Oförutsägbar hjälp till våldsutsatta kvinnor som behöver ny bostad

Tjänstemäns attityder är avgörande för vilken hjälp som misshandlade kvinnor får när de behöver ett nytt hem. Eftersom det saknas nationella eller kommunala riktlinjer hamnar besluten långt ner i organisationen och det gör att enskilda handläggares eller arbetsgruppers inställning och kunskaper påverkar i hög grad. Det är stor skillnad mellan olika kommuner, visar en ny rapport från Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK.

- Det finns kommuner i vår studie där drabbade kvinnor inte fått hjälp till egen bostad, trots att det finns lediga lägenheter. Det beror på bristande samordning mellan socialtjänsten och bostadsförsörjningen. I ett fall har det kommunala bostadsbolaget ordnat fram en lägenhet, men socialtjänsten gjorde en annan bedömning och tyckte att kvinnan inte hade särskilt skäl för att få hjälp med den typen av kontrakt, säger Sara Skoog Waller, som lett arbetet med den rapporten.

Avgörande med trygg bostad

För kvinnor som vill lämna en våldsrelation är en ny trygg bostad avgörande. De har ofta med sig många år av fysisk, psykisk och ekonomisk misshandel. Det finns också en risk att våldet ökat i samband med separationen. Det är inte ovanligt att våldsutsatta kvinnor går tillbaka till de farliga hem som de har flytt ifrån eftersom de inte får tillräcklig hjälp att hitta ett nytt tryggt permanent boende.

I rapporten En egen plats? Våldsutsattas rätt och möjligheter till trygga bostadsförhållanden efter separationen, har forskare undersökt vilken hjälp som våldsutsatta kvinnor får från sin kommun när det gäller att hitta en ny långsiktig bostad. Studien bygger dels på intervjuer med ett femtiotal handläggare och beslutsfattare i åtta kommuner, dels på allmänna handlingar i form av utredningar och beslut om skyddat, tillfälligt och permanent boende under två års tid.

Viljan finns

Forskningen visar att det ofta finns en vilja att samverka lokalt och att många kommuner gör ett mycket bra arbete, också tillsammans med andra kommuner. Men i frånvaro av nationell styrning blir stödet ofta personberoende, kortsiktigt och sårbart vid omorganisationer eller ändrade arbetssätt. I flera kommuner saknas handlingsplaner, och insatser är mer händelsestyrda än grundade i skriftliga rutiner. Det här mönstret är liknande mellan kommuner, oavsett storlek, demografi och graden av bostadsbrist.

- Ju längre ner i organisationen frågan hamnar, desto mer oförutsägbart blir stödet. I en av kommunerna i studien har man hänvisat kvinnor till ett vanligt akutboende för hemlösa. Det är ingen trygg eller bra lösning för den här gruppen, och särskilt inte för deras barn. Det visar att kommunen missat bostadsfrågans betydelse i arbete mot våld.

”Du får ta vad du får”

Sara Skoog Waller har flera exempel på när det inte blivit bra. Ett exempel är när tjänstemän signalerar till hjälpsökande kvinnor att ”du får ta vad du får, var glad att du lever”. Då ses inte kvinnan som en individ utan bara ett överlevnadsprojekt. Kvinnor i studien beskriver hur de efter en flytt har varit tvungna att lämna sin arbetsplats, sina nätverk och trygga platser som de har vuxit upp på. De kan även ha behövt tvingas byta identitet. Att då hamna i undermåliga bostäder långt bort och isolerat förvärrar allt.

- De behöver bo på ett ställe där de kan ha ett hem och bygga en vardag som fungerar. Där det är nära andra människor och dit det är lätt att ta sig till och från skola och arbete. Oftast är det bästa för barnen att kunna gå kvar i sin skola och behålla sina sociala sammanhang.

Små kommuner ibland bättre

I studien har forskarna tittat på både större och mindre kommuner, både tätort och glesbygd (enligt SKR:s definition, se faktaruta). Stödet till kvinnorna fungerade ofta bättre i de mindre kommunerna, tack vare en mindre organisation och tätare samarbete mellan olika arbetsgrupper. De är också mer beroende av bra samarbete med andra kommuner. I de större kommunerna var det vanligare att kvinnorna slussades runt mellan olika instanser som alla resonerade olika.

Våld är en särskild faktor

Projektet undersöker också hur ekonomiskt våld, vårdnadstvister och rättsprocesser förstärker och förlänger kvinnornas utsatthet även efter att relationen avslutats. Många våldsutsatta saknar i dag möjlighet att stå på ett kontrakt, exempelvis på grund av skulder, bodelning eller att de inte har varit yrkesverksamma under relationen.

- Kommunerna måste erkänna våld som en särskild faktor. Stödet måste handla om att ge möjlighet till trygghet och återhämtning och inte krav på prestation och egen drivkraft. Man pratar om att kvinnorna ska bli självständiga och ta eget ansvar men man ser inte att de blivit av med hela sina liv. Man måste fråga sig vad står kvinnorna i för situation när de lämnar, för att kunna hjälpa dem.

En särskild prioriterad grupp

Rapportens visar att det behövs nationell styrning, tydliga riktlinjer och en erkänd rätt till stadigvarande boende för våldsutsatta. Det skulle minska skillnaderna mellan kommuner och skapa bättre förutsättningar för återhämtning, trygghet och barnens långsiktiga välmående.

- Det krävs att kommunerna skriver in våldsutsatta som en särskild prioriterad grupp i sin bostadsförsörjningsplan. Både staten och kommunerna måste ta ett större ansvar för att den här gruppen som har allvarliga och komplexa behov, i en väldigt utsatt situation, verkligen får det sammanhållna stöd som de behöver, säger Sara Skoog Waller.

För mer information:

Sara Skoog Waller, forskare vid Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, Uppsala universitet, e-post: sara.skoog.waller@nck.uu.se, telefon: 076-867 34 39

Läs rapporten i sin helhet

En egen plats – våldsutsattas tillgång och rätt till trygga och stabila bostadsförhållanden

Om studien: Studien bygger på intervjuer, enkätundersökningar och en rättsvetenskaplig kartläggning. Forskarna har varit i kontakt med samtliga tio kommuner i Gävleborgs län. Sju av dem var aktiva i studien, och ett femtiotal anställda, inom flera olika specialiteter deltog. Forskarna har även begärt ut samtliga ansökningar, utredningar och beslut om boende för våldsutsatta kvinnor under två års tid. De har inte tagit del av personuppgifter utan tittat på ärendehantering, dokumentation och även styrdokument. I många fall har forskarna inte kunnat få ut relevanta kommunala handlingar, vilket enligt forskarna tyder på att det saknas ett systematiskt kvalitetsarbete i en del kommuner.

Definition av stora och små kommuner

Forskarna har använt sig av SKR:s nationella definitioner (2023) av olika kommuntyper och kommunstorlekar. Gävleborgs län består av tio kommuner som tillsammans motsvarar sex av de nio kommungrupperna: större stad, pendlingskommun nära större stad, lågpendlingskommun nära större stad, mindre stad/tätort, pendlingskommun nära mindre tätort och landsbygdskommun.