Skip to main content

Meteoritkratrar visar 460 miljoner år gammalt djurliv

Pressmeddelande   •   Dec 01, 2009 08:20 CET

Under tidsperioden ordovicium slog stora meteoriter ner i det hav som täckte dagens Sverige. Områdenas fauna utplånades och så småningom bildades nya ekosystem. Paleontologen Åsa Frisk har studerat två av kratrarna och visar i sin avhandling hur djur som utvecklades där koloniserade kratrarna och delvis bidrog till att driva den biologiska mångfalden. Avhandlingen försvaras den 4 december vid Uppsala universitet.

En av de största evolutionära händelserna i livets historia på jorden skedde under den geologiska tidsperioden ordovicium som varade för ungefär 489 till 443 miljoner år sedan. Den marina mångfalden ökade påtagligt under den mellersta och övre delen av ordovicium och har kommit att kallas The Great Ordovician Biodiversification Event (GOBE), den stora ordoviciska uppblomstringen.

På grund av att den biologiska mångfalden ökade så mycket under så kort tid betraktas GOBE som den tidsperiod i jordens historia då det marina livet expanderade som mest. Vid denna tid splittrades även en stor himlakropp i asteroidbältet och utsatte jorden för ett långvarigt bombardemang av meteoriter. Flertalet meteoriter slog ned i det hav som delvis täckte det som motsvarar dagens Sverige. Idag är området väldigt unikt eftersom där finns fyra dokumenterade nästan likåldriga marina kratrar med väl bevarade sediment avsatta efter nedslagen. Lockne, Tvären och Granby ligger i Sverige och kratern Kärdla ligger i Estland.

Åsa Frisk har studerat de nästan samtida kratrarna Lockne i Jämtland och Tvären i Södermanland. Meteoriterna som skapade kratrarna var troligtvis 600 respektive 300 meter i diameter och bildade kratrar som mätte 7,5 och 2 kilometer i diameter. Vid bildandet av kratrarna genererades enormt höga temperaturer som bidrog till en steril miljö utan liv.

Dessa katastrofala händelser orsakade en lokal utplåning av kraterområdenas marina fauna. Följaktligen kom dessa enorma områden att erbjuda nya miljöer för djurlivet som fortfarande levde i det omgivande havet men inte var påverkade av nedslaget. En dramatisk förändring av havsbottens topografi, formad av kratern, skiljde sig nämnvärt från den tidigare homogena havsbottnen.

- Mina studier visar att kratrarna erbjöd varierande levnadsmiljöer för faunan att immigrera och bidrog till bildandet av nya ekosystem. Slutsatserna av studierna visar vilka marina miljöer i kratrarna olika djurgrupper föredrog att kolonisera och delar av de olika samhällen som utvecklades bidrog till att driva den biologiska mångfalden. Vidare kan opportunistiska arter hittas i den tidiga koloniseringen säger Åsa Frisk.

Inom den begränsade ytan hos kratrarna erbjöds miljöer från grunda och revlika (vid kraterkanten) till över 200 m djupa (i kraterns djupaste delar). En del miljöer var väl syresatta medan andra hade låg syresättning. De många olika typerna av miljöer i kratrarna favoriserade koloniseringen av olika djurgrupper. De upphöjda kraterkanterna, speciellt i Tvären, hade en viktig paleobiologisk effekt då de fungerade som en lokal pump och reservoar för biodiversiteten. De olika djurgruppernas kolonisering av kratrarna drevs främst av variationer i djup, syretillgång, sedimentunderlag och näringstillgång.


För mer information kontakta Åsa Frisk, tel: 018-471 27 53, 073-827 87 58
e-post: Asa.Frisk@geo.uu.se

Läs mer om avhandlingen på universitetets hemsida.

Uppsala universitet - kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten.