Skip to main content

Förstärk skyddet, förstärk "Kvacksalverilagen" #svpol

Blogginlägg   •  Dec 12, 2013 18:04 CET

I TV4´s Nyhetsmorgon torsdag den 12 december diskuterades frågan om den oreglerade psykologiska marknaden. Kortfattat så är den helt oreglerad vilket innebär att personer helt utan utbildning kan använda sig av titlar som signalerar kunskap och kompetens, men i själva verket inte innehåller något. Det ställs heller inte några krav på vilka metoder som kan användas eller några krav på vetenskaplighet bakom dem.

Detta får till konsekvens att personer som söker hjälp för symptom som nedstämdhet, ångest, tvångstankar, och andra symtom kopplade till psykologisk och psykiatrisk problematik i stor utsträckning riskerar att diagnostiseras och behandlas av en helt okunnig person. Detta kallas kvacksalveri.

I Sverige har vi en lag, Patientsäkerhetslagen (tidigare kallad kvacksalverilagen) som syftar till att just skydda patienten från att bli bemött och behandlad fel vid sjukdom och skada. När det gäller psykiska problem och sjukdomar så omfattas dessa inte av denna lagstiftning ur ett kvacksalveriperspektiv.

I inslaget i Nyhetsmorgon så anser ordföranden i Riksdagens socialutskott, Anders W Jonsson, att det måste till en lagändring där även ”svårare psykisk problematik” omfattas. Han nämner i sammanhanget diagnoser som schizofreni, anorexi och bipolär sjukdom.

En lagändring är välkommen, men det finns en stor risk att man skjuter förbi målet om man begränsar sig till ”svårare psykisk problematik” Denna typ av sjukdomar behandlas redan idag av välutbildad legitimerad personal inom ramen för hälso- och sjukvården. Personer med denna typ av diagnoser utsätts alltså i mindre utsträckning än andra för risken att möta en helt outbildad ”terapeut”.

De som löper störst risk att drabbas är de som har en lättare eller medelsvår problematik eller symptombild. Dessa personer ryms inte alltid inom ramen för hälso- och sjukvårdens prioriteringssystem och måste därför söka andra alternativ. De tvingas alltså ut på en marknad där skillnaderna i kompetens och färdigheter varierar från helt okunnig till väldigt kvalificerad. Hur ska patienten veta vad som är vad?

För att en lagstiftning ska bli verksam och kunna hjälpa de hjälpsökande, måste lagen täcka all psykologisk och psykiatrisk problematik och inte enbart baseras på specifika diagnoskoder.

Anders W Jonsson konstaterar att vi har ett samhälleligt sanktionerat legitimationssystem och att han vill bygga vidare på detta. Det är bra. Det är samhället som skall avgöra vilka utbildningar och vilken kompetens som ska krävas för att kunna erbjuda psykologisk diagnostik och behandling. Det ska inte något enskilt utbildningsföretag, eller en enskild ”terapeut” avgöra.

En lagändring behöver även ske när det gäller titelskydd. Floran av titlar är enorm och det är omöjligt för gemene man att navigera. Som minsta åtgärd bör titeln ”psykolog” helt skyddas även utanför hälso- och sjukvården, och med alla kombinationer av prefix och suffix. Detsamma bör gälla ”terapeut”-begreppet.

Utöver ovanstående förslag till förändringar i lagstiftningen så bör samhället erbjuda en konsumentupplysning som hjälper den hjälpsökande rätt i den rika flora som finns. Denna konsumentupplysning skulle kunna drivas av hälso-och sjukvården, där kompetens redan finns. Ja, kanske genom en förstärkt Sjukvårdsupplysning.

Det här är ingen lätt uppgift för politiken, men det är värt ett försök!