Socialstyrelsen hindrar utländska psykologer att jobba i Sverige! #svpol #psykologi

Sverige är i behov av utländsk arbetskraft inom många yrken, inte minst inom vården. Kampanjer görs på nationell basis för att locka utländska läkare till Sverige och medel avsätts för att möjliggöra för dessa att kunna verka i Sverige.

I ett samhälle av ökad mångfald behöver även en yrkeskår av de som skall möta människors psykiska hälsa präglas av kulturell mångfald. Psykologkåren är i många avseenden förhållandevis homogen och skulle vinna på ökad heterogenitet. Att söka påverka detta i antagningsprocessen till psykologprogram är en väg som vare sig tillåter att identifiera effektiva lösningar eller att inom rimlig tid ge ett resultat. Att låta personer med utländska psykologexamina praktisera i Sverige skulle vara just det.

Trots detta är det nästan omöjligt för en psykolog med utländsk utbildning att få svensk legitimation. Tyvärr beror detta på Socialstyrelsens bristande kunskap om den svenska psykologutbildningen och en felaktig och ålderdomlig handläggning av ansökningarna.

En psykolog med utländsk psykologutbildning måste söka legitimation hos Socialstyrelsen för att få verka som psykolog i Sverige. För att kunna få legitimation krävs det att den sökandes utbildning motsvarar svensk psykologexamen.  Detta är ett helt nödvändigt och korrekt krav för att säkerställa att tillräcklig kunskap och kompetens finns hos personen.

När psykologen ansöker om legitimation ska därför Socialstyrelsen utreda och ta ställning till hur väl dennes utbildning är ekvivalerbar med den svenska psykologutbildningen.

Socialstyrelsen uppdrar vanligtvis till en sakkunnig att bedöma den sökandes utbildning mot kraven för svensk psykologexamen. Det utlåtande som denne sakkunnige lämnar ligger sedan till grund för Socialstyrelsens beslut om eventuella kompletteringar av den sökandes utbildning innan denne kan erhålla legitimation som psykolog.

I detta läge av processen blir det problem.

I de utlåtanden som sakkunniga lämnar ställs krav på specifika inslag i utbildningen, eller krav på att den sökande ska komplettera sin utbildning med ett visst antal poäng inom ett visst område.

Nedanstående är exempel ur ett sakkunnigutlåtande:

1.  Inom området Arbets- och organisationspsvkologi (inkluderande t ex Organisationsteori, människa-miljökunskap, arbetsmiljö, ledarskap, organisationsanalys), kurser i en omfattning av ca 25 hp."

Den svenska psykologutbildningen, likt andra utbildningsprogram, är målstyrda. Det innebär att studenten för att erhålla psykologexamen skall uppfylla ett antal mål. Psykologexamen, vilken psykologutbildningen är uppbyggd för har INTE krav på ett specifikt antal poäng inom ett visst ämnesområde. Att därför ställa krav på att den sökande ska komplettera sin utbildning inom ett visst område med ett visst antal högskolepoäng utan att relatera detta till måluppfyllelse kan inte vara förenligt med intentionerna med en målstyrd utbildning.

“2. Egenterapi, motsvarande kraven i den svenska psykologutbildningen.”

Ovanstående skrivning gör gällande att det finns krav på inslaget “egenterapi” i svensk psykologutbildning. Detta är direkt felaktigt och vilseledande för den sökande.  Examensordningen för psykologexamen innehåller INTE några sådana krav. Återigen är psykologutbildningen målstyrd och inte innehållsstyrd. Till exempel kan nämnas att Psykologprogrammet vid Karolinska Institutet INTE har detta inslag i sin utbildningsplan och trots detta har examensrätt.

3.  Kurs i Socialkunskap för psykologer, motsvarande kraven i den svenska psykologutbildningen”

Ovanstående krav på en specifik kurs, vilket dessutom är ett generellt krav som Socialstyrelsen själva ställer, ger intrycket denna kurs är ett obligatorium för psykologexamen. Även detta är direkt felaktigt. En kurs med detta namn ges endast av tre av de lärosäten som har examensrätt för psykologexamen.

Ovanstående sakkunnigutlåtande innehåller således ett antal grundläggande fel som gör att den sökande dels får helt felaktig bedömning av kompletteringsbehovet

Vid korrespondens med Socialstyrelsen medger man att man vet om att det inte finns krav i enlighet med punkterna 2 och 3 ovan. Det förefaller därför förbryllande att man valt att fortsätta handlägga ansökningar på detta sätt.

Vad som förefaller än mer förbryllande är att man uppenbarligen inte informerat sakkunniga, eller kanske ens själv känner till den ordning som gäller för svensk psykologutbildning sedan åtskilliga år tillbaka.

I stället lämnar man helt och hållet över ansvaret till den sökande, som ofta inte har svenska som modersmål, att själv försöka förstå att den sakkunniges utlåtande och sedermera Socialstyrelsens beslut om komplettering bygger på helt felaktiga grunder.

Det är inte rimligt.