Ny studie avslöjar evolutionära mekanismer bakom djurs vänskap

Biologer från Stockholms universitet och Neuchâtels universitet presenterar forskning som kastar nytt ljus över evolutionen av sociala band och samarbete hos djur i grupp.
Studien publicerades i tidskriften PNAS.

Djur som lever i stabila grupper uppvisar ofta intressanta sociala beteenden, inklusive samarbete och ömsesidig hjälp. Biologer har länge observerat att individer inom dessa grupper bildar sociala band eller vänskaper, kännetecknade av ömsesidiga handlingar som att dela med sig av mat. Men de evolutionära förklaringarna till dessa vänskaper har förblivit föremål för debatt.

I över femtio år har biologer försökt förklara dessa beteenden med hjälp av spelteori, särskilt fokuserat på reciprocitet där individer återgäldar hjälp om de tidigare har fått hjälp. Traditionella modeller av strikt och omedelbar reciprocitet lyckas emellertid inte fullt ut fånga komplexiteten i verkliga relationer.

I en ny studie ger forskare från Stockholms universitet och Neuchâtels universitet en ny förklaring på evolutionen av hjälpande beteende inom sociala band som i högre grad överensstämmer med observerade fenomen. Enligt deras analys utvecklas sociala band gradvis över tid inom vänskaper. Starka band kännetecknas av en historia av ömsesidig hjälp och nyliga gemensamma aktiviteter mellan individer.

Denna gradvisa uppbyggnad av band kan ske inom små grupper eller större, förutsatt att individer har möjligheter att interagera med partners i mindre delgrupper. Intressant nog visar studien att befintliga gruppmedlemmar aktivt initierar sociala band med nya rekryter, vilket utvidgar det sociala nätverket inom gruppen. Dessa dubbla mekanismer av att bibehålla befintliga vänskaper samtidigt som man bildar nya understryker vikten av social sammanhållning hos grupplevande djur.

– Hur individer beter sig mot nya individer i gruppen har diskuterats och på senare tid har tanken att vänskaper med nya individer tar lång tid att utveckla betonats. Vår analys visar att detta inte behöver vara fallet, säger Olof Leimar, professor emeritus vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet.

– I de ursprungliga diskussionerna om evolution av samarbete förslogs i stället möjligheten att individer aktivt försöker etablera nya relationer, och detta stämmer med vår analys, säger Olof Leimar.

Studien hämtar inspiration från det ömsesidiga förhållandet mellan mor och avkomma, där hjälpen främst går åt ena hållet. Mycket omskrivna observationer av vampyrfladdermöss som delar med sig av mat stöder ytterligare den teoretiska ramen som föreslås av forskarna.

– Vi hoppas att våra resultat kan tjäna som inspiration till ytterligare forskning om de sociala bandens dynamik i olika grupplevande arter, inte minst hur nya sociala band bildas, säger Olof Leimar.

Denna studie av forskare från Stockholms universitet och Neuchâtels universitet kastar nytt ljus över de evolutionära ursprungen till vänskap och samarbete hos grupplevande djur. Artikeln publicerades i tidskriften PNAS.

Kontakt:
Olof Leimar, professor emeritus vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet
Epost: olof.leimar@zoologi.su.se
Telefon: 070-285 09 93