Lavskrikor familjeplanerar efter resurstillgång

Ju större risker, desto färre ägg. Lavskrikor kan uppskatta risker i omgivningen och anpassa sin kullstorlek efter det. Det visar Uppsalaforskare i en ny studie som publicerades i Proceedings of the Royal Society London den 22 mars. Kan djur bedöma förutsättningarna för en lyckad fortplantning och anpassa sin familjestorlek efter det? Avkomman skall garantera att föräldrarnas gener förs vidare till kommande generation, men fortplantning kräver en investering i form av såväl resurser som tid som inverkar på föräldrarnas eget välbefinnande. Beskrivet i ekonomiska termer kan man säga att en förälder för att ersätta sina egna gener måste producera tillräckligt många ungar under sin livstid. För tvåkönade arter som fortplantar sig sexuellt innebär det två ungar som når vuxen ålder, eftersom var och en av dem endast bär på hälften av förälderns gener. Andra kråkfåglar, som nötskrikor, kråkor och korp, utgör det främsta hotet mot lavskrikebon och dess innehåll. För att testa om lavskrikeföräldrar minskar sin investering i fortplantning under sämre betingelser spelade forskarna upp kråkläten under veckorna innan lavskrikorna skulle lägga ägg. Det skulle ge fåglarna intrycket att det fanns många potentiella boplundrare i omgivningen och att risken för att förlora boet skulle vara stor. Lavskrikorna skulle därmed få liten utdelning av sin ansträngning, eftersom sannolikheten är låg att ungarna når vuxen ålder. I denna situation bör de prioritera sitt eget välbefinnande och möjlighet att överleva för att kunna fortplanta sig fler gånger i framtiden. Resultaten visar att lavskrikorna mycket riktigt lade färre ägg, och därmed producerade färre ungar. Samtidigt som de investerade mindre i fortplantning skyddade de dessutom sitt bo bättre genom att lägga det i tätare skog än vad den normalt skulle ha gjort - även om det var på bekostnad av att boet blev kallare. Studien förändrar synen på hur djur investerar i fortplantning. Evolutionen justeras inte enbart i efterhand genom att det naturliga urvalet straffar föräldrar som satsat på för stor eller för liten familj. - Det nya med vår undersökning är att lavskrikorna inte bara kunde uppskatta de förväntade riskerna för sin avkomma. De var också kapabla att väga in riskbedömningarna i hur mycket de investerade i fortplantning, säger Soenke Eggers, som lett studien. För mer information: Soenke Eggers, tel: 08-164034, e-post: sonke.eggers@zoologi.uu.se, alternativt Jan Ekman (befinner sig i Australien), tel: + 61-3-98892745 (lättast nåbar kl. 12.00 svensk tid) eller 018-471 26 27 (från mitten av april). Anneli Waara