Vattenfall ersätter fossilt med fossilt i Berlin

Medan de flesta storstäder kring Östersjön redan har eller håller på att ersätta sina fossila bränslen med biobränslen och annan förnybar energi för sin värmeförsörjning är de två största nordeuropeiska storstäderna, S:t Petersburg och Berlin, vardera med omkring 5 miljoner invånare inkluderat förstäder, fortfarande helt beroende av fossila bränslen, främst kol.

Tyskland ska göra sig av med sitt kolberoende fram till 2038, och Berlin måste därför avveckla kolet. Vi har väntat på hur Berlin ska lösa omställningen, och häromdagen kom en omfattande studie som gjorts för Vattenfall och Berlins regering. Lösningen blir att ersätta fossilt med fossilt!

Vattenfall gick den 16 september ut med ett pressmeddelande med rubriken ”Vattenfall och delstaten Berlin: utfasning av kol i Berlin möjlig till 2030”. I pressmeddelandet beskriver man hur den här utfasningen av kolet ska gå till. I texten i pressmeddelandet nämns bland annat ”klimatvänlig energi som bergvärme och biomassa samt användning av spillvärme”. Det låter ju positivt, men jag lät mig inte nöje med pressmeddelandet, utan beställde fram en sammanfattning av den gemensamma utredningen.

När man börjar granska siffrorna blir slutsatsen inte lika klimatvänlig: Berlin och Vattenfall planerar att ersätta kolet i Berlins fjärrvärme i första hand med fossil gas. Utsläppen av koldioxid minskar visserligen en del, men man klarar inte att uppfylla den utsläppsbudget som var en av utgångspunkterna för projektet. Strategin bygger på fromma förhoppningar om att i framtiden förse gaskraftvärmeverket med ”power-to-gas”, främst med vätgas från vindkraft. Dessutom ska man i stor skala använda elpannor, som förhoppningsvis kan försörjas med sol och vind.

Vart tog bioenergin vägen i sammanhanget, den klimatvänliga biomassa som nämns i pressmeddelandet?

Av denna blev det nästan ingenting – 4 procent av totalen 2030 eller 100 GWh i det fjärrvärmenät som man ska bygga om. Det motsvarar biovärmen i Älmhult eller Torsby! Den geotermi som nämns i pressmeddelandet ska stå för 0,5 procent.

Min tolkning är att någonstans på vägen har man bestämt sig för att biobränslen ska man inte använda. Faktum är att man kommer att använda mer biomassa 2028 än 2030. Utfasningspolitiken gäller alltså kol och biobränslen medan naturgasen sätts i högsätet.

I det korta perspektivet ökar man användningen av avfall och spillvärme. Det är naturligtvis utmärkt. Men kolet blir kvar i stor skala ända fram till slutet av 2020-talet. Då bygger man vid Reuter West-anläggningen i västra Berlin en ”Hochflexible, gasgefeuerte hybride KWK-anlage”, alltså en högflexibel, gaseldad hybrid kraft-värmekopplad anläggning, som inom parentes beskrivs som en kombination av ett gaskraftvärmeverk, en värmelager och PtH. Det senare ska tydas Power-to-Heat, och beskrivs som en anläggning som omvandlar förnybar el till värme.

Värmeproduktionen i Berlins västra fjärrvärmenät 2021 – 2030:

Svart = kol, orange/rött = avfall, mörkblått/ljusblått = naturgas, orange = spillvärme, ljusgrönt = biomassa, mörkgrönt = ”power-to-heat”. Källa: B E T Büro für Energiewirtschaft und technische Planung GmbH

Vad det handlar om är alltså att bygga en anläggning som består av en stor elpanna, som matas med överskott av vind- och solkraft från nätet, som lagrar hetvatten och som backas upp med naturgas i kraftvärmedrift när det inte finns elöverskott på nätet. Av diagrammen förstår man att PtH-delen svarar för en mindre del av värmeförsörjningen 2030, men att den andelen ska öka över tid. Men den kommer inte att klara hela värmeförsörjningen, utan en stor del måste bestå av ”förnybar gas”, men till en början fossil gas. Den förnybara gasen blir inte i första hand konventionell biogas, utan det man också kallar ”syntetisk gas” eller PtG, (power-to-gas). Man vill alltså omvandla förnybar överskottsel till gas, och nämner särskilt vätgas.

För ett antal år sedan var Vattenfall inne på att använda mer biobränsle i Berlin. Bland annat gjorde man försök med torrefierat biobränsle, som skulle kunna sameldas med kol i befintliga pannor. Men för ett par år sedan beslutade Vattenfall istället att bygga ett rent gaskraftvärmeverk i Marzahn-Hellersdorf i gamla Östberlin. Vi skrev om detta på Svebiobloggen för två år sedan.

Varför är det så svårt att tänka biobränsle i Berlin och Tyskland generellt?

Särskilt i norra Tyskland med närhet till hamnar och järnvägslinjer från Östeuropa skulle man lätt kunna ordna försörjningen med biobränsle. Det går ju utmärkt till Köpenhamn, så varför inte till Berlin? Det är ingen brist på leverantörer. För några månader sedan var jag på ett möte på Vitrysslands ambassad där representanter för de vitryska statsskogarna beskrev hur mycket flis och pellets man kan och vill leverera västerut. Man skulle säkert kunna försörja storstaden Berlin. Varför är Putins fossila gas bättre än Lukatjenkos flis och pellets?

Tyskland ska inom loppet av ett par årtionden avveckla all kärnkraft (till 2022) och allt kol (till 2038). Man ska samtidigt klara ambitiösa klimatmål. Berlin, som är en egen delstat i förbundsrepubliken, har ett mål om klimatneutralitet 2050. Den tyska energidrömmen tycks vara ett system som helt bygger på vind och sol, där överskotten av variabel el lagras i batterier och omvandlas till vätgas eller värme i elpannor, ett totalelektrifierat system. För Berlins del handlar det inte bara om att försörja fjärrvärmenäten med värme via förnybar el, utan också om tiotusentals enskilda pannor utanför fjärrvärmenäten som idag har fossila gas- och oljepannor. Här tänker man sig en kombination av solpaneler och värmepumpar, som förstås också måste försörjas med mer el under den mörka säsongen.

Det är svårt att förstå varför man inte också lägger in en ordentlig bas av biobränslen i systemet. Här finns låsningar som gör att man kommer att välja onödigt dyra och onödigt sårbara lösningar.

Man kan se det som händer i Berlin som ett resultat av att vindkraftlobbyn och gaslobbyn går hand i hand i Europa idag.

Vattenfall, ägt av den svenska staten, borde slå ett slag för en betydande andel bioenergi i Berlin. Kunskapen om bioenergi finns på huvudkontoret i Stockholm. Det skulle ge en tryggare värmeförsörjning till en lägre kostnad och dessutom kunna minska koldioxidutsläppen snabbt, inte först framåt och efter 2030.

/Kjell Andersson, Svebio