KUNSKAP OM BANVALLENS MIKROBIOLOGI GER SÄKRARE OGRÄSBEKÄMPNING

Svenska järnvägar besprutas med kemiska bekämpningsmedel för att hålla spårbädden fri från ogräs. Vilken typ av bekämpningsmedel som används och hur det används har stor betydelse för hur snabbt det bryts ned av mikroorganismer i banvallen och bestämmer hur stor risken för utlakning till grundvatten är. Det slås fast i en doktorsavhandling från SLU. Harald Cederlund har i sitt doktorandprojekt kartlagt banvallens mikrobiologi och hur den påverkar nedbrytningen av kemiska bekämpningsmedel. Avhandlingen visar att mängden mikroorganismer i en banvall är mycket liten i förhållande till vad som finns i en åkermark, och att deras aktivitetsgrad är låg. Få mikroorganismer kan innebära att det ogräsbekämpningsmedel som används på banvallen bryts ned långsamt, men avhandlingen visar att det inte behöver vara så. Det är stor skillnad på om bekämpningsmedlet bryts ned passivt av mikroorganismerna, som en bieffekt av andra mikrobiella aktiviteter (s.k. kometabolisk nedbrytning), eller om mikroorganismerna använder medlet som ett substrat för tillväxt (s.k. metabolisk nedbrytning). I det första fallet är nedbrytningshastigheten beroende av mängden mikroorganismer, vilket i en banvall oftast betyder att nedbrytningen går långsamt. I det senare fallet tillväxer mikroorganismerna medan de bryter ned medlet vilket innebär att nedbrytningen accelereras allteftersom nedbrytarna blir fler. Det innebär också att man får en snabbare nedbrytning om samma medel används under flera år på samma plats. Det som främst verkar styra förekomsten av mikroorganismer i banvallen är halten organiskt material. Trots att den mikrobiella biomassan generellt sett är liten kan det därför lokalt finnas relativt stora mängder mikroorganismer, t.ex. där några löv ramlat ned och förmultnat eller där ett ogräs växer. En rekommendation i avhandlingen är därför att besprutningen bör styras så att man bara sprutar precis där ogräsen växer i spåret. På så vis minskas dosen samtidigt som bara de delar av banan där det finns flest mikroorganismer besprutas. Att hålla järnvägen fri från ogräs är en säkerhetsfråga. Ogräs i banvallen bidrar till att minska sikten för lokförare, försvårar inspektioner och rälsarbeten, ökar brandrisken vid gnistbildning och försämrar banvallens dränerande egenskaper. Men ogräsbekämpningen är också en miljöfråga. Preparatet Karmex 80 med den aktiva beståndsdelen diuron som användes av SJ på 1970- och 1980-talen visade sig både kunna lakas ut till grundvattnet under banvallen och orsaka talldöd längsmed spåren. ____________ Harald Cederlund, institutionen för mikrobiologi, försvarade fredagen den 19 maj 2006 sin avhandling "The microbiology of railway tracks - towards a rational use of herbicides on Swedish railways". Opponent var professor Lars Bakken från Universitetet for miljø og biovitenskap, Norge. ____________ Mer information: Harald Cederlund, 018-67 32 84, Harald.Cederlund@mikrob.slu.se Pressbilder: (Foto: Harald Cederlund; får publiceras fritt i samband med artiklar om disputationen) Besprutning av banvall i fältförsök: http://www-nlfak.slu.se/pressbilder/cederlund/besprutning.jpg Bergsyra i spåret: http://www-nlfak.slu.se/pressbilder/cederlund/bergsyra.jpg Länk till fil med avhandlingen i pdf-format: http://diss-epsilon.slu.se/archive/00001096/ Detta och övriga pressmeddelanden från SLU: http://www.slu.se/page.cfm?page=102