Sluta jaga det perfekta. Nöj dig!

Att hela tiden förändra sig eller åtminstone vilja eller sträva efter att förändra sig har blivit nära på obligatoriskt i Sverige. Det kan gälla vikt, utseende, klädstil eller något annat, som att renovera huset eller ompröva sina relationer. Det är som om vi svenskar ser ett egenvärde i själva förändringen. Bara vi vill någonstans och eftersträvar något annat än det vi har för stunden, så är vi rätt ute. Den stora faran är att välja att sitta still och inte agera. Att nöja sig med det man har.

Strävan efter förändring kan i och för sig vara både trevlig och inspirerande, men det finns risker med att hela tiden vara på väg någon annanstans. När den ambitionen blir en strävan efter perfektion, där good enough inte duger, och när din blick framåt hindrar dig från att se bakåt har du fått problem.

I dagens samhälle jagar många av oss perfektion. Endast att vara bäst duger – bästa chefen, vännen, syskonet, mor- eller farföräldrarna. Det kan i sig bli den blockering som gör att du helt förlorar lusten att anstränga dig lite extra.

”Det är inte lönt. Det blir ändå aldrig tillräckligt bra”, skriver krönikören Dustin M. Wax i nätpublikationen ”Lifehack.org” "…Nöj dig därför med tillräckligt bra..." Hur når du dit? Som med allt annat måste du sätta igång med planeringen. Du har säkert en vision av hur det perfekta resultatet ser ut, men hur ser ett resultat ut som du kan leva med?  Börja med ett utfall som är tillräckligt bra för att få jobbet gjort. Låt oss anta att du vill skriva en bok. Vad är då ett realistiskt mål? Att få den utgiven? Perfektion är att få Nobelpriset i litteratur. Vad är mest realistiskt?

Vår strävan efter perfektion drivs allt för sällan av en önskan av att göra vårt bästa, utan av en rädsla för att inte duga. När vi saknar tillit till vår egen förmåga att göra bra ifrån oss ödslar vi energi på att driva fel saker.

Framgång ska inte behöva vara en kamp. Ibland måste vi ge upp, även om det tar emot. De flesta av oss har lagt ned månader, kanske till och med år, på lönlösa förhållanden som vi stannar kvar i trots att vi innerst inne vet att kampen är dödfödd.

”Vi har det bra mestadels av tiden och står bägge skrivna på lägenheten så om vi bara kämpar hårdare med vårt förhållande blir det nog bra till sist.”

Är det bekant? Det är nästan som att vi straffar oss själva genom att stanna kvar i förhållandet extra länge. Vi vill inte vara ett misslyckande och många av våra vänner tycker att vi är det perfekta paret. Den illusionen vill vi gärna upprätthålla. Gör vi rätt sak eller det vi är ämnade för känns det varken jobbigt eller svårt. I stället för att stånga pannan blodig, ta dig en funderare på om det verkligen känns bra. För dig som någon gång bodysurfat vet du att när du har hamnat rätt flyter du bara med, medan du andra gånger blir totalt översköljd – saltvatten i näsan och sand i badbyxorna. Med andra ord, det var inte din våg den här gången. Töm brallorna och gå vidare. Tänk också vilken styrka de ligger i att både våga och kunna ge upp.

Trygghet är ingen självklarhet för alla och något man måste kämpa för. Låt inte din självbild vara beroende av ständig framgång och uppmuntran från andra. En anledning till att människor blir just perfektionister är att det är rädda för att göra eller ”vara” fel, vilket är kontraproduktivt. Misstag gör att vi växer som människor och att anamma dem är bara del i den process som leder fram till ”tillräckligt bra”. Det ironiska med att söka perfektion är, att det till och med kan hindra dig från att göra ditt bästa. I dina försök att göra ett övermänskligt bra jobb utesluter du ditt personliga och icke  perfekta jag i allt du tar dig för. Din karaktär och din prägel på jobbet försvinner. Kvar blir en blank och opersonlig yta.

Det är skillnaden mellan ett tillräckligt bra försök och ett halvhjärtat dito. Perfektionism är inte ett problem på grund av att du försöker för mycket. Det är ett problem därför att när du anstränger dig för mycket gör du bara hälften av vad du egentligen behärskar.

Nöj dig!

Det finns mycket att vinna på att nöja sig. Jag är av uppfattningen att om du klarar av att bryta mot den sociala konventionen och acceptera att perfektion i och för sig är roligt men inte nödvändigt, så kommer du att bli mer avslappnad. Det intressanta är att många som nöjer sig med livet upplever att de faktiskt kommer närmare perfektion än någonsin tidigare. De anser sig ha blivit effektivare, prestera bättre och dessutom trevligare mot sina arbetskamrater. Tänk om det är så enkelt som att om du slutar jaga blir du den vinnare du vill bli?