Från kojor till stadsplanering

Barn, speciellt i urbana miljöer, lever, leker och rör sig i miljöer som är planerade och utformade av vuxna. Man har, ända sedan förra sekelskiftet, i planeringen reserverat speciella platser för barn, såsom lekplatser och lekparker. Men stadens fysiska miljö som helhet utvecklas till att bli mer otillgänglig och svårhanterlig för barn och de blir mindre synliga i våra städer. Detta går stick i stäv med den forskning och praktisk erfarenhet som visar att upplevelser i utemiljön är viktiga för barnens utveckling och förståelse av världen, allt från identitet och begreppsbildning till motoriska färdigheter, hälsa och stresshantering. Men hur upplever barnen sin utemiljö, vad tycker de är viktigt och vad tycker de bäst om? Kylin genomförde ett antal intervjuer under rundvandringar med barn. Det visar sig att barns ”egna” platser är speciellt viktiga för deras utveckling. Att bygga kojor på platser där barnen själva får lov att manipulera och skapa i miljön upplevs av barnen som speciellt värdefullt. Att beskriva kojan genom vad man gör där och hur det känns är ett sätt att beskriva kojan utifrån barns upplevelser och erfarenhet dvs. från ett barnperspektiv. Att beskriva kojor som en konstruktion i fysisk miljö och hur de ser ut kan förstås som ett planerarperspektiv. På detta sätt tydliggörs skillnader mellan platsers funktionella, visuella och estetiska värden (planerarens utgångspunkter), och hur platsers värde upplevs i den egna kroppen och genom egen aktivitet för att på det sättet laddas med mening (barnets utgångspunkter). Kojan kan, med andra ord, bli ett redskap för att hjälpa oss förstå och beskriva ett barnperspektiv på utemiljön. Möjligheten att hitta, manipulera och själv konstruera i utemiljön är avgörande för i vilken utsträckning barn kan uppfatta en plats som sin egen. Ett sätt att planera med barnperspektiv är att planera för områden tillgängliga för barn, där de själva får sätta spår i miljön, områden där deras eget skapande får ta plats och inte ses som något störande. Barnperspektiv i översiktlig planering innebär bl.a. att insikten av värdet för barnen av egna platser måste återspeglas i hela det urbana sammanhanget. Detta uppnås bäst genom att hela utemiljön görs tillgänglig med tillräckliga utrymmen för barns egna aktiviteter och områden för deras eget skapande. Samtidigt är det viktigt att understryka att det inte innebär att omsorgen och utformningen av barns separerade platser, t ex skolgårdar och lekplatser, ska försummas eller ses som oviktiga. Däremot, påpekar Kylin, krävs det en utmaning av de tysta överenskommelser av vad barn ska vara och representera i samhällsordningen. Fredagen den 24 september kl 14.00 försvarar landskapsarkitekt Maria Kylin, institutionen för landskapsplanering, SLU Alnarp, sin avhandling med titleln: Från koja till plan – om barnperspektiv på utemiljön i planeringssammanhang. Disputationen avser agronomie doktorsexamen. Opponent är Dr.ing. Hanne Wilhjelm, Arkitekthögskolen i Oslo Lokal: Aulan, Alnarpsgården, SLU i Alnarp Mer information: Maria Kylin, institutionen för landskapsplanering, SLU i Alnarp, tel 040-41 54 51. E-post: maria.kylin@lpal.slu.se Webbadresser till mer information: http://diss-epsilon.slu.se/archive/00000600/ http://www.lpal.slu.se/index.html