Ökad dödlighet hos sillgrissleungar som störs när de lämnar boplatsen

En nyligen publicerad studie från Lilla Karlsö utanför Gotland slår hål på populära föreställningar om hur sillgrisslor beter sig när de lämnar bohyllan. Studien visar att den forskning och fågelturism som bedrivs på Stora Karlsö förmodligen innebär stora störningar för sillgrisslorna, störningar som leder till att fler fågelungar dör när de lämnar häckningsplatsen för att ge sig ut på havet.

Sillgrisslorna häckar ofta på höga klippor. Ungen, som fortfarande är så liten att den inte kan flyga när den lämnar bohyllan, hoppar och faller ner på marken eller i vattnet. Man har tidigare sagt att föräldern väntar på ungen ute till havs, flera hundra meter utanför boplatsen och att det kan ta flera timmar innan de återförenas.

Men i en studie från Uppsala universitet visar Mårten Hjernquist att under ostörda förhållanden lämnar unge och förälder häckningshyllan tillsammans. Om de skiljs åt kan det få förödande konsekvenser. Var fjärde unge som skiljs från föräldrafågeln återförenas aldrig med föräldern och dör.

Tidigare beskrivningar av hur sillgrisslorna hoppar ut från klipphyllorna baseras på observationer från forskningsprojekt där störningar sker i samband med att fåglarna lämnar sina häckningslokaler. I naturprogram på SVT och i andra medier beskrivs hur de vuxna sillgrisslorna väntar ute till havs och ropar på ungen för att den ska hoppa ner och simma ut.

- Vi har i denna studie visat att om man studerar sillgrisslorna på håll, utan att störa, så hoppar ungen tillsammans med den vuxna fågeln, eller direkt efter att föräldern flugit ner. Föräldern befann sig på stranden eller i vattnet direkt under hyllan och de var aldrig frånskilda från ungen i mer än någon minut, säger Mårten Hjernquist.

Forskningsresultat där man studerat andra kolonier har visat att nästan 25 procent av de ungar som skilts från föräldrarna dör.

Mårten Hjernquist har studerat sillgrisslor på Lilla Karlsö. På grannön Stora Karlsö har man noterat en minskad överlevnad hos sillgrissleungar och här sker det omfattande störningar under hoppningen. Stora grupper med turister/volontärer befinner sig på stränderna under hoppningen tillsammans med fågelforskare för att samla in de hoppande sillgrissleungarna. I väntan på att bli studerade och märkta av forskarna hålls många fågelungar i små burar.

– Ska man studera sillgrisslor och samtidigt tillåter att ett stort antal människor rör sig på stränder med fågelskydd, för att fånga ungarna, måste man förstå konsekvenserna av att man skrämmer bort föräldrarna och skiljer dem från deras ungar. Förutom ökad dödlighet för ungarna kan resultaten från sådana studier bli missvisande, säger Mårten Hjernquist.

Tidigare har ökad predation från trutar förts fram som en möjlig förklaring till den ökade dödligheten.

– I vår studie noterade vi ingen predation alls. En troligare förklaring till resultaten från Stora Karlsö är att den omfattande störningen från människor på stranden är boven i dramat, säger Mårten Hjernquist.

För mer information om studien kontakta Mårten Hjernquist, tel: 073 - 986 22 66, e-post: marten@hjernquist.se

Hjernquist Måns, Hjernquist Björn, and Hjernquist Mårten B (2012) Behaviour and survival of Common Guillemot Uria aalge chicks at departure from a nest site in the Baltic Sea. Ornis Svecica 22: 3-8.