Antalet konflikter i världen minskar inte längre

Den trend av minskade konflikter som fredsforskare rapporterat sedan början 1990-talet tycks nu ha upphört. Det framgår av den senaste årsrapporten, ”States in Armed Conflict”, från Uppsala konfliktdataprogram vid Uppsala universitets institution för freds- och konfliktforskning. Resultaten oroar forskarna. Mellanöstern är den region där fredsinitiativen lyser som mest med sin frånvaro. Sedan de mest konfliktdrabbade åren i början av 1990-talet registrerades en kontinuerlig minskning fram till år 2002. Sedan dess har antalet stadigt kretsat kring 30 aktiva väpnade konflikter per år. Det är troligen också resultatet för 2007. - Detta ger förstås upphov till oro, dagens aktuella konflikter är mycket utdragna, kommenterar forskarna professor Peter Wallensteen och Lotta Harbom. Det tyder på att de framgångsrika förhandlingsåtgärderna under 1990-talet inte längre bedrivs med samma kraft eller effektivitet. Dagens konflikter förefaller vara svårlösta och långvariga och forskarna tror att 1990-talets fredsstrategier behöver förbättras för att nå resultat. Samtidigt finns det också uppmuntrande trender. Konflikter mellan olika grupper och folkslag där staten inte är inblandad minskar både i antal och i dödlighet. - Den här typen av konflikter uppkommer ofta i efterdyningarna av inbördeskrig men de verkar vara betydligt lättare att avsluta, säger Joakim Kreutz vid Uppsala konfliktdataprogram. En händelse som fick mycket uppmärksamhet under 2007 var militärjuntans våld mot demonstrerande munkar i Burma, men denna typ av våld mot civila blir mindre vanligt. Även om det fortfarande förekommer övergrepp mot civilbefolkningen i många länder är det stor skillnad mot situationen på 1990-talet, då bland annat folkmordet i Rwanda ledde till hundratusentals offer. Även när det gäller de konventionella konflikterna finns ljuspunkter. Fredsförhandlingar pågår i en rad konflikter och de leder också till fredsavtal. Överenskommelserna i Nepal (från 2006) och Aceh i Indonesien (från 2005) genomförs nu med viss målmedvetenhet. Även fredsbyggande åtgärder i en rad västafrikanska länder, såsom Sierra Leone, Liberia och Elfenbenskusten, fortsätter att bära frukt. Mellanöstern är den region där fredsinitiativen tydligast lyser med sin frånvaro. Regionens centrala betydelse för världens oljeförsörjning och för världsreligioner gör detta allvarligt. Konferensen i Annapolis i slutet av november 2007 var det första försöket sedan 2001 att föra samman parterna. De hade till och med svårt att enas om den deklaration som startade förhandlingarna, noterar Peter Wallensteen. - Det är ett oroande tecken. Samtidigt är det nödvändigt att välkomna alla fredsförsök i detta område. Det har gått mer än 60 år sedan FN:s generalförsamling antog en lösningsplan för Palestina. Den måste anpassas till dagens verklighet och genomföras. Under året har andra regionala konfliktkomplex växt fram och fördjupats. Krisen i den sudanesiska regionen Darfur sprider sig nu till omgivande länder, såsom Tchad och Centralafrikanska republiken. - Denna utveckling har lett till att grannländerna tagit vissa fredsinitiativ, konstaterar Lotta Harbom. De internationella medlarna i Darfur-konflikten, bl a Jan Eliasson som också är gästprofessor vid Uppsala universitet, arbetar för att få till stånd förhandlingar mellan parterna. Men än så länge har dock inga framgångar rönts på detta plan. Situationen på Afrikas Horn ser fortsatt bekymmersam ut. Regionens egen konfliktdynamik har allt mer kommit att flätas ihop med det USA-ledda kriget mot terrorn. Det har lett till att nya konfliktfrågor lagts till de olösta dispyterna mellan Etiopien och Eritrea. Somalia har åter blivit en konflikthärd. Konflikterna i Irak och Afghanistan har skapat mer osäkerhet för grannstaterna. Turkiet, Iran och Syrien har visat starkt missnöje med den turkisk-kurdiska gerillan PKK:s aktiviteter som utgår från de kurdiska provinserna i Irak. Turkiets attack i början av december var förutsägbar. Talibanernas ökade militära aktivitet i Afghanistan och al-Qaidas operationer har påverkat utvecklingen i Pakistan. Detta kan påverka stabiliteten och chanserna till demokrati i denna kärnvapenstat och vara negativt för den annars lovande nedgången av våldet i Kashmir. Mer information: Harbom, Lotta (ed) States in Armed Conflict 2006, Uppsala Universitet: Department of Peace and Conflict Research, eller på http://www.ucdp.uu.se Kontaktpersoner: Peter Wallensteen, 018-471 23 52, peter.wallensteen@pcr.uu.se, Lotta Harbom, 018-471 71 79, lotta.harbom@pcr.uu.se eller Joakim Kreutz, 018-471 61 24, joakim.kreutz@pcr.uu.se