Gå direkt till innehåll
DEBATTARTIKEL - Egenterapin måste granskas

Pressmeddelande -

DEBATTARTIKEL - Egenterapin måste granskas

En vunnen överklagan av en student kring kravet från Umeå universitet att gå i så kallad egenterapi (även benämnd utbildningsterapi) för att få sin Psykoterapeutexamen väcker frågan om den förlegade egenterapins förekomst i svensk högre utbildning.

Av hävd har studenter vid Psykolog- och Psykoterapeutprogrammet tvingats gå i egenterapi. Egenterapin har traditionellt inneburit att psykologstudenten gått i terapi hos en leg psykoterapeut i 50 timmar och för psykoterapeutstudenten har krävts totalt 125 tim. Egenterapin härstammar från den psykoanalytiska skolan, som utan att ha någon egentlig vetenskap att falla tillbaka på, ansett denna varit nödvändig för att kunna bli en bra psykolog/psykoterapeut. Egenterapin har skett under sekretess, journalförts och varit utan insyn från lärosätets sida, men trots detta förekommit som en del av högre utbildning fram till idag.

Det finns ett antal skäl till varför egenterapin inte hör hemma i svensk högre utbildning:

Juridiska:

-Enligt högskolelagens 1 kapitel 4§, ska undervisning vara kostnadsfri. Psykoterapeutprogrammen bryter mot lagen då de tvingar studenten att betala egenterapin själv. För många studenter innebär det kostnader på långt över 50000:-.

-Då egenterapin journalförs, sker under sekretess och terapin inte momsbeläggs, kan den ses som hälso- och sjukvård enligt Hälso- och sjukvårdslagen. Att kräva medicinsk behandling för en examen medger sannolikt inte lagen.

-Studenterna rättigheter åsidosätts. Då allt sker under sekretess är det omöjligt att från lärosätets sida uppfylla krav om transparens vid examination och sålunda åsidosätts offentlighetsprincipen, studenten kan omöjligen göra ett omprov inom stipulerad tid och än mindre få en annan examinator.

-Psykoterapeutprogrammen, med något undantag, ställer som behörighetskrav för antagning att den sökande ska ha genomgått 50 timmar egenterapi. Detta är sannolikt ett brott mot saklighetsprincipen, då det inte kan anses vara en förutsättning för att klara utbildningen eller att verka som psykoterapeut.

Samhällsekonomiska: Psykologprogrammen har finansierat hela eller delar av egenterapin åt sina studenter. Kostnaden för detta är orimligt hög i förhållande till inslagets omfång och betydelse för psykologyrket. Som exempel kan anges att fram till 2012 stod egenterapin som i omfattning är 0,5% av psykologprogrammet för cirka 8,5 % av den totala grundutbildningsbudgeten för Inst. för Psykologi vid Umeå universitet, eller motsvarande 3850 lärartimmar Dessa resurser borde användas till att öka andelen professionsinslag vilket skulle bidra till ännu bättre tränande studenter som kan komma samhället till gagn. Om Psykoterapeutprogrammen skulle börja följa lagen och finansiera egenterapin för sina studenter skulle denna summa belasta skattebetalarna med stora summor. Summor som säkert gör bättre nytta någon annanstans i statsbudgeten

Innehållsmässiga/Vetenskapliga

-I högre utbildning ska det finnas uppställda mål, presentation av innehåll och tydliga krav kring examinationsförfarandet för en kurs. När det gäller egenterapin är det omöjligt att följa upp att detta sker då allt sker under sekretess.

-Det finns ingen, eller endast ytterst grund, vetenskaplig förankring till egenterapins existensberättigande. Det går inte att hävda att man blir en bättre yrkesperson efter egenterapi, och än mindre att den är nödvändig för att arbeta som psykolog/psykoterapeut. Därför kan man hävda att egenterapin bryter mot saklighetsprincipen i lagstiftningen.

Varför reagerar ingen?

