Jag flyger en hel del inrikes i Sverige. Det är en förmån, ibland en belastning, men framför allt är det en utmärkt plats att iaktta mänskligt beteende i sin mest koncentrerade och osminkade form. Det är något med att trycka in ett par hundra svenskar i en metalltub, skaka om dem lite lätt under konstruerat kabintryck och sedan servera kaffe som får alla sociala och kognitiva spärrar att luckras u
Aldrig tidigare har en teknisk förändring gått så snabbt från framtidsvision till vardagsnytta. I dag använder många av oss AI på jobbet utan att ens reflektera över det: Vi får mejlförslag automatiskt, får rapporter sammanfattade på sekunder och låter systemen föreslå hur vi borde planera vår tid. Effektivt, snabbt, rationellt. Men en fråga som riskeras att glömmas bort är: Vad gör AI med våra re
Det tog inte ens några omgångar. Knappast ens några matcher. Så var vi där igen. Söndagens match mellan AIK och IFK Norrköping fick avbrytas efter att ett föremål kastats in från läktaren och träffat domaren. Och som så många gånger förr följde det märkliga: Ett så kallat "säkerhetsmöte", några minuters paus, och sedan... spel igen. Som om ingenting hänt. Som om en domare inte precis blivit attack
I kväll, när statsminister Ulf Kristersson klivit fram för att informera oss om säkerhetsläget i landet, kan man nästan höra hur TV-nyheternas pampiga signaturmusik skruvas upp en extra nivå. Det kommer med all sannolikhet låta allvarligt, där det i bakgrunden viskas om geopolitiska orosmoln, om hur den nyckfulle Donald Trump kan tänkas agera härnäst, och hur resten av världen, mer eller mindre mo
Politikers sjunkande förtroende är en av samtidens omdiskuterade kriser. Det mäts i undersökningar, det diskuteras i tv-soffor, och det fyller flödena på sociala medier. Folk suckar och skakar på huvudet åt politiker som verkar leva i en parallell verklighet, där de glider undan frågor, skyller på andra eller bollar ansvaret vidare till någon kommande utredning. Men är det konstigt att förtroendet
Det är något med texter som skrivs runt årsskiften. De har en tendens att bli något pompösa och fyllda av allmänmänsklig reflektion över livets stora frågor och det här är en sådan text. Min avsikt var att undvika det där lite pretentiösa anslaget, men det är svårt. Så, jag ber om ursäkt för det redan här, och börjar:
De senaste tio åren (plus/minus x antal år) har vi belönat de som tar plats.
Jag vill egentligen inte tro att kommunala tjänstemän är så korkade att de på allvar tror på produkterna de köper. Men när man gång på gång försvarar beslut som uppenbarligen är felaktiga och inte kan visa att man förstår och agerar på kritiken, kanske jag ändå måste ompröva den uppfattningen.
I dagens arbetsliv pratas det allt oftare om ”psykologisk trygghet”. Föreläsare och konsulter slänger sig med termen som om det vore en helt ny nyckel till framgångsrika team och blomstrande organisationer. ”Psykologisk trygghet” handlar om att skapa en arbetsmiljö där människor vågar ta risker, uttrycka idéer och erkänna misstag utan rädsla för att bli förlöjligade eller bestraffade. Det låter ju
I olika sammanhang pratas det ofta om psykopater som potentiella hot mot välfungerande arbetsplatser. Media och föreläsare förmedlar bilden av psykopaten som en hänsynslös manipulatör, en osynlig fiende som lurar sig in i företag och saboterar för både kollegor och organisationens mål. Det är en lockande berättelse, och intresset för ämnet växer med mängder av böcker, föreläsningar och kurser om ”
Genom att använda konkreta psykologiska metoder och fokusera på att förändra invanda beteenden kan industrin skapa en arbetsmiljö där anställda är mer närvarande och medvetna om riskerna.
I matchen mellan Hammarby och Djurgården kastar Djurgårdsklacken in bangers och annat och matchen avbryts temporärt av domaren. En situation som blivit så vanlig att någon knappt reagerar. Men sedan händer det ovanliga: Polisen drar in tillståndet för den allmänna sammankomsten och sålunda måste publiken lämna arenan och matchen ska spelas klart utan publik.
I går tisdag offentliggjorde Sveriges Radio vem som tar över huvudrollen som psykolog i långköraren ”Radiopsykologen” i P1. Med jämna mellanrum har psykologen bytts ut och när det nu var dags igen så visade det sig att Sveriges Radio till ny psykolog i ”Radiopsykologen” valt en…..läkare! Ja, du läste rätt. Den nya ”radiopsykologen” är alltså läkare och inte en legitimerad psykolog.
