Naturhänsyn fungerar: Sparad strandskog gynnar mångfald

Sedan drygt 20 år ska generell naturhänsyn tas vid skogsavverkningar, och nu har forskare utvärderat effekterna av denna hänsyn. Idag redovisas värdet av att lämna kvar ridåer av skog längs vattendrag, och slutsatsen är att dessa kantzoner verkligen gynnar biologisk mångfald.

Trädbevuxna kantzoner längs vattendrag är inte bara viktiga för vattenmiljön, utan de är också värdefulla för många landlevande växter och djur. Om skogen kalavverkas ända fram till vattnet riskerar många fukt- och skuggälskande mossor, snäckor och insekter att drabbas. Deras chans att överleva ökar om man lämnar en bård av träd. Trädbevuxna kantzoner kan också fungera som spridningskorridorer. Det visar en genomgång av ett tiotal vetenskapliga studier av kantzoners effekter på biologisk mångfald.

Professor Lena Gustafsson vid SLU är en av författarna bakom rapporten "Naturhänsyn vid avverkning – en syntes av forskning från Norden och Baltikum". Hon har en förklaring till att det har gjorts så pass få studier inom ett så viktigt område.

– Forskningen om naturhänsynens effekter är ung. Vi får komma ihåg att dagens skogspolitik och skogsskötselmodell med generell hänsyn vid avverkning bara är drygt 20 år. Och det tar tid innan hänsynsåtgärderna ger resultat, säger hon.

De studier som har gjorts i Sverige, Norge och Finland pekar på att mossor, landsnäckor och småfjärilar som är knutna till gammal skog utmed vattendrag kan minska kraftigt när skogen kalavverkas. Om man lämnar en trädbevuxen kantzon kan många arter överleva. En studie på mossor visar till exempel att 2–3 gånger så många rödlistade arter kan finnas kvar i den trädbevuxna kantzonen jämfört med i den utan träd.

Studierna ger inget självklart svar på hur bred kantzon som bör sparas. En norsk studie på fåglar föreslår minst 30 meter, och 10 meter verkar i andra studier vara för lite för att alla mossor och landsnäckor ska klara sig.

– Det går inte att ha ett generellt mått, utan man får ta hänsyn till miljön på varje plats. Vårt råd är att variera bredden och att spara särskilt breda kantzoner på marker med mycket upphöjda substrat som stenar och lågor, säger Jan Weslien från Skogforsk, en annan av rapportförfattarna.

Syntesen om kantzoner är en första del i en serie som går igenom olika hänsynsåtgärders effekter. Hela rapporten kommer att publiceras under våren 2016. Rapporten är framtagen inom forskningsprogrammet Smart Hänsyn, som leds av SLU i samarbete med Skogforsk och Umeå universitet. I rapporten har 120 vetenskapligt granskade artiklar från Norden och Baltikum sammanfattats. Dessa har sedan använts för att göra synteser över olika teman, såsom hänsynsytor, död ved, aspar och högstubbar.

Kontaktpersoner

Lena Gustafsson, SLU, lena.gustafsson@slu.se, 070-302 27 47

Jan Weslien, Skogforsk, jan-olov.weslien@skogforsk.se, 070-698 59 29

Ladda ned Syntes Kantzoner från Smart Hänsyn
Synteserna publiceras löpande under våren 2016. De läggs ut på: www.slu.se/smarthansyn-synteser och på www.skogforsk.se/kunskap. Följ Smart Hänsyn på Facebook eller mejla Lena Gustafsson för att få nyhetsutskick.

Pressbilder (Får publiceras fritt i anslutning till artiklar om detta pressmeddelande. Fotograf ska anges.)

En liten älv i Norrbotten med en lämnad kantzon. Foto Lena Gustafsson

En bäck där en trädbård lämnats då skogen avverkats. Hälsingland. Foto Lena Gustafsson