Då egenterapin fått vara orörd så länge, trots ovanstående exempel, kan man få för sig att detta varit okänt såväl för lärosätena som för den myndighet som ska utöva tillsyn över lärosätena, Universitetskanslerämbetet, UKÄ. Så är inte fallet. Dock har varje försök att ifrågasätta egenterapin överröstats av förespråkare bland psykoterapeuterna som i sten hävdat egenterapins förträfflighet

Vi ställer oss frågan varför förespråkarna inom psykoterapeutkåren så kraftigt värnar om egenterapins kvarlevande. Det är knappast på vetenskaplig grund, då det inte finns forskning som stöder tesen om behovet av egenterapi. Nej, det verkar snarare som att man fallit in i ett grupptänkande likt det som beskrivs av Bergwallkommissionen kring fallet Thomas Quick, fast än i större skala. Man intalar sig och bekräftar sig själva och tron på egenterapin så kraftigt att all vetenskaplig skolning och kritisk hållning försvinner. Man kan inte ens tänka tanken att något annat skulle kunna fungera bättre, eller ens lika bra. Tankarna drar mot Vitae Pro-reklamen framförd av Niclas Wahlgren, där det främsta argumentet är ”Det funkar för mig, så det borde funka för dig.”

Internt finns även en mytbildning om samhälleliga krav på egenterapi som man för vidare till sina studenter. Några sådana krav finns inte. Det är helt enkelt fel.

En annan orsak till att psykoterapeutkåren är så måna om att bevara egenterapin är sannolikt att egenterapin utgör en förhållandevis stor ekonomisk marknad relativt sett till psykoterapi som bedrivs med patienter/klienter med ett reellt behov. Grovt uppskattat omsätter egenterapin upp till 30 mkr årligen. Med tanke på den växande psykiska ohälsan i landet torde alla dessa timmar som psykoterapeuter läggar på friska välfungerande studenter kunna användas till att hjälpa personer med ett riktigt hjälpbehov. Då dessutom många egenterapeuter är tjänstlediga från sina arbeten på psykiatriska kliniker/motsvarande på 10-25% för att bedriva gemytliga psykoterapeutiska samtal med välfungerande studenter, och att dessa vakanser på mottagningarna inte alltid fylls, kan man verkligen ifrågasätta om det är vettigt.

Ovanstående är väl känt sedan tidigare, så även problematiken. Varför reagerar ingen, och kanske då främst Universitetskanslerämbetet? UKÄ har valt att aktivt blunda för den. UKÄ vet att det är en het potatis, då ett uppmärksammande av problemet med kostnader för studenten skulle innebära en stor ekonomisk belastning på lärosätet, vilket kan vara en anledning. UKÄ hade vid senaste utvärderingen av psykologprogrammen (2012) och psykoterapeutprogrammen (2014) möjlighet att adressera detta, men valde att inte utvärdera just de examensmål som egenterapin sägs korrespondera mot. En slump?

Det är ytterst anmärkningsvärt att UKÄ inte uppmärksammat det juridiska haveri som pågått under flera decennier. UKÄ måste nu agera och ta tag i den förlegade egenterapin, för studenternas skull, för lärosätenas skull och för svensk högre utbildnings ryktes skull.

Mattias Lundberg                            Johan Waara

Leg Psykolog/Leg Psykoterapeut   Leg Psykolog

Studierektor                                    Studierektor

Institutionen för Psykologi              Institutionen för Psykologi

Umeå universitet                            Uppsala universitet

____________________________________________________________________

Denna debattartikel kan får publiceras som debattartikel på debattsida/motsvarande. Om artikelns innehåll av utrymmesskäl behöver kortas bör detta korresponderas med författarna.

För mer information, kontakta:

Mattias Lundberg, 070-3154078, mattias@aplato.se

Ämnen

Kategorier


___________________________________________________________________________

Mattias Lundberg är Leg, Psykolog, Leg Psykoterapeut, Docent i Psykologi vid Umeå Universitet, Författare, Föreläsare och Moderator.

Kontakter

Mattias Lundberg

Mattias Lundberg

Presskontakt Leg. Psykolog, Docent i psykologi, Författare, Föreläsare & Moderator +46 70 3154078

Relaterat innehåll

En av Sveriges tydligaste psykologer med mottot: Psykologi åt folket!

Lundberg Media är ett litet förlag med utgivning av böcker, podcasts och debattartiklar. Lundberg Media ägs och drivs av Mattias Lundberg

Mattias Lundberg är Leg, Psykolog, Docent i Psykologi vid Umeå Universitet, Författare, Föreläsare och Moderator.

Mattias Lundberg är en flitig samhällsdebattör med särskilt intresse för psykologin i politiken. Mattias Lundberg beskrivs ofta som en psykolog med förmåga att förklara psykologi på ett enkelt sätt och han anlitas ofta därför av såväl media som företag.

Mattias är författare till bland andra: Den Lyckliga Pessimisten & Mamma Ljuger
Han har arbetat mycket med föreläsningar och anlitas ofta som moderator och debattledare.

Lundberg Media / Mattias Lundberg
Donners Gränd 4
903 51 Umeå
Sverige