Ny avhandling om förändring i nordisk utrikespolitik efter Sovjetunionens kollaps

Hur omfattande var de förändringar som skedde i dansk, finsk och svensk utrikespolitik i samband med det kalla krigets slut? Var utrikespolitisk förändring blott en rationell anpassning till en ny internationell miljö eller finns det andra förklaringar som kan öka vår förståelse för utrikespolitisk förändring i dessa tre länder? Dessa frågor besvarar Fredrik Doeser in en ny avhandling i statsvetenskap vid Stockholms universitet.

Statsvetaren Fredrik Doeser, som undersökt utvecklingen i dansk, finsk och svensk utrikespolitik gentemot säkerhetspolitiskt samarbete med västmakterna mellan 1988-1993, konstaterar i sin avhandling att samtliga tre stater under perioden blev mer benägna att ingå i ett västligt säkerhetssamarbete, även i militära former, men att det finns skillnader i graden av engagemang samt i regeringarnas förmåga att implementera den nya politiken. Fredrik Doeser studerar hur formuleringen av dansk, finsk och svensk utrikespolitik påverkades av både förändringar i den internationella miljön och i ländernas inrikespolitiska kontext.

- Tidigare forskning om småstaters utrikespolitik har huvudsakligen vilat på antagandet att utrikespolitik är ett resultat av processer och strukturer i den internationella miljön. Den inrikespolitiska kontexten har generellt setts som viktigare i förklaringar av stormakters utrikespolitik, säger Fredrik Doeser.

Han drar slutsatsen att förändringen i den internationella miljön med Sovjetunionens fall var den enskilt viktigaste orsaken till utrikespolitisk förändring i de nordiska länderna, men för att få en fullständig förklaring behöver man också studera den inrikespolitiska kontexten. Fredrik Doeser pekar bland annat på regeringsskiftet i Sverige i september 1991 när Carl Bildt blev statsminister som en händelse som accelererade förändringen i svensk utrikespolitik. Andra exempel på inrikespolitiska drivkrafter till utrikespolitisk förändring hämtar han från Danmark och Finland.

- I Finland börjar regeringsföreträdare i slutet av 1992 i större utsträckning än tidigare argumentera för ett EU-medlemskap utifrån motivet att det kan öka Finlands säkerhet i relationen till Ryssland. Detta var ett försök att vända den inhemska opinionens negativa syn på ett EU-medlemskap, vilket var viktigt för regeringen då en folkomröstning skulle hållas om frågan två år senare. Detta är bara ett exempel av många i min avhandling som visar hur inrikespolitiken kan påverka utrikespolitiken, säger Fredrik Doeser.

Avhandlingens titel: In Search of Security After the Collapse of the Soviet Union: Foreign Policy Change in Denmark, Finland and Sweden, 1988-1993

Ytterligare information
Fredrik Doeser, doktorand vid Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, mobil 0735-87 55 18, e-post fredrik.doeser@sh.se. Fredrik Doeser är även verksam vid Södertörns högskola.