Idéer om genier och nation präglar tre utbildningar i klassisk musik

Idéer om manliga genier och nationell särart präglar både undervisning och repertoar på några av Europas prestigeutbildningar i klassisk musik. Akademierna finns i olika länder och deras identitet bygger i stor utsträckning på föreställningar om nation och genus. Delvis kan det förklaras av den självständighetskamp som pågick i respektive land vid tidpunkten för akademiens grundade. Det beskriver forskare i en ny bok där de har studerat högre musikutbildningar i Budapest, Tallinn och Helsingfors.

Studien är koncentrerad på musikhögskolorna Lisztakademien (1875) i Budapest, Ungern; Estlands musik- och teaterakademi (1919) i Tallinn, Estland och Sibelius-Akademien (1882) i Helsingfors, Finland.

– Det som förenar dem är att de grundades under perioder då länderna förhandlade om eller kämpade för självständighet, under Habsburg-imperiet, när Finland var en del av Ryssland och strax efter första världskriget. Nationalstaterna och deras musikutbildningar växte fram i samverkan. Föreställningen om manliga genier var central för den klassiska musiken under sent 1800- och tidigt 1900-tal, med stora musiker och kompositörer som Franz Liszt, Jean Sibelius och Béla Bartók. Det påverkar utbildningarna än i dag. Även nyare genier från den egna nationen lyfts fram som mästare och präglar musikutbildningen, som Arvo Pärt i Estland, säger Ann Werner, professor i musikvetenskap vid Uppsala universitet och en av bokens författare.

Forskarna har studerat hur den samtida undervisningen ser ut genom intervjuer med ledare och lärare i klassisk musik och studenter från fyra instrumentgrupper: piano, sång, stråkar, slagverk. De har även analyserat marknadsföring och policydokument samt observerat examenskonserter, lektioner, klasskonserter och offentliga konserter vid akademierna.

Nationella klangideal

I boken diskuteras till exempel hur nationens egna kompositörer höjs upp både genom att förekomma i konsertprogram och framhållas i intervjuer. De får symbolisera musikinstitutionerna med sina namn och bilder på hemsidorna. Boken visat också att nationella klangideal skiljer sig åt vilket lärarna beskriver och att undervisningsmetoder återskapas vilket forskarna kunnat observera i fältarbete.

– Trots att repertoaren som studenterna möter ofta består av mer än 100 år gamla verk, komponerade av vita, europeiska och sedan länge döda män, finns det exempel på hur repertoaren kan omtolkas och bli avantgardistisk, kanske till och med feministisk genom omtolkningar av klassiska stycken i konsertframträdanden som iscensätts i samtida stil med kvinnliga musiker i grälla färger, säger Ann Werner.

Även om akademierna har olika karaktär på sin undervisning har de också många likheter. Det gäller både mellan lärosätena och mellan instrumentgrupperna inom ett lärosäte. Samtidigt skiljer sig uppläggen åt mellan instrumenten i hur traditionella eller nytänkande de är. Slagverksundervisningen sticker ut genom att ha den mest progressiva undervisningen och repertoaren vid alla tre.

Några slutsatser i korthet:

• Lisztakademien är på ett övergripande plan den utbildning som mest bygger på sena 1800-talsideal inom klassisk musik, särskilt när det gäller undervisning i piano och kammarmusik. Det leder till en traditionell inramning av nation och kön.

• Estlands musik- och teaterakademi är den minsta av akademierna och präglad av Estland som en ung nation med stark frihetslängtan, där både män och kvinnor lyfts fram som en del av nationen.

• På Sibelius-Akademien har utbildningen en tydlig internationell prägel, och akademien framställs som en samtida utbildning där jämlikhetsarbete och internationella satsningar prioriteras. Trots detta förekommer det ännu inom piano- och sångundervisningen ett strikt ”ryskt” undervisningsideal på alla de studerade akademierna.

Hoppas på självreflektion

– Jag hoppas att vår studie kan få akademier för klassisk musik att reflektera kring sin egen verksamhet och sin roll i samhället, säger Cecilia Ferm Almqvist, forskare vid Södertörns högskola och en av forskarna bakom studien.

Bok: Werner, A., & Ferm Almqvist, C. (2026). Nation and Gender in Higher Classical Music Education: Intersectional Perspectives (1st ed.). Routledge. DOI: 10.4324/9781003513544

Kontakt med forskarna:

Ann Werner, professor i musikvetenskap vid Uppsala universitet, e-post: ann.werner@musik.uu.se , telefon: 018-471 72 79

Cecilia Ferm Almqvist, professor vid Institutionen för utbildningsvetenskap, Södertörns högskola, e-post: cecilia.ferm.almqvist@sh.se, telefon: 08-608 45 75