Alternativ immunterapi ger färre biverkningar

Färre biverkningar men samma effekt på tumören. Det går att få genom ett nytt sätt att ge antikroppsbaserad immunterapi vid behandling av cancer. Det visar en ny studie från Uppsala universitet som publiceras i tidskriften European Journal of Immunology.

Antikroppsbaserad immunterapi är ett relativt nytt sätt att behandla cancertumörer på. Behandlingen går ut på att med läkemedel stimulera kroppens egna immunceller att angripa och slå ut tumörcellerna. Det är en metod som börjat användas för att behandla vissa former av spridd cancer, till exempel melanom, lungcancer och blåscancer. En nackdel med sådan behandling är att läkemedlet injiceras i blodbanan så att hela kroppen exponeras, vilket kan medföra besvärliga biverkningar.

Ett alternativt sätt skulle kunna vara att ge behandlingen direkt i eller i närheten av tumören, förutsatt att det ändå leder till den önskade stimuleringen av immuncellerna.

I den aktuella studien har en grupp forskare vid Uppsala universitet sett att en lokaliserad immunaktivering vid tumörområdet (en blockering av så kallade T-cellsreglerare) vid tumörområdet hade lika stor effekt på tumören som då aktiveringen gjordes genom att injiceras i blodbanan. Det här kompletterar forskarnas tidigare fynd där en direkt immunaktiverande antikroppsterapi (CD40-stimulerande terapi) var överlägsen om den gavs lokalt vid tumören jämfört med administration i blodbanan (Sandin et al, Cancer Immunol Res. 2014 Jan;2(1):80-90).

– Vi såg att den terapi som vi testade i ett modellsystem för blåscancer kunde stimulera immuncellernas förmåga att hitta och attackera cancercellerna, även om den ges lokalt. Det är mycket lovande resultat eftersom det kan innebära att man inte behöver aktivera hela kroppens immunsvar utan enbart det som är relevant i tumören. På så sätt bör man kunna minska bieffekterna av läkemedlet, säger Sara Mangsbo, institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet, och den som har lett studien.

Forskarnas förhoppning är också att immuncellerna, inte läkemedlet i sig, kan leta upp eventuella metastaser och oskadliggöra dem. För att förstå om och hur detta sker krävs mer forskning.

Studien är gjord på möss. För att bedöma om injektioner i tumören ger färre biverkningar hos patienter jämfört med om läkemedlet ges i blodet, behövs även kliniska studier på människor.

Studien är gjord i samarbete med forskare i Lund och Kanada.

Luuk van Hooren et al, Local checkpoint inhibition of CTLA-4 as a monotherapy or in combination with anti-PD1 prevents the growth of murine bladder cancer, European Journal of Immunology november 2016, http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/eji.201646583/abstract

För mer information:

Sara Mangsbo, docent och forskare vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet sara.mangsbo@igp.uu.se, tel 070-425 08 78