Gå direkt till innehåll
Vuxna! Ni lurar era barn. Lägg av!

Blogginlägg -

Vuxna! Ni lurar era barn. Lägg av!

Vi vuxna håller på att förstöra kommande generationer och det är dags att vi skärper till oss. För deras och vår egen skull.

Vi vuxna är så pass kloka att vi kan välja vilka budskap vi vill lyssna på. När vi läser alla självhjälpsböcker som talar om för oss att ”du kan bli vad du vill” eller att ”allt är möjligt bara du tror på dig själv” har vi hyfsad förmåga att välja att tro på det eller ej. När media målar upp perfekta hem, perfekta kroppar och perfekta relationer där vi alla samlas i hemmets frid i juletid där knäcken aldrig rinner över och granen aldrig barrar, har vi trots allt förmågan att rycka på axlarna och inse att det inte riktigt stämmer med de flestas verklighet.

Dessvärre riktar sig inte dessa budskap till bara oss vuxna, utan även till barn och ungdomar. Ännu värre är att vi vuxna, i egenskap av föräldrar, förebilder och idoler bidrar till att pracka på ungdomar samma budskap. De är vi som lär dem att de kan bli vad de vill bara de tror tillräckligt mycket på sig själva. Det är vi som är deras främsta supportrar och talar om för dem att de sjunger bäst och är snyggast och ”bara måste” söka till Idol och att ”de kommer att vinna”. Det är vi i vuxensamhället som startar en massa specialgymnasieprogram som får barnet att tro att de kommer att bli astronaut om de går ”astronautprogrammet", eller att tv-karriären är utstakad bara de går ”programledar-programmet" på gymnasiet.

Allt under mantrat ”du kan bli vad du vill”!

Problemet är bara att det inte stämmer. De kan INTE bli vad de vill. De är nämligen beroende av så mycket annat och av så många andra att de inte till fullo kan påverka sina liv. Det hjälper inte att ha byggt upp sin självkänsla till max, snarare tvärtom. Den uppbyggda självkänslan gör snarare att det inte finns någon beredskap att ta emot det misslyckade som kommer. Jo det kommer, jag lovar.

När Alexander Bard talar om för dem att de sjunger värdelöst och dessutom är ful, hjälper det inte att de tror på dig själva eller har en maximerad självkänsla.
När de inser att det också är kontakter, slump eller utseende som styr vem som blir programledare och inte vem som läst ”rätt” program på gymnasiet står de där ganska rådlösa.

Som vuxna vet vi detta. Det beror på att vi redan gått på många av de nitar som livet för med sig. Men vi kan inte förvänta oss att våra barn och ungdomar automatiskt ska förstå att livet har begränsningar. Speciellt inte då vi själva är en del i att påstå motsatsen. Genom att sälja på dem budskapen om den viktiga självkänslan riskerar vi också att våra ungdomar lägger allt ansvar på sig själva. Att de misslyckats för att de inte trodde tillräckligt mycket på sig själva och att de inte älskade sig själva i tillräckligt stor utsträckning.

Tänk om vi vuxna skulle lära ungdomarna lite av den kunskap vi har, lite av den insikt i hur livet egentligen fungerar och lite av vikten av självinsikt. Insikt i ens egna begränsningar och insikt i att det finns så mycket i vår omvärld som vi inte kan påverka, oavsett hur mycket vi tror på oss själva eller hur bra självkänsla vi har.

Vi måste våga lära dem att de kanske inte ska satsa på att bli världsmästare i höjdhopp om de är 1,50 meter långa. Det kanske inte räcker att de har attityd för att bli en ny Zlatan, de måste också ha talang och dessutom träna så ini hejsan.

Det innebär dock inte att vi ska plocka bort möjligheten för ungdomar att få drömma och hoppas. Men vi måste lära ungdomar (och oss själva) att man inte får det gratis, och att det kommer att finnas en mängd hinder på vägen. Och att dessa hinder tjänar ett syfte, att skapa insikt i vad man håller på med för att aktivt ta ställning till om man ska fortsätta sin dröm, eller kanske byta.

Men det krävs då att vi vuxna själva börjar leva efter samma devis. Vi måste sluta intala oss själva att allt är möjligt och vi måste sluta förvänta oss att allt ska vara perfekt. Framför allt måste vi sluta jaga efter att uppnå mediabilden av det lyckade och vi måste våga överge jakten på självkänsla. VI måste vägra ställa upp i det förväntasrace där resultatet inte baseras på vem som är lyckligast utan vem som framstår som mest lyckad.

Det är inte självkänslan som gör dig lycklig.

Det är lyckan som skapar självkänslan.

Låt barnen uppleva lyckan, så vi vuxna, lägg av!

