte att det är berättigat att inskränka äganderätten för att uppnå de i och för sig lovvärda syften som lagstiftaren kan tänkas ha. Ytterst riskerar en urholkad äganderätt att påverka den ekonomiska utvecklingen djupt negativt, som den ekonomiska forskningen visat. Sammanfattningsvis Sammantaget innebär ovanstående resonemang att de villkor som proportionalitetsprincipen uppställer inte kan anses uppfyllda i det nu förevarande fallet: ingreppet i egendomsskyddet är inte proportionerligt mot det allmännas intresse, eftersom den kvalitativt nya grunden till sin natur är alltför generell och dessutom blir den sammantagna effekten av antalet inskränkningar i äganderätten som redan i dag finns i bolagsrätten alltför omfattande. Särskilt som det intresse som det allmänna vill värna ser ut att värnas genom en naturlig utveckling i samhället mot en utjämning av fördelningen av kön i bolagsstyrelser. Den enskildes intresse av ett åtminstone rudimentärt egendomsskydd måste därför anses väga tyngre än det allmännas förvisso legitima intresse av en jämnare könsfördelning i näringslivet i stort. Konsekvenser av förslaget Etablering i Sverige Det finns anledning att undersöka om näringsverksamheter kan se inskränkningar i rätten att besluta om styrelsen som ett negativt faktum vid etablering i Sverige. Detta i sin tur kan innebära att företag väljer att förlägga huvudkontoret i andra länder än Sverige för att undkomma sådana regler. Publika/privata bolag Det tycks uppenbart att kvotering skulle medföra mycket märkliga situationer för familjeföretag, små och medelstora företag i allmänhet och andra liknande företag. Dessutom finns en risk – om en bolagsform väljs ut för denna lagstiftning – att denna bolagsform missgynnas relativt de övriga bolagsformer som finns. En sådan styrningseffekt kan inte uteslutas och effekterna av den måste utredas närmare. Vad händer med företag som rör sig mellan de olika formerna? När mäter man? Hur påverkar detta en ledamots möjlighet att lämna en styrelse? Gränsdragningsfrågorna fordrar noggrann genomgång och det kan inte uteslutas att de allena gör en kvoteringslagstiftning omöjlig. Ägarantal En annan relaterad risk är risken att om reglerna endast omfattar bolag med fler än ett visst antal aktieägare så skapas ett incitament för att begränsa ägandet i bolag på ett sätt som knappast är ägnat att öka ägandet i aktier eller notering på en börs som omfattas av det svenska regelverket. Detta kan i sin tur medverka till ägandekoncentration av ett slag som vare sig främjar tillväxt i företagen eller ökat inflytande från allt bredare grupper. Sanktionskostnader Det är centralt att inse att en eventuell lagstiftning för att bli effektiv måste övervakas. Hur denna övervakning och sanktionsmekanism skall se ut är inte Handelskamrarnas sak – men det kan konstateras att kostnaderna för denna övervakning måste uppskattas till betydande belopp. 6 Sanktionernas utformning bör också granskas närmare. Vem drabbar egentligen sanktionerna? Om sanktionen – som i det norska fallet – skulle kunna tänkas bli tvångslikvidation måste noteras att en sådan sanktionsordning skadar inte bara den majoritet på en bolagsstämma som eventuellt beslutat om en styrelse i strid med kvoteringsreglerna, utan även bolagets minoritetsägare som då utan förskyllan kan drabbas av tvångsupplösningens värdeförstörande effekter. Likvidation är en sanktion som skulle innebära en omotiverad värdeförstöring. Men även andra, mindre sanktioner drabbar förstås minoriteten lika hårt som majoriteten och det tycks oklart varför denna typ av kollektiv bestraffning skall anses vara rimlig eller ens tillåtlig. Även här – när det gäller sanktionerna – är det viktigt att analysera dem i ljuset av det skydd för egendom som stadgas i Europakonventionen. Ökad representation vs ökad volym Det bör också noteras att kvoteringsreglernas syfte inte med nödvändighet kan uppnås med just kvotering som verktyg. Kvotering garanterar ökad representation, men inte ett ökat antal kvinnliga representanter. Det kan inte uteslutas att ett fåtal kvinnliga representanter kommer att få en stor mängd uppdrag i olika b olag, och att den genomsnittliga kvinnliga ledamoten kommer att ha många fler uppdrag än den genomsnittliga manlige ledamoten. Framväxten av en sådan grupp kvinnliga styrelseledamöter är sannolikt inte det syfte som lagstiftaren föreställde sig, och det kan finnas anledning att närmare analysera konsekvenserna av sådan situation. Det finns också en risk att kvotering leder till större styrelser – en utveckling som ur ett företagsstyrningsperspektiv måste ses som negativ. Hotlagstiftning eller självreglering? Handelskamrarna noterar att utredaren anmodas att ge förslag