”Fulufjällskatastrofer” – ett återkommande fenomen i svenska fjällvärlden.

Extrema erosionshändelser orsakade av meterologiska avvikelser eller andra slumpvis sammanfallande naturfaktorer har skett upprepade gånger i vår fjällvärld sedan den sista istiden. Sådana händelser kan ha en dramatisk effekt på landskapet och kan ta människoliv när de inträffar. – Landskapet i fjällvärlden har inte alltid varit så stabilt som vi kanske tror. Jordskred och slamströmmar har förekommit på olika platser utan tydliga kopplingar till hittills kända klimatvariationer. Orsaken kan istället ha varit den typ av extremväder som framtida klimatscenarier varnar för, säger Lena Rubensdotter vid Institutionen för Naturgeografi och kvartärgeologi vid Stockholms universitet. Extrema nederbördsmängder eller snabb snösmältning kan utlösa kraftiga erosionshändelser (så kallade debris flows) i annars stabila sluttningar och göra stor åverkan på mark och vegetation. Ett nutida exempel är den så kallade Fulufjällskatastrofen i juli 1997 då ett kraftigt åskväder en natt orsakade flodvågor och slamströmmar som radikalt förändrade naturmiljön där vattnet drog fram. Spåren av tidigare erosionshändelser finns ibland inte kvar tydligt i landskapet, men kan hittas i nedströms sjöar där sand, lera och grus bevaras som lager på sjöbottnen Lena Rubensdotter har i sin avhandling undersökt 10 000 år gamla avsättningar i fem små fjällsjöar nära Abisko, Norra Lappland. I fyra av de fem sjöarna ser man spår av en eller flera större erosionshändelser i närheten av sjön, av typen som beskrivits ovan,. Dessa händelser har flyttat avsevärda mängder jord och sten i landskapet på kort tid, det handlar enligt nutida observationer om minuter och dagar. Erosionshändelserna har skett flera olika tidpunkter sedan sista istiden, till exempel för ca 4800 år sen i en sjö, och för 600, 1000, 5700 och 6300 år sedan i en annan. – Om någon människa varit närvarande vid dessa händelser skulle den personen säkerligen ha betraktat dem som skrämmande oförklarliga naturkatastrofer, och liknande händelser tar idag många människoliv i främst u-länder, där man bygger bostäder i sluttningsmiljö, säger Lena Rubensdotter. Den aktuella doktorsavhandlingen handlar om sambandet mellan landskapsformerna och de sediment som avsätts i sjöarna, vilka kan användas som klimatarkiv bakåt i tiden om man lär sig tolka dem korrekt. Disputationen äger rum den 12 maj kl 13.15 i Nordenskiöldsalen, Geovetenskapens hus, Svante Arrhenius väg 8 C. Avhandlingens titel: Alpine lake sediment archives and catchment geomorphology; causal relationships and implications for paleoenvironmental reconstructions. För ytterligare information: Lena Rubensdotter bor i Norge och nås på tfn +47 4761 5487 (mobil), eller via Malin Stenberg de Serves, Naturvetenskapliga fakulteten, tfn 08-16 35 92 eller 070-618 25 35 under veckan runt disputationen.