Skip to main content

Ännu ett EU-godkännande för Kyprolis mot myelom

Pressmeddelande   •   Jul 05, 2016 08:27 CEST

EU-kommissionen utvidgar indikationen för myelomläkemedlet Kyprolis till att inkludera även kombinationsbehandling med endast dexametason.

– Studier har visat att Kyprolis ger ett överlägset behandlingsresultat jämfört med äldre proteasomhämmare för patienter som fått återfall i sin myelomsjukdom, säger Hareth Nahi, överläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset och en av Sveriges främsta experter på myelom.

Myelom är en elakartad form av benmärgscancer som drabbar cirka 600 personer per år i Sverige. Då myelom är obotligt syftar behandlingen till att bromsa sjukdomsförloppet och till att mildra symtom. Modern myelombehandling ger oftast gott resultat och många patienter kan leva länge med god livskvalitet, men förr eller senare får snart sagt alla patienter återfall och för många slutar behandlingen att fungera.

I höstas godkändes Kyprolis (carfilzomib) i kombination med lenalidomid och dexametason för behandling av patienter som fått återfall i myelom och som genomgått minst en tidigare behandling. Godkännandet baserades på en studie som visat att tillägg av Kyprolis förlängde den progressionsfria överlevnaden, tiden utan att sjukdomsläget försämras, med över 50 procent jämfört med standardbehandling med enbart lenalidomid och dexametason.

Nu har Europeiska kommissionen beslutat att utvidga indikationen för Kyprolis till att även inkludera kombinationsbehandling med enbart dexametason. Godkännandet grundas på resultat från fas III-studien ENDEAVOR som visar att Kyprolis i kombination med dexametason fördubblar den progressionsfria överlevnaden (18,7 månader) jämfört med den äldre proteasomhämmaren

– Vi har länge behandlat myelom med äldre proteasomhämmare och dexametason. Behandlingen är i och för sig bra men kan ge upphov till neuropati, en långvarig och plågsam biverkan, säger Hareth Nahi som också är ordförande i Nordic Myeloma Study Group. Nu får vi tillgång till en modern proteasomhämmare som nästan fördubblar den progressionsfria överlevnaden samtidigt som biverkningsprofilen är betydligt mildare.

Proteasomhämning – ett genombrott i behandlingen av myelom
Proteasomhämmare är ett samlingsnamn för läkemedel som verkar genom att blockera aktiviteten av ett enzymkomplex som fyller flera funktioner i cellen. En viktig sådan funktion är att bryta ner proteiner som är skadade eller som inte längre behövs. Kartläggningen av denna process, ubiquitinmedierad proteinnedbrytning, belönades med 2004 års Nobelpris i kemi.

Behandling med proteasomhämmare sätter denna reglering ur spel vilket får till följd att uttjänta proteiner i myelomceller inte ”städas undan” och förstörs. Detta leder i sin tur till att cellerna upphör att dela sig och genomgår programmerad celldöd, så kallad apoptos. Proteasomer finns i alla celler, men proteasomaktiviteten är generellt högre i cancerceller samtidigt som de är avsevärt känsligare än friska celler för de proapoptotiska effekterna av proteasomhämning.

Introduktionen av den första proteasomhämmaren, bortezomib (marknadsförd under namnet Velcade), för ett drygt decennium sedan betraktas som ett avgörande framsteg i behandlingen av myelom. Emellertid utvecklar myelomcellerna med tiden resistens mot bortezomib och återfall är strängt taget oundvikligt. Därför anses nya behandlingsalternativ angelägna.

Kort om Kyprolis
Kyprolis (carfilzomib) utövar irreversibel selektiv hämning av den kymotrypsinliknande (CT-L = chymotrypsin-like) aktiviteten i såväl den konstitutiva proteasomen (C20S) som i immunoproteasomen (i20S).

Kyprolis är idag godkänt för användning i kombination med lenalidomid och dexametason alternativt i kombination med enbart dexametason hos patienter med recidiverande myelom som genomgått minst en tidigare behandling.

Det ursprungliga godkännandet är baserat på resultat från fas III-studien ASPIRE, en kontrollerad, randomiserad fas III-studie där 792 patienter som återfallit i sin myelomsjukdom upp till tre gånger lottades till behandling med antingen Kyprolis, lenalidomid och dexametason eller enbart lenalidomid och dexametason. De vanligaste biverkningarna i Kyprolis-gruppen var neutropeni, anemi och trombocytopeni.

Resultaten från ASPIRE-studien har publicerats i New England Journal of Medicine, Carfilzomib, lenalidomide, and dexamethasone for relapsed multiple myeloma, AK Stewart et al.

Europeiska kommissionens beslut att utvidga indikationen för Kyprolis är grundat på den randomiserade fas III-studien ENDEAVOR (randomizEd, opeN label, phase 3 study of carfilzomib plus DExamethAsone Vs bortezomib plus dexamethasOne in patients with Relapsed multiple myeloma) där Kyprolis i kombination med dexametason jämförts med Velcade (bortezomib) + dexametason hos 929 patienter som återfallit i myelom efter minst en och högst tre tidigare behandlingar. Det primära effektmåttet i studien var progressionsfri överlevnad (PFS = progression-free survival), definierad som tiden från behandlingsstart till sjukdomsprogression eller död.

De vanligast förekommande biverkningarna (mer än 20 procent) i Kyprolis-armen av ENDEAVOR-studien var anemi, trötthet, diarré, trombocytopeni, illamående, feber, dyspné, luftvägsinfektion, hosta och perifert ödem. För ytterligare information om bland annat säkerhet, se internationellt pressmeddelande (på engelska).

Resultaten från ENDEAVOR-studien har publicerats i The Lancet, Carfilzomib and dexamethasone versus bortezomib and dexamethasone for patients with relapsed or refractory multiple myeloma (ENDEAVOR): a randomised, phase 3, open-label, multicentre study, MA Dimopoulos et al.

Läs mer om Kyprolis på Fass.se.

För ytterligare information, kontakta:
Maria Eriksson Svensson
, medicinsk chef, Amgen, tel: 076–109 94 40

Om Amgen
Alltsedan grundandet 1980 har Amgen varit en pionjär inom bioteknologi. Amgens strävan är att bekämpa allvarliga sjukdomar genom att ständigt expandera potentialen av biologiska läkemedel. Med utgångspunkt i en djupgående förståelse för humangenetiken och den mänskliga biologins grundläggande mekanismer söker Amgen identifiera nya viktiga signalvägar som kan ligga till grund för innovativa behandlingar för svårt sjuka personer.