Våtmarksinventering på nätet

Uppgifter om närmare 35 000 svenska våtmarker blir idag fritt tillgängliga på webben. Databasen har utvecklats vid SLU Miljödata på uppdrag av Naturvårdsverket. Man kan där bland annat sålla fram vilka våtmarker som bedöms ha höga naturvärden och se vilka arter som registrerats. Databasen väntas bli ett värdefullt verktyg för myndigheternas arbete med miljömålet ”Myllrande våtmarker” och för arbetet med de internationella konventioner samt EU-direktiv som berör våtmarker. Underlaget är den länsvisa inventering av våtmarker (VMI) som bedrivits av länsstyrelserna med stöd från Naturvårdsverket sedan början av 1980-talet. Knappt trettio procent av våtmarkerna i VMI är fältinventerade medan de övriga inventerats genom flygbildstolkning. Kvalitetssäkrad kedja På webbplatsen kan man bland annat söka, sortera och hämta hem uppgifter från våtmarksinventeringens databas för ett län eller en kommun. Länsstyrelserna kan utöver detta hämta hem sina våtmarksuppgifter för att rätta eller lägga till nya data. – Det finns en direkt koppling mellan de uppgifter som syns på webben och det som ligger i databasen, berättar Leif Hallbäcken på SLU Miljödata. Det utnyttjar vi bland annat för att göra sökningarna mer intelligenta, dvs. finns det exempelvis ingen bäckrundmossa i ett län så visas inte den arten som ett sökalternativ. – Som datavärdar för våtmarksinventeringen känner vi oss nöjda med att hela kedjan från insamling till presentation nu är kvalitetssäkrad, fortsätter han. De VMI-ansvariga på länsstyrelserna kan gå in och kontrollera och uppdatera sina uppgifter när det passar. De har fått ett verktyg för att kika på vad grannlänen har för uppgifter och kan ta hem dem i Excel- eller GIS-format. Vi hoppas också att bredden på webbtjänsten ska tilltala fler än de som är direkt engagerade i inventeringen. På våtmarksinventeringens webbplats kan man även ta del av översiktlig information om metodik och om databasens innehåll, inklusive variabelbeskrivning. Databasens aktuella innehåll finns sammanfattade i ett antal övergripande tabeller. Dessutom listas de rapporter som publicerats med anknytning till våtmarksinventeringen. Från hålkort till cyberspace Det har varit en lång resa för uppgifterna som samlats in stegvis under lång tid och utan stadig finansiering. Från början stansade man in uppgifterna på hålkort. Senare fördes de över från hålkort till textformat för att så småningom samlas ihop i en ”riktig” databas som nu också är tillgänglig på nätet. Det var 1977 som Naturvårdsverket fick regeringens uppdrag att genomföra en översiktlig inventering av de svenska våtmarkerna. Försöksinventeringar startades på småländska höglandet i början av 1980-talet och följdes sedan av länsvisa inventeringsprojekt. År 2004 hade hela landet inventerats och därmed är hela landet, utom fjällområdet täckt. Några av länen har också påbörjat nya riktade inventeringar med ledning av den grundinventering som gjorts. Bland annat för behov inom Natura 2000 (EU:s arbete för att bevara biologisk mångfald). – Det känns bra att våtmarksinventeringen äntligen kan bli en levande källa till kunskap, säger Johan Abenius på Naturvårdsverket. Från början var den stora drivkraften de storskaliga exploateringsplanerna för torvtäkt i slutet av 1970-talet. Nu är det miljömålsarbetet och arbetet med internationellt miljösamarbete som kan dra nytta av att vi har en samlad databas. – Datavärden (SLU Miljödata) har lagt ned mycket möda på att kvalitetssäkra de uppgifter som kommit in från olika länsstyrelser. Även om det främst är länens och Naturvårdsverkets behov vi haft i åtanke hoppas vi att också att fler blir intresserade av VMI och framför sina behov, avslutar Johan Abenius. Webbadress våtmarksinventeringen www-vmi.slu.se OBS! Webbplatsen är utvecklad för PC med Internet Explorer version 6 eller senare. Mer information Leif Hallbäcken (kontaktperson för datavärdskapet för VMI på SLU Miljödata), 018-673829, Leif.Hallbacken@md.slu.se, http://www.md.slu.se Johan Abenius (kontaktperson för VMI på Naturvårdsverket), 018-671290, Johan.Abenius@naturvardsverket.se, http://www.naturvardsverket.se