Flera utrotningshotade djurarter kan sannolikt infekteras av SARS-CoV-2

För att i framtiden snabbt kunna hejda utbrott av covid-19 som orsakas av viruset SARS-CoV-2 och för att redan nu kunna skydda utrotningshotade arter som riskerar att drabbas, behövs kunskap om vilka djur som är tänkbara smittbärare av viruset. Professor Kerstin Lindblad-Toh vid Uppsala universitet och hennes kollegor har identifierat ett stort antal däggdjur som potentiellt kan smittas via den så kallade ACE2-receptorn. Bland högriskarterna fanns många utrotningshotade arter, såsom flera apor.

Idag är det känt att SARS-CoV-2 binder till proteinet ACE2 som sitter på ytan på celler i lungor, hjärta, artärer och tarmar. När viruset har bundit till ACE2 tas det upp av cellerna och infektionsprocessen startar. Den gen som kodar för ACE2 finns hos alla ryggradsdjur och i teorin har alla dessa arter möjlighet att drabbas av viruset, men möjligheten finns att en del arter har ett ACE2-protein som ser lite annorlunda ut, och därför klarar sig från infektion. Flera djurarter har redan bekräftats vara infekterade av SARS-CoV-2, till exempel flera olika apor och en tiger på Bronx Zoo. Eftersom liknande virus har hittats hos fladdermöss, finns det sannolikt även andra djur som kan härbärgera viruset och sedan infektera människor, men ännu har ingen systematisk studie gjorts baserat på hur lika ACE2-proteinet är i olika djurarter.

– I vår studie tittade vi på evolution och struktur hos ACE2 i 410 olika arter av ryggradsdjur för att se hos vilka viruset skulle kunna binda till ACE2, säger Kerstin Lindblad-Toh, professor vid Uppsala universitet och Broad Institute of MIT and Harvard, medförfattare på studien.

De 37 arter av fladdermöss som analyserades kan sannolikt inte smittas via ACE2-receptorn, men eftersom andra liknande virus har funnits hos fladdermöss kanske de har ett annat protein som kan ta upp viruset. Myrkottar har också föreslagits som smittbärare, men analyser från studien tyder på att de inte kan infekteras då ACE2-proteinets struktur i flera underarter av myrkottar visar att de bara har mycket liten risk att ta emot viruset. Civetten, eller afrikansk sibetkatt, som också föreslagits som smittbärare, har mycket låg risk att infekteras via ACE2. Alla analyserade fåglar, fiskar och groddjur har låg risk att smittas via ACE2-receptorn, men andra receptorer kan inte uteslutas.

103 arter visade sig i analysen ha mycket hög, hög eller medelhög risk för att infekteras och av dessa är 40 procent rödlistade av Internationella naturvårdsunionen (IUCN). Hos många apor, till exempel schimpans, gorilla, orangutang och rhesusapa, är ACE2-proteinet identiskt med det hos människor. De 19 studerade primatarterna, många utrotningshotade, som analyserades i studien löper alla mycket hög risk att infekteras av SARS-CoV-2 med utgångspunkt i ACE2-proteinets utseende, även om fler studier behövs för att slutgiltigt bevisa detta. Arter med hög risk för infektion via ACE2 kan sannolikt smittas av både människor och andra djur och det är därför viktigt att vi aktivt skyddar dessa djurarter både i vilt tillstånd och när de tas om hand av människor.

De 27 arter som verkar ha en hög risk att infekteras av viruset inkluderar många djur med närhet till människor, som kor, får, hjortar och getter, fyra sorters gnagare (men inte möss eller råttor) samt flera valar. En tiger (den art som smittats i Bronx Zoo) har medelhög risk för infektion baserat på ACE2-receptorns utseende. Hundar verkar ha låg risk att smittas, medan flera kattdjur, inklusive huskatter, har medelhög risk att bli smittade.

– Det är viktigt att veta vilka utrotningshotade arter som kan infekteras och försöka minimera risken att viruset sprider sig i vilda populationer, i djurparker och bland husdjur, säger Kerstin Lindblad-Toh.

Kontakt:
Kerstin Lindblad-Toh
kersli@broadinstitute.org
Tel: 070-3242336 (Befinner sig i USA så observera -6 timmars tidsskillnad)

Vetenskaplig referens:
Damas et al., 2020. Broad Host Range of SARS-CoV-2 Predicted by Comparative and Structural Analysis of ACE2 in Vertebrates, PNAS, https://doi.org/10.1073/pnas.2010146117