Frön från Moringaträdet kan rena vatten

Rent vatten är livsviktigt för människan och behovet av alternativa, billiga reningsmetoder är stort i många länder. I samarbete med University of Botswana publicerar forskare från Uppsala universitet nu en studie som visar hur extrakt från fröna på trädet Moringa oleifera kan rena vatten. Studien publiceras i tidskriften Langmuir utgiven av American Chemical Society.

Ett vanligt första steg i vattenreningsprocessen är att avlägsna föroreningar i form av partiklar. För detta används ofta aluminium eller järnsalter. Speciellt aluminium har allvarliga sidoeffekter hos människan. I Afrika utnyttjas alternativa reningsprocesser där naturliga extrakt från trädet Moringa oleiferas frön används.

I den nya studien visas hur mycket små mängder protein ifrån trädets frön binder starkt till ytor, en egenskap som resulterar i att föroreningspartiklar klumpar ihop sig. Vid Spridningscentrum och institutionen för fysik och astronomi vid Ångströmlaboratoriet finns stor kunskap om tekniken neutron reflektion som gör det möjligt att se struktur och komposition av material bundna mellan vätska och fasta ytor på nanometerskala (miljondels millimeter).

I samarbete med University of Botswana, som sedan länge har arbetat med användandet av naturligt förekommande material, har ett forskningsprojekt som vidare belyser viktiga egenskaper hos proteinmolekyler från Moringaträdets frön vuxit fram. Dessa protein binder starkt både till sig själva och andra ytor vilket resulterar i att partiklar klumpar ihop sig och kan avlägsnas från vattnet.

- Det känns positivt att se att enkla samspel mellan molekyler kan lösa praktiska problem. Förståelsen av denna process kan leda till vidare utveckling inom vattenrening med naturligt förekommande och miljövänliga material, säger Adrian Rennie, professor i neutronspridning vid Uppsala universitet.


För mer information kontakta:
Adrian Rennie, tel: 018-471 3596, 070-4250914,
e-post: adrian.rennie@fysik.uu.se
Maja Hellsing, tel: 018-471 3556, 070-7701494,
e-post: maja.hellsing@fysik.uu.se

Läs artikeln på Langmuirs websida.