Fackens tilläggsförsäkringar mot arbetslöshet driver ned a-kassan

De fackliga tilläggsförsäkringarna, som blivit allt vanligare sedan a-kassans tak sänktes 2007, leder till sänkning av den allmänna a-kassan. Detta drabbar de som står utanför. Detta framgår av nationalekonomen Jonas Kolsrud avhandling som han lägger fram vid Uppsala universitet den 18 september.

Under de senaste åren har ett flertal debattörer, som TCO och Lars Calmfors, påtalat att taket i a-kassan är för lågt. Enligt Finanspolitiska rådet får idag mindre än hälften av de arbetslösa 80 procent av sin tidigare inkomst som arbetslösa jämfört med kring en tredjedel 2007. Denna utveckling beror främst på att a-kassans tak dels sänktes 2007 och dels på att taket är satt i nominella tal och höjs alltså inte i takt med att löner och priser stiger.

Parallellt med att allt färre av de arbetslösa når upp i 80 procents ersättning har många fackförbund, främst inom SACO och TCO men även inom LO, börjat med arbetslöshetsförsäkring som en tjänst. I de flesta förbund ingår detta i medlemsavgiften medan vissa förbund lämnar det fritt åt den enskilde att köpa försäkringen.  Dessa tilläggsförsäkringar ger 80 procent av den tidigare inkomsten i händelse av arbetslöshet i 20-30 veckor beroende på förbund. Därefter får den arbetslöse endast ersättning från a-kassan, som räcker i sammanlagt 60 veckor.

Nationalekonomen Jonas Kolsrud har i sin avhandling undersökt om det spelar någon roll för den allmänna a-kassan att fackliga tilläggsförsäkringar finns. Han kommer fram till ett ja. Med två försäkringar igång är folk nämligen bättre försäkrade än vad den ursprunglige försäkringsgivaren – staten – hade tänkt sig.

-   Risken för att arbetslösa då kvarstannar i arbetslöshet längre än nödvändigt leder till att staten svarar med att inte höja den allmänna a-kassan. I praktiken betyder det en sänkning, som i först hand drabbar dem som inte kan få en tilläggsförsäkring via sin fackförening samt de som inte är med i facket, säger Jonas Kolsrud.

Han kommer också fram till att den nivå a-kassan hade innan regeringen Reinfeldts reformer gav ett skydd som både såg till att arbetslösa inte stannade kvar längre än nödvändigt i arbetslöshet, men som också gav en fullgod inkomstersättning. Vidare finner Jonas Kolsrud att a-kassan spelar stor roll för hur villiga både sysselsatta och arbetslösa är att ta lån.

-   Det är uppenbarligen så att om folk känner att de har en hyfsad ersättning som arbetslösa vågar de ta lån till hus, bil osv, utan att behöva vara rädda för att inte kunna betala räntorna om de blir uppsagda. Men å andra sidan innebär en generös a-kassa, som den såg ut innan 2007, också att folk har väldigt låga egna besparingar. Istället för att använda sparpengar för att täcka upp för vad a-kassan inte ersätter så tar arbetslösa lån för att kunna handla. Det ökar förstås beroendet av det offentliga och gör folks privatekonomi känslig för förändringar i de offentliga försäkringssystemen.

För mer information, kontakta Jonas Kolsrud, nationalekonomiska institutionen, Uppsala universitet, Tel: 018-471 16 36 alt. 0704-35 73 54, jonas.kolsrud@nek.uu.se