Från forskning till innovation – en fråga om användning

Att frammana innovationer utifrån forskningsresultat handlar inte bara om att överföra nya vetenskapliga lösningar till kommersiella sammanhang. Det måste också till en reell användning av dem. Det visar Malena Ingemansson i sin avhandling som hon lägger fram vid företagsekonomiska institutionen, Uppsala universitet, den 24 september.

Under det senaste decenniet har nationell och internationell forsknings- och innovationspolicy präglats av synen på forskning som en direkt källa för innovationer och ekonomisk tillväxt.  Men denna syn ger en förenklad bild av hur nya forskningsresultat omvandlas till användbara kommersiella produkter, menar Malena Ingemansson, som i sin avhandling undersökt ett vetenskapligt genombrott inom genetisk analys. Den enda flaskhalsen tros vara själva överföringen av ny kunskap till sammanhang där den kan kommersialiseras.

-    Men för att en ny lösning ska kunna bli en innovation, det vill säga bidra både tekniskt och ekonomiskt, måste den få en vitt spridd användning, säger Malena Ingemansson, som även är utbildad civilingenjör.

Detta innebär att lösningen måste passa in i tre olika typer av miljöer: en utvecklande, en producerande och en användande. Det är detta som är den faktiska utmaningen, menar Malena Ingemansson. Om det dessutom är nya forskningsresultat som ligger till grund för kommersialisering existerar varken etablerade produktionssystem eller direkta användare, vilket gör det särskilt svårt.

Forskningsresultaten grundar sig på en fallstudie av ett vetenskapligt genombrott inom genetisk analys som gjordes på KTH under 90-talet. Trots att det fanns en stor vetenskaplig nytta av den nya metoden, både ur utvecklings- och användningssynpunkt, var det svårt att upprätthålla en storskalig standardiserad produktion av den. Det nybildade företaget hade inga problem att lansera en produkt och bli ett börsnoterat bolag, men det var främst forskare inom akademi och sjukhus som fann användning för den.

-    Även om forskarna hade stor nytta av den nya metoden så var deras småskaliga och väldigt riktade användning mot specifika forskningsfrågor inte förenlig med de krav på storskalighet och standardisering som fanns i den producerande kontexten, säger Malena Ingemansson.

Avhandlingen visar att det är vitt skilda logiker som avgör om någonting nytt är av vetenskaplig betydelse eller om det har ekonomisk bärighet. För att bli en innovation måste en vetenskaplig lösning därmed skapa fördelar i väldigt olika kontexter: i en utvecklande miljö där den ska representera ett vetenskapligt bidrag, i en producerande miljö där den ska ingå i ett storskaligt produktionssystem och i en användande miljö där den måste anpassas efter en mängd olika behov.

För mer information, kontakta Malena Ingemansson, tel: 018-471 56 05, 070-942 94 96 eller via e-post: malena.ingemanson@fek.uu.se