DEBATTARTIKEL: 4 tips till övriga partier för att minska antalet Sverigedemokratiska röster den 22 mars.

I dessa dagar haglar kritiken mot hur de etablerade partierna och medier har bemött SD och deras politik. Förenklat går analysen ut på att det har varit en totalt misslyckad strategi att försöka isolera och tiga ihjäl SD. I detta verkar alla idag rörande överens. En användbar strategi kräver dock att vi förstår hur människor tänker och hur åsikter och beteenden uppstår. Som tur är ger oss både erfarenheten och psykologisk forskning många lärorika exempel på hur diskriminerande åsikter och beteenden kan uppstå. För att kunna bemöta Sverigedemokraterna, dess politik och försöka få deras nuvarande väljare att byta parti vid kommande extraval, krävs att övriga partier förstår vilka psykologiska mekanismer de måste känna till och varför deras hittillsvarande och misslyckade taktik, inte fungerat.

Sluta betrakta Sverigedemokraterna och deras åsikter som en tillfällig fluga i svensk politik.

Genom ett konstant förnekande av Sverigedemokraterna som ett politiskt faktum och en inställning som hela tiden signalerat att ”om vi bara nonchalerar dem, så försvinner de”, så har övriga partier internt etablerat en känsla av att det inte finns någon konkurrens från Sverigedemokraterna. Man har därför inte känt behov av att utveckla eller beskriva lösningar som korresponderar mot den politik som Sverigedemokraterna för. När den som röstar på Sverigedemokraterna får höra att SDs politiker är rasister och fascister så späs misstron mot de etablerade partierna på eftersom väljaren konstaterar att de själva minsann inte är varken rasister eller fascister och att SD-politikerna då givetvis inte heller är det. Utöver det signalerar man genom sitt förnekande en arrogans mot de väljare som står och tvekar mellan Sverigedemokraterna och ett annat parti. Man förnekar också den enskilde individens rätt att faktiskt få ställa sig frågan om det finns något i Sverigedemokraterna politik som känns ok, och möjligheten för individen att jämföra detta med den politik som övriga partier för. När en individ tvekar, så är det inte sällan så att man väljer det alternativ där man känner sig bekräftad. Det har man inte blivit av andra partiers förnekande. Förnekandet är ett primitivt försvar, som sällan fungerar.

Exklusion är en naturlig del hos människa och är ofta situationsbetingad.

Människan har under historiens lopp vi åtskilliga tillfällen, i stort och i smått valt att distansera sig från andra grupper och exkludera dessa från inflytande och mänskliga värden. Vi har kunnat se att tidigare grannar vänt sig mot varandra och startat krig. I Balkan, Rwanda och på många andra ställen på jorden. Men även i det lilla ser vi detta varje dag. Så sent som den 8/12 rapporterade Bland andra DN om en undersökning som visar att 52% av svenskarna är beredda att betala för att slippa barn på flyget på väg till sin semester. Det kan tyckas futtigt, men det visar på människans förmåga att distansera sig och exkludera andra. Denna gång barn, tidigare i historien andra grupper baserat på t ex hudfärg. Fenomenet att i specifika situationer exkludera och förringa värdet hos andra människor har påvisats i ett stort antal psykologiska experiment, men har kunnat iakttas i olika reella situationer. Vakternas inhumana beteende mot de fängslade på Abu Ghraib-fängelset i Irak är en händelse som visar hur situationen skapar åsikter och beteenden som vi annars inte visar.

De övriga partierna har hela tiden haft en tyst inställning som inneburit att exkluderandet är kopplat till speciella individer. Antingen exkluderar man, eller så gör man det inte. Vi hävdar att exklusion som fenomen är mänskligt och situationsbetingad. Därför kan den Sverigedemokratiske väljaren inte betraktas som annorlunda än ”oss andra”, och argumentationen kan inte heller föras med det som utgångspunkt. Det får snarast till konsekvens att väljaren känner sig betraktad som oönskad och utanför och därför tar ställning för det parti som bekräftar dem.

Människor röstar hellre för att undvika något oönskat än att vinna något fördelaktigt

Psykologen och Nobelpristagaren Kahneman tillsammans med forskarkollegan Tversky har visat på fenomenet ”loss aversion” som innebär att människor hellre gör val som innebär att man undviker något negativt än val som innebär att man vinner något positivt. Denna mekanism är mycket kraftfull som i detta sammanhang mycket väl kunna förklara varför många röstar på SD som ju lovar att motverka en ökad invandring som uppfattas som något negativt av många. Att man då som de etablerade partierna och medierna tror att man kan få SD-väljare att ändra sig genom att påpeka vilka positiva delar man går miste om, t ex ökad A-kassa eller lägre skatt för pensionärer nu senast i samband med budgetomröstningen, blir argument som helt missar målet.

Sverigedemokraternas lösningar måste bemötas med konkreta alternativ som svarar på det väljarna oroar sig för

Att få människor att acceptera ett budskap gör man bäst genom att påvisa konsekvensen av ett visst beteende. Genom att påvisa det konkreta i varje beteende eller situation så får individen förståelse för ett fenomen och kan lätt applicera det på sin egen vardag. Det har Sverigedemokraterna förstått och därför lyckats så bra, när de ställer den konkreta situationen med exempelvis 100000 nya flyktingar mot varm mat på äldreboenden. Övriga partier måste sålunda tydligt kunna visa hur SDs politik leder till vardagliga konsekvenser som väljarna sannolikt vill undvika. Att tala om medmänsklighet med svepande formuleringar om människors lika värde är lovvärt, men inte speciellt effektivt.

________________

Vad vi kanske främst måste ta till oss av detta är att ingen är immun mot främlingsfientliga åsikter samt att vi aldrig kan slå oss till ro och tro att förnuftet kommer att segra. Demokrati och rättvisa är bara en förlängning av åsikter och dessa måste ständigt återerövras med argument för att inte ersättas av något annat.

Cirka tre månader återstår till det extra valet. Vi hoppas nu att de övriga partierna inser behovet av en annan strategi.

Mattias Lundberg, Leg. Psykolog, docent vid Umeå universitet

Michael Gruber, Fil Dr, Umeå Universitet

______________________________________

Denna debattartikel kan får publiceras som debattartikel på debattsida/motsvarande. Om artikelns innehåll av utrymmesskäl behöver kortas bör detta korresponderas med författarna.

För mer information, kontakta:

Mattias Lundberg, 070-3154078, mattias@aplato.se