Skickliga keramiker – redan på stenåldern

Var stenålderskeramiken primitiv och simpel? Absolut inte, menar arkeologen Ludvig Papmehl-Dufay som i en ny avhandling vid Stockholms universitet undersöker keramikhantverket och dess betydelse i sydöstra Sverige för 5000 år sedan. Genom en noggrann undersökning av tusentals arkeologiska krukskärvor från Köpingsvik och Ottenby Kungsgård på Öland har Ludvig Papmehl-Dufay vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet, visat att den tidigare bilden av keramikhantverket inom den så kallade gropkeramiska kulturen som primitivt och simpelt inte stämmer. Att de gropkeramiska krukorna domineras av en enda kärlform menar Ludvig Papmehl-Dufay inte betyder att hantverkstraditionen varit simpel, tvärtom. – Kärlens formgivning har varit strikt reglerad av traditionsbundna normer och regler, och olika steg av tillverkningsprocessen var omgärdade av en uppsjö av regler och tabun, säger han. Att vissa form- och dekorelement går igen på praktiskt taget varje kruka visar enligt Ludvig Papmehl-Dufay inte på en fantasilöshet utan på en djupt socialt förankrad och betydelsefull hantverkstradition. Likheter i formgivning över stora geografiska områden visar också att denna tradition var vida spridd, och att keramiker från olika områden träffat varandra och/eller inspirerats av varandras krukor. Keramikerna på Öland har brottats med en ovanligt svår råmaterialsituation, men trots detta har stora mängder keramik tillverkats och man har känt till och använt sig av de mest optimala råmaterial som funnits till hands lokalt. Vid sidan av den keramik som producerats på plats har undersökningarna även visat att enstaka krukor har transporterats till Öland från mer avlägsna områden på fastlandet. – Det finns flera möjliga orsaker: keramiken kan ha betraktats som ett värdefullt föremål i sig självt, men det är också möjligt att keramikkärl använts som behållare för transport av matvaror eller liknande. Det faktum att keramiken lätt går sönder vid långväga transporter kan ha gjort sådana kärl och deras innehåll ännu mera eftertraktade, säger Ludvig Papmehl-Dufay. Keramikens användningsområde, som tidigare har diskuterats främst utifrån krukornas utseende, undersöks i avhandlingen med hjälp av kemiska analyser av absorberade fettrester inuti själva krukskärvorna. Ludvig Papmehl-Dufay visar att krukorna främst använts för tillredning av mat, och att menyerna varit varierande samt i viss mån skiljer sig åt mellan olika platser. I Köpingsvik har stenåldersmänniskorna nästan uteslutande använt keramiken för att koka fisk eller säl blandat med vegetabilier, medan man i Ottenby på öns sydspets i större utsträckning tillrett landlevande djur tillsammans med vegetabilier. – I en av krukorna från Ottenby kunde förutom kött och vegetabilier även bivax påvisas, vilket utgör det äldsta belägget hittills i Sverige för honung i matlagningssammanhang. En smakrik kött- och grönsaksgryta sötad med honung, tillredd över öppen eld i en vackert dekorerad och skickligt formgiven kruka, serverad en augustikväll för 5000 år sedan vid den flacka stranden på Ölands sydspets, det låter väl inte så dumt?, säger Ludvig Papmehl-Dufay. Faktaruta: Under den yngre delen av stenåldern, för omkring 5000 år sedan, florerade i stora delar av östra Sverige en fiske- och säljägarkultur som i dagligt arkeologiskt tal går under namnet gropkeramisk kultur. Namnet kommer av seden att dekorera krukorna med horisontella rader av instuckna centimeterstora gropar tillsammans med andra mönster. Fyndplatserna, som återfinns i stort antal från nordöstra Skåne i söder till södra Hälsingland i norr, karaktäriseras av mycket stora mängder krukskärvor tillsammans med ben från fisk och säl. Tyngdpunkten på fiske och sälfångst står i kontrast till den jordbrukande så kallade trattbägarkulturen, vilken uppträder i Skandinavien för omkring 6000 år sedan. I tidigare forskning av den östsvenska gropkeramiken har man menat att denna är primitiv och enkel i förhållande till trattbägarkulturens keramik, vilken istället beskrivs som varierad och hantverksmässigt välgjord. Avhandlingens titel: Shaping an Identity. Pitted Ware pottery and potters in southeast Sweden. Ytterligare information Ludvig Papmehl-Dufay, Institutionen för arkeologi och antikens kultur, tfn 08-16 40 80, mobil 070-775 46 56, e-post ludvig.papmehl-dufay@arklab.su.se. Bild på Ludvig Papmehl-Dufay eller på gropkeramisk kruka kan fås från Maria Sandqvist, Enheten för kommunikation och samverkan, Stockholms universitet, tfn 08-16 13 77 e-post maria.sandqvist@eks.su.se.