Undervisningen i islam ser olika ut i friskolorna

Undervisningen i islam ser inte likadan ut i alla muslimska friskolor. I en avhandling i religionsdidaktik har Jenny Berglund studerat tre friskolor, och visar på stora olikheter mellan dem. Lärarna gör i första hand sina undervisningsval utifrån vad de anser att eleverna kommer att ha nytta av i det svenska samhället. Jenny Berglund disputerade vid Uppsala universitet den 6 februari.

- Syftet med min avhandling var att studera hur islam formuleras i skolor som regleras av svensk skollagstiftning. Samtidigt ger studien exempel på hur islam presenteras för en växande generation svenska muslimer, säger Jenny Berglund.

Materialet har hon samlat in dels genom egna observationer i klassrummen, dels genom samtal med lärarna om deras undervisning. Få forskare har på det här sättet studerat undervisningsinnehållet i ett konfessionellt profilämne, och hennes avhandling kan därför ses som banbrytande både i ett svenskt och i ett internationellt perspektiv.

Islamundervisningen utgör en till tre timmar av elevernas veckoschema, och är det moment i undervisningen som framför allt skiljer en muslimsk skola från en skola med allmän profil. Det finns ingen nationell kursplan för ämnet, utan varje skola formulerar en lokal kursplan som ska leva upp till de förutsättningar som formuleras i den nationella läroplanen. Avhandlingen visar att innehållet i undervisningen till stor del består av religiösa berättelser, som oftast används som moraliska förebilder. Någon form av sångundervisning ingår också. Ifall recitation av Koranen är en del av undervisningen, och i vilken mån och på vilket sätt svenska översättningar av Koranen används, varierar däremot mellan olika skolor.

- Även om det förekommer gemensamma moment på skolorna finns det olikheter i urvalet av innehåll. Därför är det inte är möjligt att tala om muslimska skolor i Sverige som ett homogent fenomen, vilket man ofta gör i debatten om religiösa skolor, säger Jenny Berglund.

Olikheterna beror enligt hennes undersökning på en mängd faktorer, bland annat att skolorna har sin grund i olika muslimska tolkningstraditioner men också att lärarna använder sig av den nationella kursplanen på olika sätt. Dessutom anpassar man undervisningen till situationen i klassrummet, och såväl gruppernas storlek som tidsramarna varierar mellan olika skolor.

- Sammantaget innebär det här att en religiös tradition inte överförs utan snarare översätts, eftersom den måste göras begriplig för eleverna i deras specifika sammanhang, säger Jenny Berglund.

Lärarna hon har intervjuat motiverar främst sina undervisningsval i relation till vad de anser att eleverna kommer att ha nytta av i det svenska samhället.

- Lärarna har en önskan om att få eleverna att känna tillhörighet till den gemensamma muslimska traditionen, men också till det svenska samhället, förklarar hon.

För mer information, kontakta Jenny Berglund, 018-471 24 90, 070-932 68 41, e-post: Jenny.Berglund@did.uu.se