Skip to main content

Kadmium i barnmat studerat

Pressmeddelande   •   Dec 01, 2003 20:45 CET

Omkring hälften av det kadmium vi får i oss via livsmedel kommer från spannmålsprodukter. Gunilla Eklund, SLU, har studerat tillgängligheten av kadmium i barnmat hos nyfödda råttungar, griskultingar och i odlade tarmceller från människa.

Kadmium är en miljöförorening som ansamlas i njurarna under hela livet vilket kan leda till nedsatt njurfunktion. Livsmedel är, efter rökning, den största exponeringskällan och spannmålsprodukter svarar ensamt för omkring hälften av vårt kadmiumintag. Detta kan ha särskilt stor betydelse för spädbarn som börjar tidigt med spannmålsbaserad välling och barngröt.

Barn får i sig mer av den giftiga metallen kadmium via bröstmjölksersättning och välling än från bröstmjölk. Djurstudier har visat att ungar har ett högre upptag i tarmen av kadmium än vuxna och att hjärnans utveckling hos ungar påverkas av kadmium. Kadmium är olika tillgängligt för upptag i olika livsmedel och i avhandlingen har tillgängligheten av kadmium från barnmat studerats hos nyfödda råttungar, griskultingar och i odlade tarmceller från människa.

I en inledande studie mättes kadmiumhalterna i barnmat från Semper och Findus som fanns på marknaden mellan 1997 och 1998. Halterna var låga och varierade från 0,7 µg/kg i komjölksbaserad bröstmjölksersättning, till 27 µg/kg i en fullkornsgröt. Kadmium i spannmål ansamlas i de fiberrika skaldelarna, vilket kan förklara att fullkornsprodukter generellt hade de högsta kadmiumhalterna. Juvret hos kon fungerar som en barriär som förhindrar att höga halter kadmium överförs till mjölken. Trots detta är intaget av kadmium dubbelt så högt hos spädbarn som ges komjölksbaserad ersättning jämfört med barn som ammas, och från sojavälling är intaget 12 gånger högre än från bröstmjölk.

Findus hade generellt högre kadmiumhalter i sina produkter jämfört med motsvarande produkter från Semper, vilket troligen förklaras av skillnader i recepten och regionala skillnader på spannmålens ursprung. Bidraget av kadmium från välling och barngröt beräknades nå upp till 50 % av det provisoriskt tolerabla veckointag av kadmium som är framtaget av Världshälsoorganisationen och som ska skydda mot skadliga effekter av kadmium.

Upptaget av kadmium var högre hos råttungarna än hos vuxna djur och mest tillgängligt från vatten och komjölksbaserad bröstmjölksersättning. Lägre tillgänglighet från vällingar förklaras troligen av att kadmium binder till komponenter som kostfibrer, vilket minskar upptaget i tarmen. Välling minskade upptaget av kadmium jämfört med vatten hos griskultingar men fördelningen av absorberat kadmium till njurarna var högre i vällinggruppen än i vattengruppen.

Tillgängligheten av kadmium i odlade tarmceller från människa varierade mellan olika barnmatstyper men var högre från provlösningar med matsmältningsenzymer och barnmat än från kontrollösningar med matsmältningsenzymer utan barnmat.

Avhandlingen visar att barn exponeras för mer kadmium från bröstmjölksersättningar än från bröstmjölk och att tillgängligheten och upptaget av kadmium påverkas av barnmatens sammansättning. Kadmiumupptaget hos nyfödda djur och i tarmceller från människa varierade för olika sorters barnmat och mer kadmium fördelades till njuren när kadmium gavs i välling än i vatten. Ökad kunskap om hur kadmium tas upp från olika livsmedel hos nyfödda är viktig för att kunna bedöma hälsoriskerna av kadmium hos små barn.

Veterinär Gunilla Eklund disputerar fredagen den 12 december 2003 på avhandlingen Cadmium in Newborns – Bioavailability from Infant Food Studied in a Rat Pup, a Piglet and a Human Intestinal Cell Line Model för veterinärmedicine doktorsexamen. Opponent är professor Ole Andersen, Roskilde Universitet, Danmark.
Plats: Ettans föreläsningssal, Klinikcentrum, Ultuna, Uppsala.

Mer information: Gunilla.Eklund@farmtox.slu.se

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera