Skip to main content

Ny avhandling: Frihet kan ge nyttigare forskning

Pressmeddelande   •   Sep 08, 2010 08:23 CEST

I vilka typer av miljöer utvecklas och nyttiggörs teknisk/naturvetenskaplig universitetsforskning bäst? Den frågan är utgångspunkt för kulturgeografen Tobias Fridholms avhandling som han försvarar vid Uppsala universitet den 9 september.

På senare år har konkurrensen inom och mellan forskningsmiljöer ökat. Likaså har krav på effektivisering av den akademiska verksamheten minskat många forskares möjligheter att forska på ”egen tid”.

- En viktig slutsats i avhandlingen är att dessa förändringar på sikt kan minska värdet på universitetsforskningens bidrag till samhället, säger Tobias Fridholm.

I avhandlingen undersöker han olika motsättningar som universitetsforskare i naturvetenskap och teknik kan uppleva, dels inom akademin, dels i samverkan med industrin. Ny kunskap utvecklas när olika perspektiv jämförs med varandra. Den ”spänning” som uppstår mellan de olika perspektiven kan ge upphov till nya, viktiga insikter, men den kan också skapa uppslitande konflikter och missnöje. En del av spänningarna kan härledas till olika synsätt på individnivån och andra är mer kopplade till organisationer inblandade i forskningen, t ex företag och akademiska nätverk.

Tobias Fridholm undersöker vidare hur forskare hanterar de spänningar som kan uppstå. Tre olika förhållningssätt identifieras som i olika grad används av alla forskare.  De tolkas utifrån observationen att en stor del av nyttan av universitetsforskningen ligger i forskarnas förmåga att utveckla synsätt som utmanar etablerade tankesätt och att kommunicera dessa i interaktion med övriga samhället. Forskarna hanterar spänningarna genom att:

1. Anpassa sig till andra genom att bli mer lika. Det minskar bland annat risken för konflikter samt underlättar kommunikationen. Det minskar emellertid mångfalden av perspektiv, och riskerar därmed att underminera forskningsmiljön på sikt.

2. Dra sig undan. Genom att begränsa interaktionen med andra kan forskaren lättare fokusera mer på sina intressen, på det sätt som forskaren gillar bäst. Det bidrar till att upprätthålla mångfalden inom akademin. Minskad interaktion är däremot inte önskvärt ur ett samhälleligt perspektiv.

3. Få bättre möjligheter att agera utifrån sina egna intressen – antingen av sin organisation, sina forskarkollegor eller av andra aktörer. Det innebär att forskaren upplever en högre status, vilket sannolikt bidrar positivt både till forskarens vilja att interagera med andra samt till mångfalden av olika perspektiv inom akademin.

Studiens slutsatser pekar mot att nyttan av universitetsforskningen på sikt kan gynnas av att forskarna får mer frihet. En förutsättning är dock att forskarna är intresserade av att kommunicera med övriga samhället. Slutsatserna indikerar också att ökad konkurrens och ökade effektivitetskrav i forskningssystemet inte nödvändigtvis är av godo.

- Om aktörer i ökande grad ställs mot varandra, och om den tid som forskarna själva känner att de råder över minskar, kan kommunikationen och tilliten i forskningssystemet hämmas, säger Tobias Fridholm.

Läs mer om avhandlingen på universitets hemsida.

För mer information kontakta: Tobias Fridholm, Kulturgeografiska institutionen, mobil: 070-362 67 27 eller tobias.fridholm@kultgeog.uu.se

Uppsala universitet - kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se