på sanktioner även om det under utredningens gång visar sig att det saknas behov av sådana. Det måste härvidlag påpekas att det är direkt olämpligt att i lagstiftningens form formulera hot riktade till delar av befolkningen. Sådana förfaranden är både ägnade att minska respekten för rätten i stort och dessutom riskerar de att skapa onödiga kostnader för den grupp som hotas. Det är inte heller sannolikt att förändringar som drivs igenom på detta sätt kommer att bli vare sig långvariga eller framgångsrika. Användningen av lagen som en typ av socialt ingenjörsvapen som kan riktas mot grupper som inte beter sig i enlighet med regeringens önskningar är ovärdigt en modern rättsstat. Det bör i anslutning till detta noteras att den särskilda kod för bolagsstyrning som tagits fram innehåller regler om just jämnare könsfördelning i styrelsen. Regel 3.2.1 lyder: ”Styrelsen skall ha en med hänsyn till bolagets verksamhet, utvecklingsskede och förhållanden i övrigt ändamålsenlig sammansättning, präglad av mångsidighet och bredd avseende ledamöternas kompetens, erfarenhet och bakgrund i övrigt. En jämn könsfördelning i styrelsen skall eftersträvas.” Att inte ge bolagskoden en chans att påverka utvecklingen vore mycket olyckligt, eftersom det skulle signalera en ringaktning av kodens betydelse, effekter och inflytande på företagens arbete. Hearing Den 29/11 hölls en hearing där utredningen ställde ett antal frågor: 1. Finns det rättsliga hinder mot en lagstiftning av aktuellt slag? 2. Vilka aktiebolag bör omfattas av en eventuell lagstiftning? 3. Vilka fördelar och nackdelar finns med att låta regler av detta slag omfatta även andra juridiska personer än aktiebolag? 4. Bör ett lagkrav avse hela styrelsen, inklusive sådana som utses på annat sätt än av bolagsstämma? Arbetstagarrepresentanter? Suppleanter? 5. Kan det finnas skäl att medge undantag från kravet på jämn könsfördelning? 6. Hur skall ett könsfördelningskrav kunna upprätthållas? Sanktioner? 7. Hur lång tid behöver bolagen på sig? Stegvis införande av lagkrav? Förslag på andra lagstiftningsåtgärder än bolagsrättsliga? 8. Hur kan man få fart på rekryteringen av lämpliga och kompetenta kvinnor? 9. Vilka konsekvenser – ekonomiska och andra – kan uppstå av förslagen beroende av hur lagstiftningen avgränsas? Handelskamrarna har valt att besvara fråga 1, enligt ovan anfört resonemang. Många av frågorna förutsatte emellertid – precis som direktiven – införandet av en lagstiftning, varför dessa frågor lämnats obesvarade. När det gäller fråga 7 vill Handelskamrarna framhålla den positiva utveckling som ändå skett de senaste åren, och formulera om frågan. Det relevanta måste vara hur mycket – eller om – en eventuell lagstiftning kan tänkas accelerera den utjämning som nu sker på något märkbart sätt. När det gäller fråga 8 vill Handelskamrarna särskilt lyfta fram de många nätverk för kvinnor som redan i dag finns hos Handelskamrar och hos andra aktörer. Förändringar som den nu efterfrågade måste byggas underifrån, genom utvecklingen av naturliga rekryteringsgrunder och rekryteringsvägar. Handelskamrarna vill också varna för att upprätthållandet av denna lagstiftning kan bli mycket kostsamt och dessutom komma i konflikt med exempelvis dataskyddslagstiftningen. Årsredovisningslagen kräver i dag att företag redovisar fördelningen mellan män och kvinnor i styrelsen, men inte att enskilda ledamöters kön redovisas. När det gäller ledamöter utanför EES skulle detta kunna innebära att de måste uppge kön för att kunna bli ledamöter i en svensk styrelse – det torde vara tveksamt ur flera perspektiv. Det kan noteras att registrering måste lyda under de regler som uppställs i personuppgiftslagen – och att det kan ifrågasättas i vad utsträckning registrering av kön kommer att uppfattas som en onödig reglering för ledamöter i EES-området i stort. Vilka effekter det skulle få att Bolagsverket måste registrera denna information och begära in den måste givetvis analyseras i detalj. SVENSKA HANDELSKAMMARFÖRBUNDET Peter Egardt Nicklas Lundblad

Ämnen

Kontakter

Simon Andersson

Simon Andersson

Presskontakt Presschef 072-083 66 27

Ett unikt, världsomspännande nätverk för affärskontakter

Stockholms Handelskammare är den ledande organisationen för företag och företagare i huvudstadsregionen som omfattar Stockholms- och Uppsala län. Vår verksamhet spänner från det lokala till det internationella planet och vi är engagerade i allt som kan förbättra företagens villkor; från bostadsmarknaden i regionen till internationell frihandel. Handelskammaren är också en betrodd tredjepart med ett av världens ledande skiljedomsinstitut.

Stockholms Handelskammare

Regeringsgatan 29
111 53 Stockholm Stockholm
Sweden