Idrott som ett medel för att värna folkhälsan?

Det finns få föreställningar som är så allmänt och okritiskt accepterade som den som sammanbinder fysiska aktiviteter med god hälsa. Detta har inneburit att de som arbetat med att få befolkningen att öka sin fysiska aktivitetsnivå har ansetts uträtta en viktig samhällsuppgift. Motionsidrott har helt enkelt varit en maktresurs för idrottens organisationer. Det menar historikern Hans Bolling som nyligen lagt fram sin avhandling vid universitetet. Hans Bolling har undersökt hur olika organisationer och den svenska idrottsrörelsen men även försäkrings-, massmedieföretag och offentliga organ, agerat för att få den svenska befolkningen att öka sin fysiska aktivitetsnivå. Samtidigt har han behandlat frågan: Varför har nästan all frivilligt organiserad idrott samlats inom en och samma organisation? Hans Bolling visar bland annat att motionsidrott är en aktivitet som engagerade den svenska idrottsrörelsen först efter andra världskriget. Sedan dess har idrottens organisationer försökt föra in motionsidrotten under den egna organisationens domäner. Statsmakterna försökte lösa problemet med delar av befolkningens för låga fysiska aktivitetsnivå genom att överlåta ansvaret till en organisation som framför allt varit intresserad av att organisera dem som varit tillräckligt fysiskt aktiva. Doktorsavhandlingens titel: Sin egen hälsas smed. Idéer, initiativ och organisationer inom svensk motionsidrott 1945–1981 Hans Bolling nås på telefon 08-674 70 71 (Historiska institutionen, 106 91 Stockholm), 070-454 54 87 eller e-post Hans.Bolling@historia.su.se