Pungvargs DNA gör museiföremål högintressanta

Ett internationellt forskarteam, där Uppsalaforskare haft en viktig roll, har lyckats bestämma mitokondrie-DNA hos den utrotade pungvargen och kan därmed visa dess släktskap med nu levande arter. Resultaten, som idag publiceras i tidskriften Genome Research, har betydelse för kunskap om utrotningshotade arter, för museernas konserveringstekniker och öppnar för spännande museiforskning framöver.

Pungvargen är också känd som den tasmanska tigern, men är varken varg eller tiger. Det var ett nu utrotat pungdjur och rovdjur som levde i Australien, Nya Guinea och i Tasmanien där det sista exemplaret dog på zoo 1936. Pungvargen var randig med lång svans, ganska hundlik, men till skillnad från exempelvis känguruns pungficka öppnades pungvargens bakåt mot kroppen. De nu DNA-undersökta djuren levde på zoo i Washington D.C och London och bevarades vid Smithsonian Institution respektive Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm.

- Det var fascinerande att upptäcka att de två djuren var så lika, den genetiska variationen mellan dem var mycket liten, säger Anders Götherström, forskare vid Uppsala universitet som tillsammans med kollegan Love Dalén initierade projektet och ansvarade för bland annat DNA-extraktionen och delar av fylogeniarbetet.

- Liten genetisk variation är kännetecknande för i de djur som idag är akut utrotningshotade och nu kan vi se samma sak hos pungvargen över 70 år efter att den dött ut.

Enligt forskarna kan alltför liten genetisk variation bland annat leda till sämre förmåga att motstå bakterieinfektioner eller annan stress från miljön. Det DNA som analyserats är mitokondrie-DNA extraherat från hår hos museiexemplaren. Förutom pungvargens eget DNA fann forskarna även DNA från andra organismer, bland annat mikroorganismer som visade sig vara mycket olika beroende på vilken bevarandeteknik som använts. Det enda djuren bevarades helt i etanol (Stockholm), det andra torrt som päls i rumstemperatur (Washington). Dessa resultat säger en hel del om bakterieangrepp efter att ett djur preparerats för museiändamål och kan på sikt leda till bättre teknik för att öka hållbarheten.

Det har funnits ett stort intresse för att undersöka pungvargen, både för att det var det största rovdjuret i Australien under modern tid och för att dess evolution liknar vargens i många avseenden. Men trots att försök tidigare gjorts är detta första gången någon lyckats extrahera några större mängder DNA ur materialet.

Götherström har tidigare varit delaktig i andra DNA-studier på arkeologiskt material, bland annat omfattande en mängd olika utrotade djurarter liksom fossil av exkrementer från Amerikas indianska ursprungsbefolkning.

Länk till artikeln Genome Research.

Läs mer om projektet. 

För mer information, kontakta Anders Götherström, 018-471 64 83, anders.gotherstrom@ebc.uu.se