Pressmeddelande -
Vidta åtgärder nu för att stärka vargstammens genetiska status!
Forskare och experter vid ArtDatabanken, Centrum för biologisk mångfald, Uppsala och Lunds universitet uppmanar regeringen att omedelbart börja arbetet med att föra in nytt genetiskt material i den svenska vargstammen innan ytterligare licensjakt på varg sker.
Licensjakt på varg – ett hasardspel med en hotad population
Nu när debatten om den nyligen genomförda vargjakten börjat klinga av finns anledning att ge en saklig beskrivning av läget. En mängd mer eller mindre osakliga argument för och emot har förts fram av företrädare för olika intressen. En vildvuxen diskussion har förts om att jakten kan vara ett verktyg för att råda bot på inaveln i den svenska vargstammen. Inget kan vara mer fel. Vargen i Sverige är svårt inavlad. I genomsnitt är alla individer mer besläktade än helsyskon. Vad denna, ur genetiskt hänseende, extremt lilla population minst av allt behöver är att reduceras ytterligare. När slumpmässig jakt bedrivs finns heller inga möjligheter att skilja friska individer från skadade. Det bekräftas också av forskare vid Stockholms Universitet på DN debatt den 27 januari 2010 och SVAs obduktioner av de skjutna vargarna.
Den enda verkningsfulla åtgärd som kan vidtas för att råda bot på inavelsproblemet är att se till att nytt genetiskt material kommer in. Detta hart också riksdagen beslutat om. Vargstammen ska förstärkas med max 20 vargar av östligt ursprung fram till 2014. I första hand genom att underlätta för naturligt invandrade vargar, t.ex. genom att flytta individer från renskötselområdet till populationen utanför renskötsel-området, och i andra hand genom aktiv utplantering av vargar som hämtas från genetiskt friska populationer med östligt ursprung. Naturvårdsverket ansvarar för att genomföra denna åtgärd men har ännu inte föreslagit hur det ska gå till eller när det kan börja genomföras.
Vargen klassificeras i dag i Sverige som akut hotad (högsta hotkategorin) enligt Internationella naturvårdsunionens (IUCN) globalt accepterade system för rödlistning av arter. Systemet innebär en bedömning av risken för utdöende. Till följd av en förhållandevis framgångsrik rovdjurpolitik har vargstammen utvecklats så pass positivt att vargen nu ”bara” uppfyller kriterierna för att klassificeras som starkt hotad, enligt de förarbeten till 2010 års rödlista som ArtDatabanken genomfört under 2009. Den jakt som nu genomförts har inte inneburit att vi funnit anledning att ändra denna preliminära bedömning. Det kan dock inte uteslutas att vargen inom en nära framtid åter kommer att uppfylla kriterierna för akut hotad beroende på hur populationen utvecklas framöver, t.ex. om jakten tillsammans med andra dödsorsaker skulle resultera i en påtaglig nedgång. En minskning skulle t.ex. kunna ske om reproduktionen på grund av inaveln försämras kraftigt, vilket är en reell risk på lite längre sikt. Utbrott av smittsamma sjukdomar kan också slå hårt mot en starkt inavlad population som den svenska vargstammen, vilket kan få förödande konsekvenser på mycket kort sikt.
Förespråkare för licensjakten menar att den kan leda till en större acceptans för varg. Om så är fallet och jakten kan genomföras så att de inte ökar hoten mot vargstammen är det naturligtvis en god sak. Som forskare och experter på genetik, ekologi och naturvårdsbiologi kan vi inte bedöma om just licensjakt leder till en ökad acceptans för vargen. Men så vitt vi känner till saknas forskning som stöder detta argument. Det återstår att se om licensjakten faktiskt medför ett minskat illegalt dödande, eller om den i stället leder till en ökad ”legitimitet” för illegalt dödande. Skyddsjakt på individer som gör skada kan och ska naturligtvis genomföras på det sätt som lagstiftningen tillåter. Ur naturvårdsbiologisk synvinkel är det dock inte försvarbart att börja licensjakt innan det främsta hotet mot vargstammen åtgärdats.
Vi anser heller inte att licensjakten är försvarbar mot bakgrund av våra internationella åtaganden och försiktighetsprincipen. Enligt EU:s art- och habitatdirektiv ska arter listade i direktivet skyddas med god säkerhetsmarginal för att de ska kunna utvecklas positivt, nå en gynnsam bevarandestatus och inte längre vara hotade. Sverige tillhör också de länder i världen som ofta pekar på att försiktighetsprincipen ska tillämpas när beslut fattas som ger miljöeffekter. Enligt ArtDatabankens bedömning har vargen mycket långt kvar till att nå en gynnsam bevarandestatus i Sverige enligt direktivets krav.
Vi uppmanar regeringen att skyndsamt se till att friskt blod förs in genom aktiva åtgärder så som riksdagen beslutat om. Vi uppmanar också regeringen att snarast lägga fram förslag om ett slutligt mål för den svenska vargpopulationen. Målet måste sättas så att vargen i Sverige med god säkerhetsmarginal kan fortleva i Sverige. Sverige som ett av Europas mest glesbefolkade och välmående länder måste ha råd och möjlighet att hysa en livskraftig vargstam.
Staffan Bensch, professor i zooekologi, Lunds universitet
Mats Björklund, professor i zooekologi, Uppsala universitet
Torbjörn Ebenhard, dr i ekologi, Centrum för biologisk mångfald, SLU
Per Ericsson, forskningschef, Naturhistoriska riksmuseet
Ulf Gärdenfors, professor i naturvårdsbiologi, ArtDatabanken, SLU
Erik Svensson, professor i zooekologi, Lunds Universitet
Martin Tjernberg, expert på ryggradsdjur, ArtDatabanken
Kontaktpersoner vid ArtDatabanken SLU
Johan Bodegård (chef) 018-67 24 30, 070-266 8600
Johan Samuelsson (information) 018-67 34 09, johan.samuelsson@artdata.slu.se
