Omfattande folkrättsliga krav på att tillgodose säkerheten för flyktingar och migranter i sjönöd

Av folkrätten följer att flyktingar och migranter som räddas till sjöss inte får återsändas till platser där de riskerar att utsättas för förföljelse, tortyr eller annan allvarlig fara samt att stater har skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter även när de agerar utanför sina egna territorier. Det hävdas i en ny avhandling från Stockholms universitet.

Mellan 2014 och 2018 rapporterades fler än 17 000 flyktingar och migranter döda eller saknade i Medelhavet. I södra Stilla havet utanför Australiens kust registrerades fler än 2 000 dödsfall under 2000–2018. Av folkrätten följer en allmän skyldighet att rädda den som befinner sig i sjönöd oavsett de nödställdas nationalitet, status eller omständigheterna under vilka de påträffas. Få aktörer ifrågasätter denna skyldighet. Vad som är mer omstritt är frågan om var de räddade ska sättas i land, inte minst om nödsituationen uppstod i samband med att de nödställda försökte ta sig in i kuststaten utan uttryckligt tillstånd.

Folkrätten var länge i princip tyst i frågan. År 2004 antogs dock nya regler till de två huvudsakliga konventionerna om sjöräddningstjänst (SOLAS- och SAR-konventionerna) om landsättning av människor som räddas till sjöss. Av dessa framgår att alla som räddas till sjöss ska sättas i land och föras till en säker plats (place of safety) samt att ansvaret för att tillhandahålla en sådan plats eller att se till att den tillhandahålls ligger på den statspart inom vars sjöräddningsregion de nödställda togs ombord. Vad som avses med ”säker plats” definieras dock inte i konventionerna. Det finns visserligen riktlinjer från Internationella sjöfartsorganisationen, IMO, men dessa är inte bindande.

I avhandlingen ”International Law and the Rescue of Refugees at Sea”analyseras tolkningen av ”säker plats”. Genom att visa att begreppets innebörd ska fastställas med hänsyn till regler inom inte bara internationell havsrätt utan även andra relevanta folkrättsliga områden, så som internationell flyktingrätt, mänskliga rättigheter och internationell rätt mot gränsöverskridande brottslighet, drar avhandlingens författare slutsatsen att flyktingar och migranter som räddas till sjöss inte får sättas i land på platser där de riskerar att utsättas för förföljelse, tortyr eller annan allvarlig fara.

– En säker plats ska alltså inte bara vara säker i traditionellt sjösäkerhetshänseende (”maritime safety”) utan även med avseende på grundläggande personlig säkerhet (”basic personal security”). Att exempelvis skicka tillbaka flyktingar och migranter som räddas till sjöss till Libyen är med tanke på säkerhetsläget där i princip inte tillåtet enligt folkrätten, förklarar avhandlingens författare, Martin Ratcovich.

Avhandlingen innehåller en omfattande analys av systematisk tolkning enligt folkrättens regler om tolkning av traktater som ligger till grund för fastställandet av begreppet ”säker plats”. Martin Ratcovich understryker att analysen i princip är tillämpbar även på andra områden inom folkrätten.

– Folkrätten är ett rättssystem och därför interagerar de olika delarna av systemet med varandra. Graden av samspel mellan olika rättsområden varierar. Jag menar att kravet på systematisk tolkning av traktater är en naturlig följd och återspegling av folkrättens karaktär som rättssystem, som förändras över tid.

Avhandlingen ”International Law and the Rescue of Refugees at Sea” är utgiven på Stockholm University Press och finns att läsa i fulltext.

Martin Ratcovich är forskare och lärare i folkrätt vid Juridiska institutionen, Stockholms universitet. Han har tidigare arbetat på Regeringskansliet (utrikesdepartementet, försvarsdepartementet) och Kustbevakningen samt i domstol som notarie.

Kontakt

Martin Ratcovich, Juridiska institutionen, Stockholms universitet. E-post: martin.ratcovich@juridicum.su.se, tel: 070-227 89 30.

Presskontakt

Staffan Westerlund, Juridiska institutionen, Stockholms universitet. E-post: staffan.westerlund@juridicum.su.se , tel: 072-147 30 93.