[Redigerat 141123: Ett uppföljande inlägg till detta har publicerats idag. Du hittar det HÄR]

[Redigerat 141122:]

Hej! Detta inlägg har väckt stor uppmärksamhet och i skrivande stund lästs cirka 160000 ggr, delats 15000 ggr i sociala medier och har över 1500 gillanden på Facebook. Jag är något överrumplad av intresset. För er som vill läsa mer av det jag skrivit rekommenderas någon av följande länkar:

Den Lyckliga pessmisten

Mattias Lundberg hemsida

Mattias nyheter och blogginlägg

Köp Boken "Den Lyckliga Pessimisten"

Tack för ert intresse / Mattias


Ämnen

Kategorier

Kontakter

  • Omslagsbild "Den Lyckliga Pessimisten"
    Omslagsbild "Den Lyckliga Pessimisten"
    Licens:
    Creative Commons erkännande
    Filformat:
    .jpg
    Storlek:
    945 x 1489, 545 KB
    Ladda ner

Relaterat innehåll

  • DEBATTARTIKEL: 4 tips till övriga partier för att minska antalet Sverigedemokratiska röster den 22 mars.

    DEBATTARTIKEL: 4 tips till övriga partier för att minska antalet Sverigedemokratiska röster den 22 mars.

    I dessa dagar haglar kritiken mot hur de etablerade partierna och medier har bemött SD genom att försöka isolera och tiga ihjäl dem. En användbar strategi kräver dock att vi förstår hur människor tänker och hur åsikter och beteenden uppstår. Som tur är ger oss både erfarenheten och psykologisk forskning många lärorika exempel på hur diskriminerande åsikter och beteenden kan uppstå.

  • Mattias Lundberg gästar säsongsavslutningen av RibbingPod

    Mattias Lundberg gästar säsongsavslutningen av RibbingPod

    ​Mattias Lundberg är gäst i säsongsavslutningen av Mattias Ribbings podcast. I podcasten blandar minnesmästaren Mattias Ribbing avsnitt med egna miniföreläsningar med avsnitt där han bjudit in gäster som han själv tycker är intressanta och kan bjuda på något annorlunda till podcastens tittare.

  • Sluta jaga det perfekta. Nöj dig!

    Sluta jaga det perfekta. Nöj dig!

    Att hela tiden förändra sig eller åtminstone vilja eller sträva efter att förändra sig har blivit nära på obligatoriskt i Sverige. Det är som om vi svenskar ser ett egenvärde i själva förändringen. Bara vi vill någonstans och eftersträvar något annat än det vi har för stunden, så är vi rätt ute. Den stora faran är att välja att sitta still och inte agera. Att nöja sig med det man har.

  • När det inte funkar att tänka positivt

    När det inte funkar att tänka positivt

    När skådespelaren Robin Williams tog sitt liv började vi prata om psykisk ohälsa igen. Som vi ofta gör då någon artist, idrottsman eller tv-profil väljer att berätta om sitt eget psykiska mående. Det är synd att vi inte gör det oftare, pratar om det alltså. Så många lider i det tysta. Det är tyst för att ämnet är svårt, skamfyllt och sällan får den plats det förtjänar i media och i debatten.

  • Ve den som tafsar på självkänslan!

    Ve den som tafsar på självkänslan!

    Förra veckan skrev jag ett blogginlägg med rubriken ”​Vuxna! Ni lurar våra barn. Lägg av!”. Inlägget som handlar barn och självkänsla har hittills lästs ungefär 157000 gånger och delats på sociala medier ungefär 15000 gånger, samt genererat en hel del kommentarer och mailrespons. Jag tänkte därför ägna fortsättningen av denna text till att problematisera lite kring just självkänsla.

  • Jag vägrar "leva i nuet"!

    Jag vägrar "leva i nuet"!

    Uttrycket ”Carpa” blev utsett som ett svensk nyord för ett drygt år sedan. Att ”carpa” innebär att fånga tillfället och härrör sig från ett av det senaste decenniets mest slitna uttryck: Carpe Diem. Att fånga dagen. Nu är i och för sig ”Carpe Diem" omodernt. De senaste åren har uttrycket ”att leva i nuet” blivit det fina. Den som verkligen kan visa på att hen lever i nuet uppbär en viss status.

  • Kan vi inte bara vara tysta en stund?

    Kan vi inte bara vara tysta en stund?

    Har ni tänkt på vad det sägs mycket nu för tiden? Och med ”sägs” menar jag inte bara det sagda som kommer över läpparna på mediapaneler, i politiska debatter, alla tusentals podcasts, eller bara allt prat som sägs på arbetet och kallpratet i våra sociala liv. Jag menar också det skrivna ”pratet”. Det som kommer via debattartiklar, översvallande inlägg på Facebook och i kortare version på Twitter.

  • Jobbångest? Det är rätt åt dig!

    Jobbångest? Det är rätt åt dig!

    ​Låt mig gissa. Du sitter där med lite extra jobbångest nu. Speciellt du som så många andra går tillbaka till jobbet på måndag efter en lång och semester. Du sitter där med en klump i magen, med tankarna på alla de krav som kommer att ställas på dig och allt det där som du borde gjort i innan sommaren. Det är rätt åt dig!