Bristfälligt stöd till elever med dyslexi

Bristfälligt stöd i skolan för personer med dyslexi ger konsekvenser för arbetsliv och livsmöjligheter i vuxen ålder. Det visar en ny avhandling med titeln ”Dyslexi genom livet – ett utvecklingsperspektiv på läs- och skrivsvårigheter” där Anna Fouganthine undersökt hur personer med dyslexi hanterar sina svårigheter under och efter skoltiden.

Studien visar att skillnaderna i läsförmåga mellan personer med dyslexi och de utan inte minskar under skoltiden, trots specialpedagogiskt stöd. Allra viktigast för hur väl läs- och skrivinlärningen lyckas är istället elevernas förutsättningar vid skolstarten.

Och skillnaderna består även i vuxen ålder. Läsutvecklingen avstannade för flertal deltagare med dyslexi efter avslutad skolgång. När de läsrelaterade funktionerna testades vid 29 års ålder fanns en dramatisk skillnad mellan en grupp personer med dyslexi och en utan. Skillnaderna i läsförmåga mellan grupperna hade inte hade minskat alls jämfört med utgångsläget i årskurs två.

– Skolan har en sammanhållande effekt genom undervisning och träning, men efter skoltiden ökar skillnaden. Läsförmåga är en färskvara, säger Anna Fouganthine, doktorand vid Specialpedagogiska institutionen vid Stockholms universitet.

Studien visar att de som vuxit upp med dyslexi haft svårt med att få sina problem uppmärksammade i skolan. De har även fått ett bristfälligt specialpedagogiskt stöd. Många har inte fått någon förklaring till sina svårigheter och fått hantera problemen på egen hand.

– Elever med dyslexi behöver få information och kunskap om sina egna svårigheter. Dessa elever kan uppleva skolarbetet som ett hot mot självkänslan och är på så vis extra sårbara. Studien visar också att ett starkt stöd hemifrån är en viktig faktor, fortsätter Anna.

Hinder i läsutvecklingen får konsekvenser på ett flertal områden, såsom arbetsliv och livsmöjligheter, visar studien. Personer med lässvårigheter valde program i gymnasieskolan som krävde så lite läsning och skrivning som möjligt, och endast ett fåtal gick vidare till universitetsstudier. Vissa personer hade dock utvecklat extra styrkor inom vissa områden som de kunnat använda till sin fördel i arbetslivet, till exempel organisationsförmåga och social kompetens.

Anna Fouganthine föreslår en rad åtgärder som kan göras för att förbättra för elever med dyslexi.

– Vi behöver nationella riktlinjer över hur elever med läs- och skrivsvårigheter ska uppmärksammas och vilka möjliga stöd som finns att tillgå. Skolan behöver också kompensera för lässvårigheter tidigt, och specialpedagogiken behöver utrustas med evidensbaserade metoder, säger Anna Fouganthine.

Avhandlingens utgångspunkt är forskningsprojektet "Läsutveckling i Kronoberg”. Inom ramen för projektet undersöktes avkodningsförmågan hos alla elever i årskurs två, födda 1980 i Kronobergs län. Bland dessa valdes 103 elever med dyslexi ut, och de matchades med 90 kontrollelever.

För ytterligare information
Anna Fouganthine, doktorand vid Specialpedagogiska institutionen, Stockholms universitet, mobil 0702-90 83 03.
Pressansvarig Nina Stone, Kommunikationsenheten, mobil 073-707 88 90.