Fossila fotspår gör landdjurens historia avsevärt längre

Upptäckten av fossila fotspår från landlevande djur i Polen leder till den sensationella slutsatsen att deras historia på jorden är minst 18 miljoner år längre än forskarna tidigare trott. Resultaten av det polsk-svenska samarbetet publiceras online denna vecka av tidskriften Nature.

- Dessa resultat innebär att vi måste omvärdera en stor del av landdjurens tidiga utvecklingshistoria, säger professor Per Ahlberg vid Uppsala universitet, en av studiens två ledare.

Under nästan åttio år har paleontologer sökt jorden runt efter ben och skelett av de tidigaste landryggradsdjuren eller “tetrapoderna” – ursprunget till alla senare amfibier, kräldjur, fåglar och däggdjur, inklusive människan. Deras fynd har tytt på att landryggradsdjuren uppkom relativt hastigt, via ett kortvarigt mellanstadium representerat av “elpistostegider” som Tiktaalik, för ungefär 380 miljoner år sedan. Men det finns en annan möjlig informationskälla om de tidigaste fyrfotadjuren: deras fossiliserade fotspår. I den nya studien beskriver ett polsk-svenskt forskarteam en rik och väldaterad fotspårslokalitet från Zachelmie stenbrott i Polen som är 18 miljoner år äldre än de äldsta kända skelettfossilen och leder till att vår bild av tetrapodernas uppkomst måste omvärderas radikalt.

Spåren visar att stora tetrapoder, upp till tre meter långa, levde i den marina tidvattenzonen under tidig mellandevon, för ungefär 395 miljoner år sedan.

- Detta betyder att inte bara tetrapoderna utan också elpistostegiderna uppkom mycket tidigare än vi trodde, för anatomin visar tydligt att elpistostegiderna gav upphov till landryggradsdjuren och de måste alltså ha existerat minst lika länge, säger Per Ahlberg.

Elpistostegiderna var alltså inte alls en kortlivad övergångsgrupp utan måste ha levt vidare sida vid sida med tetrapoderna i åtminstone tio miljoner år. Miljön är också en överraskning: nästan alla tidigare hypoteser om tetrapodernas uppkomst har placerat steget från vatten till land i sötvattensmiljöer, och har kopplat det till landvegetationens och landekosystemets utveckling.

- Istället verkar det nu som om våra avlägsna förfäder lämnade havet för att kalasa på strandsatta djur som lämnats kvar av det ebbande tidvattnet, säger Per Ahlberg.

För mer information, kontakta professor Per Ahlberg, tel: 018-471 26 41, per.ahlberg@ebc.uu.se